Sommarpratare

När jag körde till och hem från landet förra veckan lyssnade jag på nedladdade Pod-avsnitt av ”Sommar i P1”.
Bland annat lyssnade jag i kapp på de jag missade förra året men länge velat höra. Det var Anderas Lundstedts och Annika Östbergs. Mycket känslosamma och bra båda två.

Och så lyssnade jag på Henke Larssons lite hajpade sommarprat. Det levde upp till förväntningarna kanske mest för att han pratade. Punkt. Man är ju inte så van vid att höra honom göra det.
Men varför och mycket till (rätt utlämnande om hans bror som dog av en överdos) förklarade han i programmet.
Men det jag tänkte mest på var hans val av låtar. Det var liksom en färd tillbaka femton år i tiden av låtar som var radiohits då och väckte en himla massa minnen till liv.
Till exempel:

• ”Return of the Mack” - tänker på alla timmar i köket på Mornington Hotel när jag gick min traineeutbildning där. Låten spelades jämt på radio och snygge kocken Mac sjöng med.
• Peter leMarc ”Mellan måsten och mitt fönster” - tänker alltid på min moster när jag hör leMarc och när jag satt i hennes vardagsrum och sydde.
• Snap ”Ooops up” – discon på ungdomsgårdarna i Väsby och Sollentuna. Och språkresan i Torquay (då ännu mer ”Rhythm is a dancer”)
• Bob Marley ”Buffalo Soldier” – scoutläger.

Och så Fugees ”Killing me softly”, Uno Svenningson ”Under ytan”, Lenny Kravitz ”Are you gonna go my way” och Terence Trent D´Arbys ”Wishing well” som ju bara var ledmotiv till hela den där eran av ungdomsår.

Alla dessa låtar spelade Henke Larsson. Han kanske valde just de låtarna för att de också påminde honom om olika minnen från de åren.
För jag antar att det inte är låtar han lyssnar på speciellt mycket i dag.
Eller?
Man vet ju aldrig så noga.
Minns en intervju jag läste med Tomas Brolin för en massa år sedan. Han fick frågan på vilken den senaste boken han läst var.
Svaret: Travprogrammet.
Senaste skiva?
Svaret: Någon Absolute Music.