Jag vill också ha en låt som ska fixa mig

Håkan spelade Coldplay på Spotify i kväll medan han lagade mat.
”Fix you”, älskar den låten. Älskar att Chris Martin skrev den till Gwyneth Paltrow när hon var deprimerad.
När jag och Håkan dejtade/bara låg med varandra såg vi en kväll filmen ”40 year old virgin” där de i en scen tjabbar om vem som är den största losern.
Då säger ena snubben:

–You´re gay ´cause you´re listening to Coldplay.

Ett par dagar senare ligger vi och solar vid Eriksdalsbadet. Jag lyssnar på Coldplay i min iPod. Håkan ba:

– Är det inte jävligt gay att lyssna på Coldplay?

Jag:

– Mäh! Det säger du ju bara för att de säger så i ”40 year old virgin” som vi såg häromkvällen.

Han var så jävla busted när han låg där i sina badbrallor, försökte spela cool och dissa Coldplay.
Jag garvar fortfarande åt det.

När Håkan sen hälsade på mig i London (och vi var i hop på riktigt) ringde min chef och sa att jag skulle få intervjua Chris Martin. Som enda skandinaviska tidning. Ensam. Med Chris Martin. I deras studio.
Jag slutade andas ungefär där av nervositet.
Håkan fick peppa mig rätt hårt och hjälpa mig med frågor. Jag kallsvettades i taxin på väg till intervjun. Väl där, i studion, hör jag plötsligt en mansröst i trappan ropa (och alltså slänga fram titeln på en av mina favoritfilmer från åttiotalet):

– Susan, where are you?

Det var Chris Martin. Sedan satt vi i 40 minuter på varsin pall i studion. Jag tog inte upp blocket en enda gång, frågorna bara kom och han var supercharmig.
Och han, som är känd för att vara extremt svårintervjuad, var lite förvånad över mina frågor. Sa han i alla fall.

– I´ve never answered questions like these before, sa han.

Det blev i alla fall den här artikeln, den här och den här, och så tog han av sig tröjan och bytte om för att vi skulle ta den här bilden. Sedan åkte jag hem till Håkan och vi lyssnade på ”Fix you” igen.

Den här bilden hänger på svärmors kylskåp. 

Jag undrar om hon ens vet vilka Coldplay är?