Det uppstår lite avundsjuka och alla vill sitta i knät (alltså inte alla, inte de vuxna, tror jag i alla fall)…
Det käkas lego…
Och sen när de små sover kan man gå loss på Spotify, dricka vin, äta efterrätten och prata till småtimmarna och känna sig… vuxen… och nöjd.
Och vid tvåtiden när vi skrattade som mest och kollade på klockan så insåg vi att vi faktiskt glömt att vi har barn. Lätt hänt.
Barbro och hennes föräldrar gjorde vår lördagskväll till en av de bästa på länge.
I morse avundades jag dem när klockan Daisy ringde klockan åtta och det var min morgon. Barbro sover nämligen alltid tolv timmar, oavsett när man lägger henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar