Daisy hade ingen större lust att sova i går kväll trots att hon var supertrött och gnuggade ögonen hela tiden.
Jag testade allt som brukar funka; amma, nappflaska, spela speldosan, vagga, trycka in nappen 20 gånger, nynna lite, klappa henne på huvudet.
Inga metoder funkade, hon var mest irriterad över alla mina försök.
Så tog jag AV henne pyjamasen som var lite blöt av dregel. Då byttes irritationen mot pur glädje på en sekund och hon somnade direkt.
När hon vaknade tre timmar senare, vid midnatt, fick hon flaskan. Där, mitt i matandet, insåg Daisy igen att hon faktiskt inte hade pyjamas på sig.
Jag riktigt såg hur glädjen spred sig i ansiktet på henne och blev superpigg.
Hon låg bara och skrattade i vaggan. Gjädjeuttrycken fortsatte och till slut lyfte jag över henne i sängen. Det hjälpte inte heller.
Hon låg och pratade högt, försökte få tag på sina egna fötter, lirkade med flärpen på blöjan och var så otroligt glad. Ja, hon verkade lycklig.
Efter en timme, när klockan var ett, gav jag upp. Denna eufori hade smittat men inte tryckt undan tröttheten heller.
Så jag tog PÅ henne pyjamasen igen.
Då somnade hon på tre minuter.
Vad ska jag egentligen dra för lärdom av det här?
Med eller utan pyjamas? Det är frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar