Skitdag

I dag är ingen bra dag.

Jag känner mig tjock, jag tappar hår, jag har ont i magen (känns som värk i livmodern) och min rygg är nära att knäckas på mitten.

Det känns som att ingen bryr sig, alla andra har roligt utom jag, alla klankar bara ner på varandra och tävlar i att bli omtyckt.

Så läste jag i senaste Mama där Frank Andersson får frågan vad det bästa med att ha barn är:
– Jag känner mig verkligen omtyckt, svarade han.

Det var fint sagt ändå om föräldraskapet.
I går kväll kände jag mig väldigt omtyckt av Daisy. I morse när hon vägrade sova sin förmiddagsnap och härjade i två timmar kände jag mig inte så omtyckt.

Det enda positiva just nu är att det regnar.
Vädergudarna visar ändå något slags hyfs.