Daisy är helt fascinerad. Vet inte om det är värmländskan som hon ju har i blodet (genom mig) eller om hon känner igen Hannas röst och saknar hennes kramar.
Hanna ville aldrig släppa Daisy när de sågs senast och omfamnade henne som ingen annan. Gillandet var ömsesidigt.
Kramkalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar