Vi åkte så klart till hans hus igen. Jag hittar dit tack vare en väldigt målande beskrivning i en av Mari Jungstedts krimromaner som jag läste förra sommaren när jag var här.
Ja, det är en tradition kan man säga.
Nu när vi stod utanför grindarna (de har bytt vaktbolag förresten) upptäckte vi att grinden var öppen men vi vågade inte gå in. När vi tog lite bilder kom det ett par bilar och sladdade in i väggrenen. En dam går ut med en hel knippe nycklar och ett sällskap hack i häl. Den enda vi lyckades känna igen var Allan Larsson.
Sen tyckte vi det var för pinsamt att stå kvar där som två och ett halvt fån så vi drog vidare.
Ja, det var det hele. Så spännande hade vi.
Grindarna till Ingmar Bergmans gamla hus.
Posörer.
Lattjo.
Där bakom tallarna ser man fasaden till huset. Väl kamouflerat i grånat trä.
Vi åt lunch också på Friggars där jag åt en gudomlig fisk och skaldjursgryta och Daisy lekte med en fransk liten pojkbebis.
Mums.
Sen tittade vi in på Kutens Bensin/Créperie Tati bara för att de har så lattjo inredning. Tog en massa coola bilder där men vill inte överdrivet gå all Elsa Billgren over you med bilder ur alla vinklar så jag väljer en turistig variant på min familj.
Gotlänningarna gillar sina créperier. Har hittills besökt tre: Hablingbo, Strykjärnet i Visby och Tati på Fårö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar