Han är hälften så gammal som jag, eller dubbelt så ung

Han såg ut som 17 ungefär i alla fall och han satt bakom mig på bussen hem.
Jag hör hela samtalet han har med sin kompis och det handlar mycket om Melodifestivalen och hur de ska betta. Han hävdar att Danny är helt torsk, Danny kommer inte vinna så det kan de glömma, låten är nämligen ”inte så Eurovision i sitt sound”. Nä, det är Saade eller Varga som gäller och de måste betta nu innan oddsen går ner ännu mer.

– Att satsa på Melodifestivalen är de lättast tjänade pengarna de senaste fem åren. Jag lovar! Jag har redan tagit sms-lån. Fem lax kirrar vi lätt.

Och så har han en lång utläggning om att man ska gå in och kolla på omröstningen på aftonbladet.se för det är en bra fingervisning ”och den målgruppen” som röstar sen.

– Värsta möjliga scenario är om det bara skiljer några procent mellan Saade och Varga. Då är vi så jävla torsk.

Sedan byter personen på tråden samtalsämne och det snackas om någon brud som sov över och att det är jobbigt med plugg imorgon, ”det är bara att skolka asså”.
Och så slänger han sig med uttrycket corporate opportunity.

– Det handlar om affärsmöjligheter. Säg att man sitter som styrelseledamot i två företag och så hamnar man i en lojalitetskonflikt och så ba tar man med hela affärsidén till det andra företaget. Så jävla briljant men det funkar ju inte i längden.

Sedan sägs det något om narkotika och husrannsakan och att den görs bara när man är misstänkt för något som raderas så och så på straffskalan.

– Hur mycket stash handlar det om? … Jaha, äh det är nog ingen fara.  Och det var ju inte den snubben som fick den där psykosen.

Och ungefär här går jag av och kan inte lyssna mer. Slänger bara en sista titt över axeln och snubben kan inte vara mer än 17. Det finns så mycket att säga om detta samtalet men jag tror vi sätter punkt här.