En gång för länge sedan satt Maria och jag en gång i veckan i Tv3:s lokaler och tittade på veckans avsnitt av ”Robinson”. Sedan gick vi tillbaka till varsin redaktion (hon Expressen, jag Aftonbladet) och ringde upp dessa tävlingsinriktade och, let´s face it, mediekåta deltagare och försökte få till någon vinkel.
Vi hade rätt mysigt på de här träffarna jag och Maria.
Sedan började hon jobba på TV3 och vi tog nån trevligt lunch (minns att hon hade en väldigt fin guldklänning på sig) och pratade ofta i telefon om ”Du är vad du äter” och såna program.
Sedan flyttade hon till Göteborg och vi simmade liksom inte i samma ankdamm längre.
Men så när jag precis fått Daisy läser jag på Facebook att Maria också blivit mamma bara några dagar senare.
Hon döper också sin tjej till ett namn med Y på slutet vilket ju är lite omtvistat (eller gäller den här tesen bara pojkar om att ungar som har ett namn som slutar på Y blir jobbiga?).
Några dagar senare gör Maria en statusuppdatering om att hennes dotter ligger på en kudde i soffan medan de tittar på The Wire-boxen. Jag och min man gjorde exakt samma sak just då.
Så upptäckte jag att hon har en blogg som jag började läsa och Maria var faktiskt inspirationskällan till att jag startade en egen blogg. Hon skrev inte så puttinuttigt och tillrättalagt om livet som nybliven mamma, utan… ärligt.
Ärligt är fint.
Och nu läser jag på hennes blogg att hon också är i Halmstad. Exakt nu. Och hälsar på sina svärföräldrar. Precis som jag.
Jag tycker det finns något fascinerande över att våra vägar möts hela tiden utan att vi möts.
Slumpen.
Och att vi på något sätt simmar i samma ankdamm igen.
Jag gillar Maria, läs henne här.
Men GUD vad du är fin. Nu blir jag helt generad och rörd på samma gång.
SvaraRaderaKramar från svärföräldrahuset i Söndrum.
Ok, mina svärföräldrar bor också i Söndrum. Det här börjar bli spooky :-)
SvaraRaderaHej! Ville bara säga hej, jag hittade hit då jag läser Marias blogg, och ser att du har en liten Daisy. Jag har också en liten Daisy (och en ännu mindre Doris) så jag måste ju bara säga: fantastiskt namn!
SvaraRaderaEr dotter är supersöt :)
Mvh /en annan Maria
Men alltså det är nästan lite väääl många sammanträffanden nu?
SvaraRaderaAnonym-Maria: Tack för ditt fina inlägg.
SvaraRaderaBlir så otroligt glad att det finns andra där ute som har den goda smaken att döpa sin dotter till Daisy :-)
Och Doris dessutom… Vet du, om vi får ett barn till coh det blir en dotter har vi faktiskt tänkt att döpa henne till Doris.
Hoppas du fortsätter titta in här på bloggen i fortsättningen!
Blogg-Maria: Frågan är vad nästa sammanträffande blir? :-)
Haha hoppas att nästa blir en tjej då, det är två ypperliga namn, särskilt tillsammans! :)
SvaraRadera/Maria