Du får extremt mycket uppmärksamhet, mer kärlek än du nästan kan ta emot, mat bara du ger i från dig ett pip och gnuggar du ögonen fixas och donas det så du kan somna bums.
Men det där med bums funkar inte alltid.
I dag har Daisy totalt sovvägrat under dagen. Hon sov en timme vid tio men ville sen inte sova under den långa promenaden förrän efter sjuttioelfte försöket då hon sov 45 minuter.
Gick ut på ny promenad vid fem för att få henne att somna. Då såg hon ut så här:
Ser ni hur trött hon ser ut? Nästan påsar under ögonen ju.
Somnade hon för det? Nähärå.
Halv sju slumrade hon in en halvtimme.
Det här det här jag inte fattar – varför bebisar inte somnar bums?
Om jag var trött (vilket jag är hela tiden) och det fixades för mig direkt så att jag bara kunde blunda och sova gott… tror ni jag skulle tveka en sekund?
Eh nej.
Varför tvekar bebbar? De känner ju också själva att det är så himla skönt att sova när de väl somnat.
Jaja, nu sover hon för natten i alla fall.
Och jag är helt slut i fötterna av allt promenerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar