Eric Saades kaxighet tycker jag är uppfriskande.
När jag träffade Eric Saade i London för tre år sedan hade han attityd men var absolut inte den kaxigaste i gruppen What´s up som han var med i då.
De fick tillsammans med Vendela Palmgren göra den svenska titellåten till ”Camp Rock”. Sedan fick de gå på röda mattan tillsammans med en massa andra sjungande kids som gjort sina respektive länders låtar.
De stora stjärnorna var så klart Jonas Brothers och liiite Demi Levato som spelade huvudrollen. Filmen och hela jippot var en rätt enerverande historia för jag var ju inte målgruppen direkt, utan tweens (in between children and teenagers).
Jonas Brothers var skitsvåra att intervjua för de hade just hånats av Russell Brand för sina kyskhetsringar och var på sin vakt, mediedrillade in absurdum och svåra att hålla isär för en simpel reporter.
Demi Levato fattade man direkt att hon inte mådde så bra.
Jag träffade några svenska tjejer i alla fall där på röda mattan som rest till London just för detta. De var dock inte ensamma om att skrika sig hesa över What´s up i allmänhet och Eric Saade i synnerhet. Av alla små konstellationer av up and coming talanger som gick där fångade svenska gruppen mest uppmärksamhet.
Eric stack ut.
Och nu tänker jag så här: Om en massa brittiska tweens blir helt till sig bara av att se Eric Saade i ett par sekunder, för första gången, borde ju en miljon kids som ser Eurovision ikväll reagera likadant och ringa och rösta.
Vad jag försöker säga med detta långa och utdragna inlägg med lite för många sidospår?
Jag tror vi har en chans ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar