Hur länge kallas bebisar för bebisar egentligen?
Nu är hon i alla fall tio månader och jag har hela tiden tänkt att vi ska underlätta för henne i sovrutinerna för hon är ju så liten och ska inte behöva gråta.
Men så har jag förstått att det här med att ge henne välling mitt i natten när hon vaknar inte är något vi bör hålla på med.
Vi har tyckt det har varit en bra grej för hon slurpar i sig hela vällingflaskan, vänder sedan på huvudet och somnar om. Allt klart på drygt fem minuter och alla kan somna om.
Men BVC-sköterskan menade att detta är något vi bör sluta med ganska omgående. Antingen abrupt eller trappa ner genom att dryga ut vällingen med mer vatten.
Hon förklarade att det kommer bli några jobbiga nätter i början men att det i längden lönar sig.
Framförallt är det viktigt för Daisy för hennes tänder (alla två) måste få vila på natten och det måste hennes mage också.
Jag kände mig lite korkad som inte fattat detta tidigare.
Men det är ju aldrig försent att slänga in en ny rutin har jag lärt mig med barn så i går natt började vi med det nya.
Håkan tog den natten med lite mjölkersättning bara. Det resulterade i ett smärre haveri med Daisy som vaknade hela tiden och gnällde så Håkan var knäckt i går morse och fick sova vidare medan jag tog henne.
I natt var det min tur.
Jag körde hard core.
Det vill säga ingen flaska alls.
Det slutade med att jag sov i fotändan. Där står nämligen spjälsängen och Daisy pep varje gång hon tappade nappen, vilket i natt var ungefär var tionde minut. Så jag somnade vid spjälsängen och stack in handen och tryckte in nappen femtielva gånger i natt.
Lyckades ändå få henne att sova vidare hela natten utan flaska och utan gallskrik.
Men det känns som ett lotteri och vem vet hur det blir i natt.
Jag har tittat på den här boken i bokhyllan i tio månader och fnyst åt den och tänkt att den där kommer jag aldrig behöva läsa för Daisy är världens enklaste unge som sover bra hela natten.
Nu har jag börjat läsa första kapitlet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar