Dagens i-landsproblem

Sitter och tittar statusuppdateringarna på Facebook och tänker "åh vad är väl en Rockbjörnsgala på Gröna Lund".
Orkade inte gå dit...
Ska på konferens imorgon bitti, förväntas använda hjärnan i två dagar och kommer säkert dricka vin imorgon kväll.
Pallade inte att vara ute ikväll då.
Jobbigast just nu: Man ska packa ner oömma kläder för utomhusaktiviteter.

Andra dagen i rad

Jomenvisst, vi hängde på Café Glada Barn idag med.
Denna gång med Mirja och Ellen som är sex månader gammal.




Tjuvlyssnade på två pappor som satt och lekte med sina barn.
Axplock från samtalet:
(Pappa 1) - Det är något magiskt med tvillingar tror jag. Men det går ju inte att storhandla direkt med båda barnen då.
(Pappa 2) - Jag tycker det är mäktigt att gå på stan med alla mina tre barn.
(Pappa 1) - Jag ska bara hämta en banan. Vi har köpt sånt där bananfodral.



Daisy in action när hon tjuvlyssnar också.

Padda

Håkan kom hem med en iPad igår vilket gjorde mig väldigt lycklig.
Daisy blev också glad över de roliga appar som fanns.



Hon var också den enda som läste instruktionsboken.



Men fattade noll så den fick tala med handen.

Öppet brev till Ronny, Linda och Markus:

Kom hem nu.
Det är faktiskt tråkigt här utan er.
Eller så tar ni med mig nästa gång ni åker till Barcelona.
Det går bra också.
Tack, det var allt.

Nya horisonter

För ett par år sedan blev man (jag) glad när man (jag) hittade en ny schysst bar.
Nu är det som bekant nya tider och plötsligt är barnvändliga caféer världens bästa påfund.
Så när min kusin Maria tipsade om cafét Glada Barn på Erstagatan 17 tyckte jag att hon var ett geni.
Där hängde vi alltså i dag och stället levde verkligen upp till förväntningarna. Det var till och med lugnare än jag trodde det skulle vara. Dessutom utrustat med flera olika lekhörnor, en för äldre barn, en för barn i Daisys ålder och en för spädisar (en stor madrass där de kunde ligga och jollra).

Maria ska ha sitt andra barn om ett par veckor och hennes lille Dylan som är fyra år visade sig vara världens bästa livvakt till Daisy.
När vi hängde i lekhörnan och andra bebisar eller föräldrar närmade sig Daisy sa Dylan:
– Akta, det där är faktiskt min syssling. Var försiktig!
Sedan startade han kuddkrig och skrek ”faaaaaaajt” och det tyckte Daisy var ungefär det roligaste homn någonsin sett.
En härlig eftermiddag som firas med en bildkavalkad där motivet är ungefär detsamma hela tiden men de var faktiskt så söta ihop Daisy och Dylan så de förtjänar denna exponering.

Poserar för Marias kamera.

Och här är hennes bild.

Och hållplatsen där i bakgrunden där stannar Tvåans buss. Bäst!

Livvakten in action.

Dylan ritar en teckning till Daisy. En sol och en groda ritade han.

Bra café!

Husdjur i farozonen

På lappen som vi fått från företaget Rena Avlopp som på uppdrag av bostadsrättsföreningen ska rensa avloppen står det så här:

För att de överhuvudtaget ska ha med den punkten MÅSTE det ju ha hänt någon tidigare. Har de trampat ihjäl ett marsvin, spolat en hund med högtryckstvätten, tappat ner katten i golvbrunnen eller vad?

Wipe that ass off

Våtservetter har man ju fått veta ända från BB att det är bra att ha till bebisen. Vi använder våtservetter till att torka av Daisy efter att hon har ätit (i ansiktet), hon har bajsat (i rumpan) och tagit i något olämpligt (i händerna).
Ni gillar mina förtydliganden där inom parentes va?
I alla fall, våtservetter är ju grymt bra. Så bra att jag använder dem till allt annat i övrigt också. Torkar bort kladd på barnstolen, fläckar på kläderna/mattan, ja allt.
Men är det inte lite skumt att något som är "sensitive" och bra till bebisrumpan innehåller så starka grejer att våtservetterna funkar till att få bort äckel överallt?
Det känns ju inte så "sensitive" direkt.

Roade mig med (ja, mitt liv är inte så händelserikt nuförtiden) med att läsa innehållsförteckningen på paketet.
Våtservetter kan jag meddela innehåller detta (mina tolkningar inom parentes. Avdelning: Övertydlig):
Aqua (vatten), citric acid (citronsyra), PEG-40 (?), hydrogenated castor oil (låter farligt), sodium citrate (orkar inte skriva inom parentes längre, fattar knappt resten), benzyl alcohol, phenoxyethanol, xanthan gum (gummi?), sodium benzoate, disodium edta, BIS-PEG/PPG-16/16, Dimethicone Ethylhhexglycerin (svårskrivet ord!), pentadecalactone, dipropylene glycol, caprylic/capric trigylceride, aloe barbadensis leaf juice, maltodextrin, bisabolol, chamomillarecutita (matracaria) (obs! ej min parentes), flower extract, tocopherol.

Tokigt.
Nu vet ni i alla fall.
Om ni undrade alltså.

Ja, jag tog en bild på paketet också.

God morgon hörrni

Här sitter vi och väntar på några tjommar som ska komma och högtrycksspola avloppen.
Och sen ska jag till tandläkaren.
Festlig tisdag.

Välkommen hösten

Just nu:

Visas dokumentären om Christian the Lion på SVT. Älskar den.
Kolla här när han återförenas med sina hussar:



Såg ni frisyrerna?

Granne med stort inredningsintresse

Reklam och vanliga brev?
Glöm det.
Vår granne är rätt målinriktad när det gäller postutdelning.

Samtal en måndagsmorgon

Jag: Beyoncé är gravid.

Håkan: Jag vet. Jag är ledsen men det är jag som är pappan.

Båt

Det fina med att bo i Sjöstan är att man kan ta båten hem.
Så det gjorde vi från Nybrokajen och tittade på Dramatens trappa där Håkan friade till mig för tre år sedan.

En söndag på stan

Långlunch på Wagamama, en shoppingtur på stan (köpte inget, inte ens på COS) och en öl på Bistro Berns.
Så firade vi Daisys elvamånadersdag och vår sista dag som föräldralediga tillsammans.
I morgon börjar vardagen igen.



Ris till pappa.



Nudlar till mamma.



Russin till dotter.

11 månader

Idag fyller den här krabaten elva månader. För ett år sedan gick jag och tänkte vid den här tiden att ”nu kan hon komma närsomhelst” eftersom beräknat datum var den 11 september.

Yeah right sa hon i magen och fnissade, det är faktiskt en hel månad kvar.

Nä men vi fångade dagen dåra

De absolut bästa dagarna är de när man inte har någonting planerat (och har fått sova elva timmar!), när allt blir spontant, solen gassar och vänner råkar hänga i denna delen av stan.
Bara så där.
Så vi mötte upp dem på Göteborg, inte staden utan restaurangen.

Det är rätt bra läge där.

Och Daisy fick ett russinpaket av Ida.

Jag fick posera.

När vi hängt där ett tag tänkte vi att det här var ju trevligt så vi fortsätter hänga. En sväng förbi mataffären och bolaget hade vi ingredienser till våfflor till kidsen, pastasallad till oss och rosévin.

Kidsen fick även bada och sedan springa runt i blöja på balkongen vilket var som en levande Liberoreklam.

Fire walk with me.

Jag frågade om jag fick en kram.

Och det fick jag. Massor av kramar faktiskt.

Sen försökte vi ta en gruppbild.

De satt still en sekund.

Sen var det kaos.

Och Daisy blev trött.

Då sattes Singstar på för att ”barnen gillar det”. Ehm...

Barnen ”gillade” det så mycket att de drog ut på balkongen och dansade istället.

Och ungefär där tog dagen slut. Man kan tänka att klockan då var tre på natten eftersom vi varit i gång i sju timmar men nej, klockan var sju på kvällen och våra gäster drog hem till sitt, Daisy slocknade och jag sitter nu med roséhuvudvärk och dricker vatten till So you think you can dance.

Och det är alltså nu ungefär de flesta andra börjar nosa på sin partykväll.

Carpe Diem

Hahahahahahaha.
Alltså jag skrattar så mycket åt mig själv nu för att jag skrev "Fånga dagen" i rubriken.
Sen ska jag spika upp det budskapet på väggen.
Hahahahahahaha.

Det jag skulle säga var:
En morgon i hängmattan är alltid en bra start på dagen.



(Ser för övrigt i statusuppdateringarna på Facebook att det tydligen var tropisk värme i natt. Det märkte inte vi av för vi la oss halv elva. Living on the edge och så vidare...)

Begravning

När det var mulet och grått idag ägde min morfars begravning rum.
Det var sorgligt men ändå vackert. Stämningen blir ju också annorlunda när Daisy försöker krypa fram till blommorna och ljusen vid kistan, pekar och säger: "Där!"
Lite mindre trivsam störning i stämningen var en iPhone som pep ett par gånger.
Jag hann tänka "vad är det för idiot som inte stängt av telefonen" innan den började ringa också och jag upptäckte att det var min.
Ironiskt nog brukar jag alltid ha på ljudlös vilket irriterar de flesta i min omgivning eftersom jag sällan svarar i telefonen.
Men nu lät jag Daisy leka med telefonen i bilen på väg till kyrkan och hon satte tydligen på ljudet igen.
Pinsamt.
Förlåt morfar.

När vi sen klev ut från församlingshemmet sken solen och jag tänkte på alla somrar på Värmdö hos mormor och morfar.
Sedan åkte jag och Håkan till en lyxresraurang och drack champagne.
För det hade min morfar gillat.

Meckat lite

Jo men visst serru nu har vi varit i Mulle Mecks lekpark.
Nästan enbart för att kunna ta den här bilden:

Dubbelt upp

Hur blev jag den här personen?
När jag hört om Tradera-junkies tidigare har jag undrat vad det är för miffon och köpa begagnat till bebisar är ju blä.
Nu, i detta nu, har jag vunnit budgivningen på inte bara ett par Kavat-skor utan två par. I och för sig i olika storlek och variant så Daisy kan ha de varmare sen när det blir kallt.
Men ändå, det här är ju farligt att bara slå lite på tangenterna och skriva en summa så har man plötsligt en himla massa små skor.
I och för sig till vrakpris men nu får jag faktiskt skärpa mig.
Jag 2009 ”aka den coolare varianten av mig”, kan du komma tillbaka?

Öppna famnen

Vi var på Öppna förskolan idag för första gången sen tidigt tidigt i våras. Då kunde Daisy inte ens sitta själv.
Nu knatade hon runt och de flesta andra barnen kändes pytte.
Vad hände liksom?



Här med kompisarna Alva och Elsa som också går.




Daisys nya grej är tydligen att kramas. Hon kramade andra bebisar så de började gråta. Då skrattade Daisy.
Sedan kröp hon upp i mammornas famn och kramade dem.
En fin egenskap ändå att sprida lite kärlek, förutom det där att hon skrattar när bebbarna gråter då.

Otacksam

Gjorde mig till och lagade spaghetti med köttfärssås till Daisy.
Hon tackade genom att kasta allt åt helvete och behöva ett extra bad.

En bekant röst

Sitter och lyssnar på Pod-versionen av Morgonpasset i P3 dels för att min kompis Linda är inhoppare, dels för att Daisy sov till halv nio imorse så jag hann inte lyssna då.
Daisy är dock väldigt fascinerad över detta för hon känner ju så väl igen den där rösten som kommer från datorn.
Nu är hon helt till sig och vill slå på tangenterna men blir då förvånad när rösten försvinner.
Intelligent unge jag har.

Mulle Meck - check!

Fick ett härligt mms från Moas mamma som tipsade om Järvastadens lekpark Mulle Meck.
Känner att där minsann kommer Daisy att vara i sitt rätta element.



(Modell: Moa. Tack för bilden!)

Just nu:

På väg till Pelikan för att skvallra med L om hennes helg.
Mest chockerande: Jag är i tid.

Tår i ögat

I Dagens Nyheter idag har två av morfars gamla vänner och kollegor skrivit obeskrivligt fint om honom.
Jag blev väldigt stolt och rörd när jag läste det.

Att komma hem ska vara ett presentregn

I posthögen väntade efter en veckas bortavaro en himla massa paket.
Allt från nya Elle och prenumerationspremier till Tradera-fynd.



(Ja, jag har alltså varit så patetisk och lagt upp allt på golvet för att ta en bild.)

Hurra för svärfar

Idag fyller min svärfar år. Han gillar inte att få en massa uppmärksamhet och är inte de stora utryckens man.
Han är också väldigt rolig, på ett rätt omedvetet sätt.

I helgen frågade hans ena son (min svåger) lite om födelsedagen.
Har fått det återberättat för mig ungefär så här:

Svåger: Vad önskar du dig då farsan?
Svärfar: Ingenting, absolut ingenting.
Svåger: Okej, men jag kanske kan få komma då på en kopp kaffe i alla fall.
Svärfar: Det är den bästa present jag kan få. Om du kommer hit tomhänt på en kopp kaffe.
Svärmor: Men du brukar ju ändå bli glad när du öppnar paket.
Svärfar: Det är bara för att folk förväntar sig det.

Igenkänd

Skum grej hände i lekhörnan på färjan mellan Visby och Nynäshamn.
Daisy börjar leka med en annan bebis (Edit) och jag nickar lite mot hennes pappa och säger någon artighetsfras som "oj vad varmt det är här".
Han då: Ursäkta, det här låter konstigt men du heter möjligtvis inte Susanne.
(Föreställ er nu de miljoner tankar som hinner passera i mitt huvud på en millisekund).
Efter denna millisekund svarar jag så klart ja.
Han säger då att han jobbat med min pappa och känner igen mig från ett foto som stod på pappas skrivbord på jobbet.
Åååååhkäj.

Vi börjar prata och det visar sig att denna kille vet sinnessjukt mycket om mig.
Såsom vilka olika ställen jag bott på de senaste åren, vilka redaktioner jag jobbat på, vilka som var på vårt bröllop, vart vårt landställe ligger.
Och så vidare.
Allt är dock trevligt. Väldigt trevligt till och med (tills Daisy kramar Edit och hon blir rädd och börjar skrika.)
Plötsligt kommer killens tjej. Hon ser jävligt skeptisk ut och undrar vad det är för brud hennes kille snicksnackar med i lekhörnan.
Han presenterar mig då och drar typ hela min livshistoria (okej något överdrivet).
Hon mjuknar lite men har fortfarande en viss skeptisk blick.
Lite senare möts vi igen på båten och han frågar hur lägenheten blev som pappa hjälpte mig fixa och måla.
Han kommer då på sig själv och säger: "Det måste kännas helt sjukt för dig att en i stort sett främmande person sitter här och vet så mycket om dig".
Eh ja?
"Men du förstår din pappa pratar mycket om sin familj."

Okej så här: Jag vet att min pappa gillar att prata mycket.
Väldigt mycket faktiskt.
Men det här är ju absurt.

Tvillingarna Ka-Tjing

Kommer ni ihåg de där babblande tvillingarna som jag länkade till för några månader sedan som blivit värsta succén på YouTube?
Nu har ComHem varit smarta nog att fatta hur kul detta är och använt dem i en reklamfilm.
Min första tanke var att de där tvillingarna nog har skapligt sockrade bankkonton vid det här laget.
Tror dock inte att filmen där Daisy tar några stapplande steg är värd lika mycket. För andra alltså.

Frukten!

Okej, kunde inte hålla mig. Hittade en länk på Marias blogg om en bostadsrättsannons som var lite i det fruktigaste laget om man säger.
Kunde inte låta bli att låta er se den också.
Kolla här och observera framförallt peace-tecknet på överkastet och citronerna, ett halvt ton citroner, i handfatet. Eller ja, kolla in all frukt. Det är en del.
Den som vågar ringa mäklaren och fråga om frukten ingår får hundra spänn. Lovar!

Off denna off season

Tog visst en bloggpaus för att jag inte orkat med trög uppkoppling härute i bushen. Kan dock ge er en liten recap på vad som hänt:

• Vi har sett klart ”Brottet”. 20 avsnitt. Jag är grym på att prata danska nu. Undrar nu om vi ska satsa på ”The Killing”, har sett de första tre avsnitten och det verkar som att handlingen ändå skiljer sig lite åt. Är det så ni som vet? Om inte annat är det väl värt att se ”The Killing” för Joel Kinnamans skull?
• Hängt i vårt hus i Gammelgarn. Gått från känslan ”åh-vad-skönt-det-är-att-bo-i-hus” till ”nu-räcker-det-vill-hem-till-stan”.
• Varit ute på Furillen och återigen konstaterat att där mest är grus och ett designhotell. Mest spännande är faktiskt Håkan Nessers hus som ser ut som en stor Jenga-stapel.
• Åkt halva norra Gotland runt i jakt på en decent restaurang som har öppet en söndag. Inte hittat någon. Tog en korv på Pressbyrån i Slite.
• Konstaterat att Slite en söndagseftermiddag kan vara den mest deppiga platsen på jorden. Håkan har döpt om Slite till Gotlands Detroit.
• Varit på stranden och tagit sju miljoner bilder.
• Plockat blåbär.
• Spelat Maxi Yatzy.
• Längtat till London och New York.

Gött

Vi struntade i att gå på restaurang i Visby ikväll som planerat och gjorde så här istället.
Bebis sover och sista avsnitten av Brottet väntar.
Hörde jag fredag?

Walk the line

Flera av er har säkert sett den redan på min Facebook-sida men här är den i alla fall – filmen som bevisar att Daisy går. Typ.

Enligt svärmor är det lika modigt av Daisy och läskigt som det är för oss att kasta oss ut från ett flygplan med fallskärm.

Det kanske ligger något i det.

Det viktiga är att hålla sig cool (observera därför min avslappnade pose i filmen) när hon går så hon inte blir ännu räddare utan vågar.

Även om det är svårt att hålla sig för skratt för hon ser ut lite som en fyllegubbe.

I Bergmans fotspår

I går var vi på Fårö. End of season rules kan jag säga. Förra året satt vi i bilkö i en timme för att komma på färjan nu var det bara svisch så var vi över på Ingmar Bergmans ö.

Vi åkte så klart till hans hus igen. Jag hittar dit tack vare en väldigt målande beskrivning i en av Mari Jungstedts krimromaner som jag läste förra sommaren när jag var här.
Ja, det är en tradition kan man säga.
Nu när vi stod utanför grindarna (de har bytt vaktbolag förresten) upptäckte vi att grinden var öppen men vi vågade inte gå in. När vi tog lite bilder kom det ett par bilar och sladdade in i väggrenen. En dam går ut med en hel knippe nycklar och ett sällskap hack i häl. Den enda vi lyckades känna igen var Allan Larsson.
Sen tyckte vi det var för pinsamt att stå kvar där som två och ett halvt fån så vi drog vidare.
Ja, det var det hele. Så spännande hade vi.

Grindarna till Ingmar Bergmans gamla hus.

Posörer.

Lattjo.

Där bakom tallarna ser man fasaden till huset. Väl kamouflerat i grånat trä.

Vi åt lunch också på Friggars där jag åt en gudomlig fisk och skaldjursgryta och Daisy lekte med en fransk liten pojkbebis.

Mums.

Sen tittade vi in på Kutens Bensin/Créperie Tati bara för att de har så lattjo inredning. Tog en massa coola bilder där men vill inte överdrivet gå all Elsa Billgren over you med bilder ur alla vinklar så jag väljer en turistig variant på min familj.

Gotlänningarna gillar sina créperier. Har hittills besökt tre: Hablingbo, Strykjärnet i Visby och Tati på Fårö.