De bästa replikerna kommer man på i efterhand

Ni vet hur man i bland kan bli förbannad på att man inte fann sig i en viss situation där och då och var snabb i repliken?
Att man liksom blir perplex över någons korkade frågor och svarar nåt lamt när man egentligen hade velat säga något jättesmart eller småspydigt. Så ältar man det där i evigheter sen och tänker att ”tänk om jag sagt så i stället”.
(Okej, jag kanske är helt ensam om att känna så här men what the hell).
I alla falla fall (som svärmor brukar säga) så är det en incident jag tänkt på en del de senaste veckorna.
Vi var på öppna förskolan när vi precis kommit hem från Thailand. Jag börjar samspråka med en annan mamma som jag aldrig sett förut.
Hon försöker typ tala Daisy tillrätta och säga att hon inte ska ta på hennes bebbe och att fingrarna kan hamna i ögonen osv. Jag hade lust att säga ”men flytta din bebis då och se till att hon inte kryper fram till Daisys fejja hela tiden”.
Men jag var tyst så klart och flyttade försiktigt på Daisys händer.
Så börjar den här mamman fråga om Thailand. Så här:

– Jag skulle vilja åka till Thailand med min lilla familj men jag vet inte. Finns det blöjor där?

Alltså, Thailand är ju för katten ett civiliserat land och visst fasen har de blöjor. På varenda supermarket faktiskt. Jag svarar något lamt som ett ”ja”.
Egentligen hade jag velat säga så här typ:

– Nä du vet det finns inga blöjor i Thailand. Deras bebisar bajsar i bananblad.

Sedan kommenterar hon att Daisy nog minsann är lite brun om händerna.

– Hade du verkligen på henne solskyddsfaktor 50, en UV-dräkt och höll henne i skuggan hela tiden?

Jag svarar något lamt som ”självklart” men egentligen hade jag velat svara så här typ:

– Nä du vet att bananbladen tog slut och blöjor fanns det ju inga så hon fick torka sig i rumpan med händerna så de blev visst lite bruna.

Men det sa jag inte så klart.