Sovstafett

Det här med att bebisar håller sig mätta längre om de får ersättning är bullshit.
I natt vaknade Daisy varannan timme, på minuten, och ville ha käk. I och för sig bättre än varje timme men samtidigt – same same.
Mellan amningarna var det lite som ett stafettlopp, där jag sprang alla sträckorna.
Men i stället för att orka sprinta gällde det att hinna somna innan nästa etapp.
Och ni vet väl hur det är om man hela tiden ligger och tänker på att man måste somna?
Precis.
Nu ska jag ta en trippel espresso.

Daisy vaknar dock så här glad, varje dag.

Då blir livet alltid lite lättare.