Prata mä na

Har tänkt på en sak som hände på BVC i går.
Daisy gurglade på rätt bra så sköterskan frågade om hon kan säga några ord än.
– Absolut, ”mamma”, ”titta” och ”där” mest hela tiden och ”pappa” om vi har tur.
Svarade jag.
– Ah. Pratar ni mycket med henne hemma?
Frågade hon.
– Ja!
Svarade jag.
Känner nu mer att jag borde svarat:
– Ja?

För vad innebar den frågan egentligen?
• Att Daisy är duktig som redan kan säga de här orden just för att vi pratar mycket med henne hemma.
• Eller att hon inte är så duktig på att prata eftersom hon inte kan så många ord just för att vi inte pratar så mycket med henne hemma.

För i ärlighetens namn, det är inga uttömmande konversationer vi har.
Är hon tidig? Sen?
Va! Va?