Hjälp, SOS, Mayday, Hilfe

Om Daisy skulle gå med på att ta bröstmjölksersättning skulle ju livet bli rätt mycket lättare.
Men hon är fin i kanten och vägrar.
Hon spottar ut det.

Alltså kan jag inte lämna över jobbet till min man.

När jag hade lite panik vid två i natt messade han och sa att han snart skulle komma hem från jobbet (han jobbar natt) och hjälpa mig.

Den hjälpen kom vid tolv idag när han vaknade och jag frågade om jag kunde duscha medan han tar Daisy.

– Ja, om du duschar på fem minuter. Sen måste jag dra till jobbet, säger han.

Jahapp, men då gör jag det då. Tar sedan undan din kaffekopp, plockar bort din tallrik och torkar dina smulor från din nattmacka, plockar undan dina kläder på golvet, laddar en fjärde tvättmaskin och bäddar sedan sängen.

Ja, sedan var det ju dags att amma igen.

…

Hmm, nästa gång kanske han kan gå upp tio minuter tidigare. Tio minuter bara så jag hinner duscha i alla fall i lugn och ro. En galen tanke bara.

…

(Ledsen för ovanligt bittert inlägg. Jag är inte mig själv idag. Min man är egentligen superbra, omtänksam, förstående och väldigt jämställd.)