Lägesrapport: Halmstad

Framme i Halmstad. Flygresan gick bra förutom att jag fick evil eye av en gubbe/affärsresenär för att Daisy gnällde lite. Sen slocknade hon och vi blev godkända i det kräsna flygsällskapet.

Nu är vi hos svärisarna.
Inser att det är lite rörande numer att komma hit eller hem till mina föräldrar. Det är liksom som en slags fotoutställning där det enda motivet är Daisy.
Överallt tittar hon upp i omsorgsfullt utvalda, fina små ramar.

Andra liknelser mellan svärisarna och mina föräldrar:

1. Man hör snarkningar bredvid sig i soffan. Hemma är det mamma, här är det svärfar.
2. Man kan inte se på ett enda tv-program för det snackas hela tiden. Hemma är det pappa, här är det svärmor.
3. Tv:n är alltid på extremt hög volym och tv-tidningen ligger på bordet med dagens sida uppvikt.
4. Telefonen ringer hela tiden med väldigt udda och höga ljudsignaler. Och både mina föräldrar och svärisarna har bärbar telefon eftersom de inte är så snabba i stegen. Men ligger någonsin telefonen på bordet framför dem? Nej, den står alltid i laddaren i hallen så de ändå måste resa sig och hämta den när det ringer.

Nu ska jag sova, har nog inte gått och lagt mig så här tidigt sedan jag var 15. Men så är jag ju i Håkans gamla pojkrum också. Cirkeln är sluten och så vidare.