Sen sov Daisy i sitt rum med sin farmor när vi kom hem och jag fick sova över tio timmar utan avbrott. Yay!
Höjdpunkterna från festen:
- Jag fick leka chef igen för första gången på åtta månader. C valde ordet chef istället för lagledare vilket jag tyckte var väldigt passande.
- Jag fick titta på Eurovision. C hade liksom räknat med att jag skulle vara den enda som frågade. Till en början satt jag helt ensam och blev stämplad som schlagernörd men det visade sig finnas en och annan som var villig att komma ut ur den tvivelaktiga musiksmaksgarderoben under sändningens gång. Under omröstningen var vi rätt många som satt framför tv:n. Men ja, jag skrek högst så fort Sverige fick poäng (vilket ju var mest hela tiden).
- Jag träffade en tjej från Årjäng (eller Sillerud närmare bestämt) och jag är ju uppvuxen i Töcksfors som ligger i Årjängs kommun. Så jag fick prata en massa värmländska och det var superhärligt. Håkan var dock inte lika begeistrad för han fattade inte vad jag sa (jag fattar i och för sig inte alltid vad han säger heller med sin halländska).
Mindre lyckat:
- Jag kallade en gammal kollega för Micke fast jag vet att han heter Mattias. Pinsamt galore.
- Ett par jag pratade med länge började raljera över namnet Daisy. Funderade en sekund på att berätta att min dotter heter just Daisy men struntade i det. Tänkte att bara för jag gjort bort mig över namn behöver jag ju inte göra bort andra. Så i slutändan tog väl de här två punkterna ut varandra kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar