tisdag 12 april 2011

Älskar att resa. Hatar att packa.

Man skulle ju kunna tro att jag har vanan inne och är värsta esset på det här med packning.
Att jag packar smart och på fem röda.
Efter drygt två års pendlande till London som utrikeskorrespondent, då det packades och packades upp resväskor flera gånger i månaden, borde jag ha rutin.
I stället är det tvärtom.
Det liksom knyter sig i magen när jag ska packa. Jag skriver listor, stryker på listan, lägger till, skriver en ny lista, packar, packar om. En jäkla tid tar det. Och det blir alltid för mycket.
Nu packar jag dessutom för en och en halv kan man säga. Och Daisy kräver om möjligt mer grejer en mig. Det är kläder, extra ombyten, resesäng, bärsele, lakan, kudde, mat, välling, mjölkersättning, filt, leksaker, termos, nappfalskor, vitamindroppar, mockasiner und so weiter.
Listan tar aldrig slut.
Men jag är helt slut.
Och den här resan går bara till Halmstad. En timmes flygning till svärföräldrarna där allt som inte finns går att köpa fem minuter från deras hus.
Packningen tar längre tid än flygresan – ekvationen borde aldrig få se ut så.

Halvpackad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar