Träffade några kollegor på väg till toa när jag skulle byta blöja på Daisy.
Daisy har träffat en av dem många gånger och brukar bli väldigt glad.
Men nu ställde han henne på bordet och tyckte hon var så stadig att han skulle demonstrera det genom att släppa taget en millisekund vilket resulterade i att Daisy tappade balansen och trodde hon ska ramla=blev skitskraj=började gallskrika.
Sedan grät hon hysteriskt bara vi kom i närheten av honom på väg tillbaka.
När vi gick upp en sväng på jobbet och någon man utan hår, som alltså liknade kollegan, kom i hennes närhet började hon gråta.
Fråga: Vad fasen, kommer detta hålla i sig nu?
På vägen hem var jag nära att skrika på/klappa till två tanter.
Tant 1 kommer fram på busshållplatsen när jag sitter och gosar med Daisy i knät. Hon ojar sig över att bebisen minsann är kall för jackan är inte dragen ända upp till halsen under dubbelhakan.
Tant 1 säger: – Oj oj oj, lilla gumman du blir ju kall.
Tant 1 gör: Hon drar upp blixtlåset på jackan och rättar till mössan på Daisy.
Fråga: Vem i helvete ger henne rätten att göra så?
När bussen kommer stannar den mycket längre bort från hållplatsen vilket gör att vi får småspringa lite. Jag trycker på knappen för barnvagn och får upp dörrarna på mig och knuffas åt sidan, försöker parera undan vagnen samtidigt och då går folk av.
Tant 2: Herregud, flytta på dig människa. Låt folk kliva av först.
Fråga: Vad i helvete trodde hon jag höll på med då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar