Just nu:

Utspelar sig samma scenario som ungefär varenda helg förr i tiden.
Jag fixar mig på badrummet, väljer klänning, sminkar lite, sippar på en gin & tonic och lyssnar på Spotify.
Redo för en kväll på stan.

Men nu med ett par undantag: Datorn står på skötbordet och jag saknar redan Daisy infernaliskt mycket.

Håkan: – Känner du för att gå ut?
Jag: – Nej, inte alls. Jag känner för att krypa ner i badet med typ Mama.
Håkan: – Ja, och jag lagar en mustig köttgryta under tiden och sedan ligger vi på soffan och dricker rödvin och kollar på en massa filmer.

(5 minuter senare)

Håkan: – Vad konstigt det känns att inte ha Daisy hemma.

(5 minuter senare)

Håkan: – Vad gjorde vi med all tid vi hade tidigare?

Vi är sådana klyschor. Men nu, pepp!

Ljust, fräscht och barnfritt

Dags att testa en ny grej i Daisys liv.

Hon ska få sova utan sin mamma och pappa en natt. I stället blir det äventyr hos mormor och morfar i vilda Väsby.

Jag och Håkan ska äta middag på Berns, se ”Ljust och Fräscht”, umgås, skratta, dricka drinkar, sova hela natten utan avbrott, ha världens längsta sovmorgon och kanske lite andra roligheter också.

Förmiddagen ägnades åt att packa Daisys saker för en natt borta. Det ser ut ungefär som att hon ska på en veckas chartersemester.

Den här bilden tänkte jag trycka upp till hennes studentplakat

Eller om jag ska vara lite snällare den här:

Hur som helst har vi nu hittat en sorts barnmat som Daisy älskar – Ellas kitchens Mango Morgonmums. Hon gapar till och med och man slipper göra fula grimaser, konstiga ljud eller sjunga knasiga sånger för att få henne att skratta och då skjuta in en sked. Annars är det liksom ett streck, ett brevinkast som stängt för dagen.

Men nu: Bring it on!

Hon avslutade till och med måltiden med en majskrok. Utan kväljningar.

Det finns hopp för mänskligheten.

Hallelujah!

Jag vill också ha en låt som ska fixa mig

Håkan spelade Coldplay på Spotify i kväll medan han lagade mat.
”Fix you”, älskar den låten. Älskar att Chris Martin skrev den till Gwyneth Paltrow när hon var deprimerad.
När jag och Håkan dejtade/bara låg med varandra såg vi en kväll filmen ”40 year old virgin” där de i en scen tjabbar om vem som är den största losern.
Då säger ena snubben:

–You´re gay ´cause you´re listening to Coldplay.

Ett par dagar senare ligger vi och solar vid Eriksdalsbadet. Jag lyssnar på Coldplay i min iPod. Håkan ba:

– Är det inte jävligt gay att lyssna på Coldplay?

Jag:

– Mäh! Det säger du ju bara för att de säger så i ”40 year old virgin” som vi såg häromkvällen.

Han var så jävla busted när han låg där i sina badbrallor, försökte spela cool och dissa Coldplay.
Jag garvar fortfarande åt det.

När Håkan sen hälsade på mig i London (och vi var i hop på riktigt) ringde min chef och sa att jag skulle få intervjua Chris Martin. Som enda skandinaviska tidning. Ensam. Med Chris Martin. I deras studio.
Jag slutade andas ungefär där av nervositet.
Håkan fick peppa mig rätt hårt och hjälpa mig med frågor. Jag kallsvettades i taxin på väg till intervjun. Väl där, i studion, hör jag plötsligt en mansröst i trappan ropa (och alltså slänga fram titeln på en av mina favoritfilmer från åttiotalet):

– Susan, where are you?

Det var Chris Martin. Sedan satt vi i 40 minuter på varsin pall i studion. Jag tog inte upp blocket en enda gång, frågorna bara kom och han var supercharmig.
Och han, som är känd för att vara extremt svårintervjuad, var lite förvånad över mina frågor. Sa han i alla fall.

– I´ve never answered questions like these before, sa han.

Det blev i alla fall den här artikeln, den här och den här, och så tog han av sig tröjan och bytte om för att vi skulle ta den här bilden. Sedan åkte jag hem till Håkan och vi lyssnade på ”Fix you” igen.

Den här bilden hänger på svärmors kylskåp. 

Jag undrar om hon ens vet vilka Coldplay är?

De bästa replikerna kommer man på i efterhand

Ni vet hur man i bland kan bli förbannad på att man inte fann sig i en viss situation där och då och var snabb i repliken?
Att man liksom blir perplex över någons korkade frågor och svarar nåt lamt när man egentligen hade velat säga något jättesmart eller småspydigt. Så ältar man det där i evigheter sen och tänker att ”tänk om jag sagt så i stället”.
(Okej, jag kanske är helt ensam om att känna så här men what the hell).
I alla falla fall (som svärmor brukar säga) så är det en incident jag tänkt på en del de senaste veckorna.
Vi var på öppna förskolan när vi precis kommit hem från Thailand. Jag börjar samspråka med en annan mamma som jag aldrig sett förut.
Hon försöker typ tala Daisy tillrätta och säga att hon inte ska ta på hennes bebbe och att fingrarna kan hamna i ögonen osv. Jag hade lust att säga ”men flytta din bebis då och se till att hon inte kryper fram till Daisys fejja hela tiden”.
Men jag var tyst så klart och flyttade försiktigt på Daisys händer.
Så börjar den här mamman fråga om Thailand. Så här:

– Jag skulle vilja åka till Thailand med min lilla familj men jag vet inte. Finns det blöjor där?

Alltså, Thailand är ju för katten ett civiliserat land och visst fasen har de blöjor. På varenda supermarket faktiskt. Jag svarar något lamt som ett ”ja”.
Egentligen hade jag velat säga så här typ:

– Nä du vet det finns inga blöjor i Thailand. Deras bebisar bajsar i bananblad.

Sedan kommenterar hon att Daisy nog minsann är lite brun om händerna.

– Hade du verkligen på henne solskyddsfaktor 50, en UV-dräkt och höll henne i skuggan hela tiden?

Jag svarar något lamt som ”självklart” men egentligen hade jag velat svara så här typ:

– Nä du vet att bananbladen tog slut och blöjor fanns det ju inga så hon fick torka sig i rumpan med händerna så de blev visst lite bruna.

Men det sa jag inte så klart.

 

I bland är det lätt att bli lite övertänd ute på fältet

Läser att kungen blivit lite ilsk mot Expressens Johan T Lindwall under ett statsbesök i Botswana.
När Johan enträget frågar gång på gång hur Silvia (som har influensa va?) mår lackar kungen ur och svarar:

– Jo, bara för dig ska jag berätta att hon (Silvia) är så sjuk att läkarna måste skära öronen av henne.

Mycket komiskt och man gillar ju när kungen visar att han har humor.
Det här inslaget med Johan T Lindwall är också stor humor. Han blir liksom helt överexalterad när några demonstranter dansar i en fontän under ett statsbesök i Brasilien:

Kärlek börjar med bråk – och de går fortfarande på barnbidrag

Det gick vilt till hemma hos Lotta och Elsa när mammagruppen träffades i dag.
Melvin tog fasta på uttrycket att "kärlek börjar med bråk och slutar med barnbidrag"

Först en vänsterslägga…

…och sen en puss.

Jo, man kan tydligen vara barnvakt till sin egen dotter

Undrade varför det hängde en massa filtar på tork över hela lägenheten när jag kom hem i natt.
Fick förklaringen i Håkans statusuppdatering på Facebook:

Festa som att det är 1988

Kvällen i går blev ju precis så underbart rolig som jag hoppats på och lite till.
Började med middag på Torget där vi visade att vi inte har nån koll (eller bryr oss om sånt) genom äta kött och dricka Pinot Grigio till. Mycket gott!
Sedan avslutade vi som att det var ´88 med att ta en sexa Irish Coffee.

Då var klockan plötsligt så mycket att vi fick slänga oss i en taxi till Cirkus och hade redan missat Rebecca&Fiona som var förband.

MrR gick som vanligt när vi är på konsert loss i shopen:

Och köpte den här fina tischan:

Sedan gick vi hela kvällen och sa ”Don´t fucking tell me what to do”. Men inte till min kollega som vi sprang på i garderoben och han fick ta den här bilden:

Jag som trodde jag var rätt snygg i går inser att jag ju ser helt övertänd ut. Att vara en 34-årig morsa som får dricka Pol Roger ger tydligen samma look som en unge i en godisaffär.

Håkan skickade en bild också och det verkade ju inte direkt gå någon nöd på Daisy där hemma:

Så hann vi med ett glas rosé också innan konserten började för vi skippade det andra förbandet.

Precis när vi intagit våra platser (som var mycket bra) gick Robyn på och hon var ju så klart hur cool som helst:

Synd bara att jag glömde kameran eftersom min ajfån tar fruktansvärt dåliga bilder:

Efter konserten var MrR som ett skott genom folkmassan till garderoben under parrollen ”Don´t fucking tell me what to do” och så fortsatte vi som Piff och Puff till Hasselbacken för en cider. När vi kom ut igen var det tomt utanför Cirkus och vi kunde i lugn och ro ta en taxi hem.

Där slocknade jag på en sekund i sängen medan Daisy vaknade. Tydligen ville hon ha en flaska men det tog Håkan hand om och jag snarkade nog med ett leende på läpparna.

Ny rutin

Dåligt bloggande i dag men jag har en vettig orsak.
Har börjat med en ny rutin: Sova när bebisen sover.
Två timmar senare är det alltså lunchdags. Hepp!

Just nu:

På väg att möta upp MrR i Gamla stan för drinkar och middag (troligen Torget).
Nästan pinsamt peppad på att se Robyn, ja eller gå på konsert överhuvudtaget.
Kan bli helt tipsy efter ett glas och oregerlig på Cirkus.
Höjdpunkter med kvällen:
1. Träffa MrR.
2. Få klä upp mig.
3. Få dricka drinkar.
4. Bära handväska (valde länge och väl)
5. Se Robyn live.

För sakens skull säger vi utan inbördes ordning men ärligt talat ser nog topplistan ut så där.

Äntligen!

Om det inte snöade så förbannat hade jag sladdat ut med vagnen raka vägen till Boots.
Äntligen, äntligen, äntligen finns det i Sverige!

Dagens outfit

Dagens outfit: Body från Lindex, hängselbyxor från Zara Baby, strumpbyxor från Primark.

Daisy – nu även i pappersform

Alltså, jag vet ju att Daisy är skönheten personifierad. Men att ge henne en egen tidning, det är ju bara för mycket.

För övrigt är det den otroligt driftiga och begåvade Kicki Norman som står bakom detta magasin. Hon är en av få som var snäll mot mig när jag jobbade på Frida förlag.

Antingen är det fel på mig, eller så är det fel på er

Kollade in vad jag drivit in så många läsare på det senaste dygnet.
Genom dessa sökord har alltså folk hittat till min mammablogg.
Detta får mig att konstatera två saker:

1. Jag måste göra bloggen mer rumsren.
2. Vad är det för fel på folk? Allvarligt, vem googlar de orden utan att skämmas lite? Och hur kåta är folk på att se Ola Rapaces och Peter Magnussons mest privata delar?

Sons of Anarchy

I kväll har jag förutom att dricka rödvin som att det är hallonsaft tittat på ”Sons of Anarchy” som Håkan köpte under barnvagnsrundan i dag.
Efter ett par avsnitt måste jag säga att denna hyllade serie hittills lever upp till förväntningarna.
Det är lite samma känsla som när Daisy var nyfödd och vi var i ”den omtalade bubblan” och tillbringade dagarna med att ligga på soffan med henne mellan oss på en kudde (ja, hon fick plats på en kudde då) och titta på alla säsongerna av ”The Wire”.
Vi slänger oss fortfarande med namn som Bodie eller Snoop och med uttryck om att ha sitt corner och ”Shiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit”.
För övrigt är Ed Burns (en av skaparna av The Wire, och nej inte han skådespelaren som är gift med supermodellen Christy Turlington) lätt en av de mest fascinerande människor jag intervjuat. Synd att han och David Simon inte fick göra en sjätte säsong, som var färdigskriven, av The Wire för HBO.
I alla falla fall (som svärmor brukar säga) så blev Håkan väldigt glad när han upptäckte att det för ”Sons of Anarchy” gjorts en cover på hans husgud Bob Dylans ”Girls from North Country”:

För övrigt…

… älskar jag Zandras blogg.

Jag är en av de där 7 000 lyckligt lottade som fick en biljett

Hur glad är jag över att jag och MrR ska gå på Robyn imorgon då?

Har sett Robyn live ett antal gånger förut. Bland annat på Grönan och i Karlskrona typ 99, på Cirkus där vid sekelskiftet, på Scala i London 2007 och Naturhistoriska museet.

Men det här kommer nog bli något alldeles speciellt.

Och här är vi 2005 i samband med en av alla intervjuer jag gjort med Robyn. Urban Andersson plåtade oss på balkongen i en svit på hotell Kung Carl.

Ett fyrfaldigt leve: Hurra, hurra, hurra!

Sex månader idag. Den enda som kommit i håg att gratta Daisy är hennes gudfar.
Kudos till honom.

Grattis!

Ja, detta är ännu ett inlägg om sömn

... Eller bristen på sömn.
För att ni riktigt ska förstå hur trött jag är så får ni här några exempel från senaste dynget:

• Vaknar vid fem-tiden med panik. Tror att jag somnat medan jag matat Daisy och lagt mig på henne eller nåt. Inser sekunden senare att jag efter att ha gett henne en hel flaska faktiskt lagt över henne i vaggan men nog halvsov när jag gjorde det och minns därför ingenting.
• Hon vaknar kvart i sex vilket tack vare sommartiden är kvart i sju och vi går upp.
• Somnar på filten på golvet bredvid Daisy som leker.
• Somnar med huvudet mot spjälsängen när jag lägger Daisy för sin förmiddagslur.
• Håkan vaknar efter sitt nattpass på jobbet och jag inser att jag inte kan prata i fullaständiga meningar. 
• Kommer hem från babysim. Håkan tar Daisy på en promenad så jag kan sova en timme. Jag vaknar fyra timmar senare vid halv sju. Ja, fyra timmar! 
• Nu: Känner mig lite som en ny människa och ska dricka rödvin.

Våren går i blått, vitt och brunt alltså

När man ser den här klädhögen (bra ordning jag har va?) är det lätt att konstatera att jag tycks följa en enkel färgskala i vår.

Variation är inte in melodi och så vidare.

Framsteg… and counting.

Blir väldigt bebisfokuserat bloggande idag.
Så här kommer lite till.
Om två timmar fyller alltså Daisy sex månader och för att fira in den bemärkelsedagen har hon i dag för första gången:

• Lärt sig sitta själv
• Druckit vatten ur en nappflaska
• Tagit ett halvt krypsteg genom att gunga fram och tillbaka på alla fyra
• Ätit min hemlagade mat utan att protestera, hon verkar gå med på det här att äta barnmat nu. Punkt.
• Druckit välling för första gången

Vad jag hoppas på kommer ske i dag också:

• Att hon sover genom hela natten proppmätt på havrevälling

Fråga (och jag är verkligen inte pryd):

Varför måste det alltid vara en massa naket i svenska filmer och tv-serier under parrollen vi-är-så-himla-frigjorda-i-det-här-landet-och-skäms-inte-för-att-visa-lite-hud?
Nu har jag alltså sett Peter Magnussons röv och penis, Ola Rapace pubeshår och rumpa.
Är faktiskt inte helt säker på att jag ville se det.

Tycker för övrigt heller inte att ”Stockholm-Båstad” är en värdig ersättare av ”Solsidan” på denna sändningstid.

Konstigt att hyss inte låter något

Plötsligt blir det oroväckande tyst i lägenheten och då är det läge att ana oråd.
Har hon fått tag på en blomkruka, en sladd eller Playstation?
Nej, denna gång hade hon lyckats rulla ända fram till ytterdörren och hittat tidningsinsamlingen.
Det är inte bara fördelar med att inte ha några trösklar hemma.

Ah, nåt jag kan tugga på.

Vaddå, jag är helt oskyldig.

Det går fort nu

I går låg hon i min livmoder. I morgon fyller hon halvåret. I dag lyckades hon för första gången sitta alldeles själv.
Duktigt pyret.

Jag kan titta åt olika håll och samtidigt hålla balansen.

Tricket? Ett stadigt grepp om fötterna.

Och så ska man inte vara rädd för att tippa över.

…

För uppmärksamma läsare: Ja, hon har fått på sig nya kläder. Bodyn hon hade tidigare i dag kladdades ner när hon åt min hemlagade barnmat. Den var för övrigt mumma för Daisy och jag blev löjligt stolt. Tänk, jag kan nästan kalla mig lite huslig och så.

Dagens outfit

Dagens outfit: Body custom made by gudmor, brallor H&M, strumpor BabyGap.

Jag skulle kunna ge hela min skatteåterbäring för en sovmorgon

Med risk för att väcka irritation tänker jag beklaga mig lite.
Jag vet att jag är förskonad med en bebis som i stort sett aldrig gråter, skrattar jämt och sover mycket (det sista tänkte vi att hon definitivt ärvt efter sina föräldrar. Pre-bebis kunde vi sova till två om dagarna).
Men den senaste veckan har vindarna vänt och efter bara ett några dagar vågar jag mig på att säga: Shit, vad jag är trött.
Det började med att jag var själv med Daisy i tre dagar när Håkan var på kurs. Samma sekund han klev innanför dörren somnade jag på soffan. När jag kunde slappna av gick ridån ner så att säga. Han tog sedan natten och morgonen med Daisy. När hon vaknade vid sju pluggade jag in öronpropparna och när Håkan väckte mig trodde jag att det bara gått fem minuter och att något hänt. Det hade gått två och en halv timme.

I går vaknade Daisy halv sju. Halv sju! Efter att ha haft en pigg timme där mellan två och tre på natten också.

I morse vaknade hon kvart i sex.
(Paus)
Ja, kvart i sex.
Lyckades muta henne med bröstet efter ett tag och förhandla mig till att få ligga kvar i sängen till halv åtta.
När vi gick upp var ju klockorna omställda till sommartid, alltså halv nio och Nyhetsmorgon hade åtminstone börjat.
Har aldrig, aldrig varit så glad över att ställa fram klockan.
Nu håller vi tummarna för att detta morgonpigga humör bara är en fas Daisy går igenom och att hon snart blir onormal igen.

En stor kopp kaffe och lite pepp tack.

Ännu en fabulös lördagskväll

Snart kan hon nog vara med i en Wella-reklam

Att snyta näsan kan vara lite som en skräckfilm

Daisy tittar mycket fascinerat på detta klipp:

Ett litet kryp

Snart kryper hon. Innan man hunnit blinka kör hon moppe, blir full på Valborg, vill låta sin första pojkvän sova över, ta körkort och flytta hemifrån.

Det var bättre förr och så

Mitt tips är att en blond Andersson från Trollhättan vinner Let´s Dance.

Oj oj, tragisk jag är som till och med snor skämt från David Hellenius.

Men min lilla analys dåra är att årets finalister inte är lika bra som de brukar vara.

Till exempel jämfört med Laila Bagges showdans för två år sedan. Den var ju faktiskt fab.

Den där kvällen (då hon sjukt nog förlorade mot Magnus Samuelssons djungeldans) chefade jag på nöjet och styrde styrkorna på fältet. Sov fyra timmar på natten innan det var dags att gå till tidningsfabriken igen.
Den dagen blev jag kidnappad till min möhippa, var full före lunch, sprang runt på stan i latexdräkt och slog mig på rumpan. Lätt en av de roligaste dagarna i mitt liv. Kan jag inte få en sån möhippa imorgon också? Skulle göra susen.
Tack på förhand.

Strike a pose.

Just nu…

Önskar: Att jag gjorde det där som jag ironiserade över i förra inlägget. Eller att Håkan inte jobbade i kväll och resten av helgen.
I stället: Ligger hemma på soffan och hetsäter plockgodis, känner mig ensam och låg.

En klen tröst.

Dessa är mina favoriter.

…

Fatta tragisk jag är som sitter och arrangerar godis, plåtar av det, bloggar och samtidigt kollar på Let´s dance. Deppig 2.0.

Tjoho, lönefredag!

Tror jag ska boka bord på Riche med ett gäng kompisar i kväll, äta moules frites, kanske halloumi till förrätt och ett glas champagne, massa vin och sedan shotrace i Lilla baren och festa ända in i kaklet hela natten och ta en taxi hem.
Vad kul det ska bli!

Dagens outfit:

Dagens outfit: Body från Lindex, shorts från Zara, strumpbyxor från Primark.

…

Uppdatering: När vi fikade sen med Frida och Gerda i Liljeholmen bajsade Daisy igenom allt. Jag hade inte med mig reservkläder. Orutinerat! Så jag fick springa in på H&M och köpa en body och brallor för 80 spänn. Sedan hem till galltvålen ba.

Presentdags

Nu ska jag och Daisy sladda över till Liljeholmen och sniffa bebis och lämna över detta fina paket till nyfödda Gerda:

Till Gerda.

…

När slutade förresten Daisy lukta bebis? Saknar det redan (anar jag en värk i livmodern?).

Themesongs of my flickrum

Asså, den här konserten vill jag faktiskt gå på. Nostalgi så det skriker om det.

Och så gjorde hon ju den här ascoola jullåten med The Hives 2008:

En helt vanlig torsdag

Man kan tycka att det är värsta klyschan att ha en romantisk kväll med vitt vin och räkor (lite som tacos på en fredag och sen Let´s Dance).
Men det skiter jag i.
För det här, det blev en riktig fem plus-kväll.
Hummer och färska räkor med en fin flarra Chablis till. Och en massa catch up-snack med maken om de senaste dagarna. Det är en trevlig torsdag det.

Daisy somnade ovaggad efter en händelserik dag men ville ändå lämna en hälsning till Moa. Dessa två bebbar har visat att de är mycket skeptiska till det här med mat (läs: de får typ kväljningar). Men den här sorten, den var mumma Moa. Testa du med!

Kärt återseende

Reklambebis

Vad är det då för spännande Daisy fått prova på ?

Jo, hon har varit med på en reklamfilmsinspelning för BabyBjörn.

Filmerna kommer senare att läggas ut här bland annat.

Hon gjorde inte världens bästa första intryck genom att börja gråta när de satte henne i en skotskrutig BabyBjörn på en äldre dam som skulle agera farmor. När sedan kreative chefen (och en av grundarna va?) för BabyBjörn, Lillemor Jakobsson, kom fram började hon gråta ännu mer.

– Ny bebis. Vi behöver en ny bebis!

Så var hon utbytt.
Tydligen är inte older people poppis längre vilket ju är lite oroväckande.

En powernap och en nappflaska senare (värsta divan till stjärna) var hon dock redo för lite action och fick agera street style-bebis med den senaste BabyBjörnen och retro-bebis på tur i norska fjällen.

Då skrattade hon och var mycket nöjd.

Snygga Teresa från mammagruppen och hennes lille Ruben var värsta coola duon och fick en massa outfits. Läs mer på hennes blogg där hon nog kommer lägga upp fler av mina bilder.

Men här kommer några bilder från dagen: 

Street-style med gympadojor.

Daisy lyssnar på instruktionerna från regissören.

På tur i norska fjällen.

Daisy var mycket fascinerad av den här karln.

I splitterny babysitter.

Teresa kollas av BabyBjörns Lillemor Jakobsson.

Med lille gullungen Ruben.

Teresa och Ruben framför kameran.

Bebis på vift.