Jag tror inte det var sista gången den här sommaren

Daisy tog idag ett premiärdopp i bästa grannens pool. Det var 27 grader. Det var gött.

Den om fågeln

Vi är inte med i maffian.
Och vi har aldrig vaknat med ett hästhuvud i sängen.
Men något ondskefullt måste vi ha gjort eftersom vi möttes av den här synen när vi kom hem igår. 

Som tur var upptäckte Håkan fågeln på bordet vid fönstret och inte jag eller Daisy. Jag vet inte hur de reaktionerna hade blivit men vi kan väl lätt räkna med hysteriska.
Den låg där så prydligt.
Och död.
Till historien hör att städerskan hade varit hemma hos oss medan vi var borta. När vi kommer hem till ett skinande rent hem möts vi alltså också av en död fågel. Denna upptäckt väcker så många frågor. Vad hände? Hur gick detta till?
Öppnade städerskan altandörren och fågeln flög in utan att hon  märkte det och så kolade den under den där halvtimmen då huset var tomt innan vi kom hem?
Hade fågeln redan flugit in medan vi var hemma? Borde vi inte ha sett den då? Eller hört den?
Låg den redan död i något hörn och städerskan hittade den och la upp den på bordet som en slags prydnad för hon trott att den trillat ner? Eller trodde hon att det var vårt avlidna husdjur som vi inte hade hittat? Blev hon attackerad av fågeln när hon städade och slog ihjäl den med dammsugaren? Borde hon inte ha skrivit en lapp då typ: Sorry, I killed a bird"?
Som sagt detta väcker så mpnga frågor.
Eller också är städerskan i upprorstillstånd och vill med all tydlighet visa att hon hatar Rut i allmänhet och att städa vårt hem i synnerhet. 

En död talgoxe, någon som kan meddela vad det betyder? 

Pyttisar

I går åkte hela familjen till våra gamla hoods kring Sjöstan och hängde i Sickla Köpkvarter. Medan Daisy och Håkan sprang några mil på Andys Lekland skrattade jag med Marcus. Han kan vara dne bästa barnvakten ever, det har jag ju berättat tidigare, eftersom han är utbildad sjuksköterska specialintiktad på för tidigt födda barn. Han jobbar på neonatalavdelningen och räddar liv varje dag. Vilken hjälte va? Tvillingarna och Daisy älskar honom och en mer barnkär kille får man leta efter.

Dessutom är han hysteriskt rolig. Jag skrattade så mycket att jag fick kramp i käkarna och träningsvärk i magen (hej otränade degklump!).

Men det stannar inte där. Han är dessutom otroligt kreativ och hans kreativitet och humor har nu mynnat ut i Pyttisarna. Kolla in dem här på Tumblr Make Peas Not War. Dessa sjukt roliga illustrationer har han nu gjort vykort av. Jag fick några exemplar igår. Någon skön butik borde börja sälja dessa. Marcus Jarl och Pyttisar, lägg detta på minnet folks!

 

Regn? Regn!

Det finns inget dåligt väder. Bara dåliga kläder. 
Daisy trotsar regnet i Hunter-stövlar och jacka från Mini Rodini.

 

Våfflor? Våfflor?

Det gäller att aktivera en superaktiv treochetthalvtåring dessa lediga dagar. Igår hade vi play date med delar av min gamla mammagrupp. Daisy var väldigt pepp inför detta. 
Följande konversation utspelade sig:
- Nu ska vi åka till Melvin. Då får du leka med Melvin och Moa och äta våfflor. 
- Ja, jippie! Jag älskar våfflor. Hundar gillar också våfflor. 
- Gillar hundar våfflor? 
- Ja. 
- Jaha, du menar tofflor?
- Ja! Jag älskar tofflor. Jag ska äta tofflor med Melvin, Moa och hundarna. 

Medan barnen åt tofflor, förlåt våfflor menar jag, med jordgubbar och grädde fick vi mammor våfflor med avokado, röd lök, gräddfil och löjrom. Så gott att jag nog gick upp fem kilo bara av en lunch.
Det är nu man märker att jag slutat amma...

Alla fingrar i grädden.

Mumma.

Efter maten lekte Moa och Daisy doktor.

Moa var en duktig patient.

Och efter att de cyklat upp och ner för gatan var det fruktstund och chokladbollar.

Tack Linda och Gazal för en härlig förmiddag!

 

Livet som föräldraledig

Det är helgdagar nu. Tydligen. Som föräldraledig glömmer man lätt bort det där. Röda dagar innebär att Håkan är hemma. Skönt tänker jag med avlastning med barnen. Kommer sedan på mig själv med att gå runt och bli småirriterad. Jag plockar liksom efter en person till här hemma helt plötsligt. Sakerna ligger inte där jag la dom. Köksbänken skiner inte mellan måltider. Jag märker att jag har mina rutiner och de rubbas. Och jag märker att det stör mig.
Som att tvillingarnas haklappar, skålar och skedar måste diskas direkt efter måltiderna annars får man aldrig bort det där orange fläckarna.
När jag står och febrilt försöker få bort det några timmar senare och svär för mig själv att det här är faktiskt mina dagliga arbetsredskap som är förstörda då slår det mig att jag nog varit föräldraledig för länge.

Min dotters humor

Jag ligger bredvid Daisy i hennes säng. Nästan dubbelvikt, obekvämt och med ryggsmärta.
Jag har precis läst "Lilla Björn åker på semester" för sjuttiofemte gången.
Jag kämpar mot min egen trötthet.
Får. Inte. Somna. I. Daisys. Säng.
Jag hör hur hennes andetag blir tyngre. Hur sömnen hägrar i horisonten.
Hur mitt glas vin i soffan nu bara är några minuter bort.
Tystnaden.
Andetagen.
Så plötsligt i det tysta rummet viskar Daisy:
- Bajskorv.

Mammor, konstnärer och vin

Är hon ute hela tiden den där trebarnsmamman kanske ni undrar nu?
Och det kan man ju undra.
För igår hände det igen. 
Men som jag sagt förut gör jag sådant som skänker mig glädje och ger energi. Och det kan jag lova att en vindejt med mina före detta kollegor och härliga supermoms Olivia och Mirja är. 
Så efter att Håkan nattat twinsen och jag nattat Daisy stack jag in till stan en sväng för att möta upp dem på Konstnärsbaren. 
Kravet på ställe var "där man kan prata utan att behöv skrika och faktiskt höra vad den andra säger". Yep! Vi är officiellt gamla. Eller ja, vi uppskattar andra saker än att stänga ställen och dansa på bardisken. 

 

Det bästa med att min man reser bort...

Är att han kommer hem. Och att han alltid har med sig presenter till mig. Som hans kollegor beskriver det "har aldrig rest med någon som är så måste-handla-tax-free-till-frun fokuserad som din man."

Hårigt värre

Kanske beror det på att jag tappar ovanligt mycket hår nu som jag tänker mycket på just hår i allmänhet och schampo i synnerhet. 
Jag synar flaskorna. Letar efter mirakelmetoder som inte finns. 
Något jag då undrat över är vad är normalt hår egentligen?
Det finns schampo för tunt, lockigt, tjockt, kort, fett och torrt hår. Men hur ser ett helt normalt hårsvall ut? För på det shampot jaghar nu (från Make up store) står det att det är för normalt hår. Och jag vet inte vad det är mer än att det absolut inte är något jag har. 
Eller stripigt, tunt hår kanske är normalt?

Ni hör ju att jag snöat in alldeles för mycket på det här. 

För övrigt så försöker jag desperat få en tid hos min frisör. Det är ungefär lika lätt som att få audiens hos kungen. 

För det andra mottages tips mot håravfall tacksamt.

 

Just nu: Soffliggare. Orsak: Välförtjänt

Håkan är i Oslo ett dygn där han kan vinna pris. Detta innebär att jag rattar det här med tre barn alldeles själv. Eller själv och själv. Jag fick hjälp av min kära granne/superkompis att lämna och hämta på föris då hennes son Olle och Daisy går ihop. I övrigt har jag idag hunnit med:
• Två promenader med tvillingarna.
• Ta en tupplur på morgonen (då hade jag varit uppe sedan 04:50).
• Handla mat.
• Skicka bilder på framkallning.
• Göra en fruktsallad till Olle och Daisy.
• Baka citronmuffins.
• Fixat köket och tömt diskmaskinen två gånger.
• Tvättat.
• Dammsugit.
• Torkat golven.
• Duschat (en bedrift!)
• Lagat middag.
• Nattat tre barn.
• Shoppat på nätet.

Nu ska jag nog sova faktiskt.

Känns som att situationen kräver en dagens outfit

Äntligen måndag!

Och vädret fortsätter vara schysst mot mig en dag till. 
Har den här utsikten idag. 

Är väldigt förtjust i vår trädgård.

 

Låt det bara bli måndag tack!

Den här dagen har varit som en enda lång käftsmäll.
På Nyhetsmorgon hyllade tittarna sina mammor.
Jag har ingen mamma.
I sociala medier har det östs kärlek till alla mödrar.
Jag har ingen mamma.
I alla affärer har det basunerats ut att man ska köpa present till sin mamma.
Jag har ingen mamma.

Det här är min första Mors dag som trebarnsmamma.
Det är också min första Mors dag utan min mamma.
Det har känts så tomt. Det har gjort så ont. Och jag har varit så oerhört ledsen.
Jag fick present av Håkan. Daisy plockade blommor till mig.
Jag grät och tänkte jag har ingen mamma att ge blommor till.
Jag orkade inte ens åka till minneslunden.
Jag har stått upp, jag har pratat med grannar, jag har röstat, jag har tagit hand om mina barn.
Men inom mig har jag bara burit på en stor saknad.
Jag har ingen mamma.

Rösta? Rösta!

Idag gjorde vi vår medborgerliga plikt och gick till vallokalen och röstade. Daisy ville också rösta och tyckte det var otroligt lång tid kvar tills hon får rösträtt. Att få ta valsedlar var ju väldigt roligt och hon behöll en. Vilken? Feministiskt initiativ! Slump eller medvetet val? Hon frågade om det var prinsesspartiet och jag vet inte riktigt om Gudrun Schyman skulle bli helt glad över det epitetet.
Håkan gav bort sin röst till mig eftersom det är Mors dag så jag fick bestämma vad han skulle rösta på.
Ni har väl röstat idag?

Uppladdning

Håkan försöker febrilt att få Daisy att dela hans fotbollsintresse. Nu laddar de inför Champions league-finalen och Daisy tjatar om att hon "vill se den där fotbollsmatchen".

Sköljer ni också paprikor i tvättmaskinen?

Stylingen i det här huset som är till salu i Saltsjöbaden är minst sagt... kreativ.

Jag vet inte om det är allvar eller ironi. Hur som helst är det stor humor att se paprikor som en röd tråd på bilderna. Det är inte bara en paprika. Det är MASSOR av paprikor - i sängen, i tvättmaskinen, på uteplatsen. Paprikan har aldrig haft så många användningsområden som här. Detta huset blev paprikans renässans.

Det räknas nog inte som barnarbete

Denna kväll slår vi två flugor i en smäll.
Daisy får liksom tvillingarna bada i baljan på altanen. Man slipper kampen att få upp henne i badkaret och hon blir ren.
Dessutom svabbar hon trädäcket.
Flera flugor i en smäll faktiskt.

Heart Machine Service

Jag tvekade in i det sista om jag skulle orka. Efter den här veckan var jag inte helt säker på om jag skulle våga mig ut bland folk. Men jag tog med mig grannen och drog in till stan för att möta upp en massa kollegor. Min före detta kollega Sofi Bonde hade releasefest på Fou för sitt album Heart Machine Service. Taket på terrassen var öppet och kvällen var sommarljum. Det bjöds på goda drinkar och Sofi sjöng så där skört och vackert som bara hon kan. Håll koll på den här tjejen! Och lyssna på YouTube på hennes låtar såsom In an ambulance.

Att skilja på tvillingar

Att vara tvillingmamma är lite som att vara en vandrande sevärdhet. Jag blir stoppad flera gånger per dag av människor som vill berätta sin egen tvillinghistoria, om en släkting, ett syskon eller en kompis som är tvilling. 
Varje dag får jag frågan om eller hur vi skiljer på tvillingarna.
Varje dag svarar jag lika många gånger att jag oftast har lätt att skilja på dem, Håkan lite svårare (och här väljer jag att inte berätta att jag under hela dagen igår tog fel på Lily och Siri pga att jag klätt dem likadant.). För säkerhets skull har vi målat stortånageln på Siri sedan BB. Hon har också en smilgrop på höger kind medan Lily har lite smalare ansikte.

Men de är ju enäggstvillingar och därmed slående lika. Till exempel skiljde det bara 30 gram mellan dem på senaste invägningen på BVC (de ligger nu runt 7500 gram och är båda 66 cm långa).
Det finns dock vissa skillnader:
• Lily vill alltid ligga på mage. Till och med när hon sover. Att få henne att ligga still på rygg i mer än tre sekunder är svårare än att lösa Rubiks kub.
• Siri har mycket bättre bordsskick. Hon äter mycket och bra. Man behöver knappt torka henne runt munnen efteråt. Lily däremot äter med hela ansiktet (och kroppen).
• Lily retas mycket och gör gärna små tjuvnyp på Siri.
• Siri sover oftast längre. Lily är mer lättväckt.
• Siri är bättre på att hålla i nappflaskan.
• Lily har ett litet jack bakom höger öra. Detta upptäckte jag först häromdagen. Men ett bra kännetecken.
• Jag försöker att alltid klä dem lite olika. Till exempel bodys i olika färg eller om en har klänning och en har byxor i lika mönster. Annars klär jag överlag Siri i randigt i den mån det går och Lily i enfärgat. 
• Båda ler ofta och mycket. De är extremt glada barn. De blir bara arga när de är hungriga eller trötta och då vänder det på en sekund. 

Solsken

Vissa dagar är det lättare att vara föräldraledig. Som dessa dagar. Speciellt när grannen vabbar och vi kan äta lunch på altanen.

 

Babyhull

Hej på er, 
Mamma har varit så ledsen hela morgonen men nu lyckades vi äntligen locka fram ett leende på hennes läppar.
Tricket? Vi äter lunch i bar överkropp. Man får ju anstränga sig lite för att peppa mamma. Dessutom är det rätt gött faktiskt. Vi slipper den jobbiga haklappen till exempel. 

Hej hej från Lily och Siri

 

Hjärtat

Jag ska bli lite för personlig på bloggen nu. Privat. Utlämnande. Öppna upp mitt hjärta som blöder. Berätta att jag hulkgråtit idag. Det har hänt många gånger det senaste halvåret. Jag ska komma med en förmaning och en uppmaning. 

Nästa vecka är det ett halvår sedan min mamma dog. Den 29 november slutade hennes hjärta att slå. Hon var sjuk i cancer men hennes död kom plötsligt, oväntat och chockartat. 
Idag fick vi veta att hennes liv inte hade behövt sluta där. Hennes hjärta hade inte behövt sluta slå den 29 november. Hon hade då funnits idag. 
Jag hade haft min mamma.
Mina barn sin mormor. 

Mamma hade genomgått tre cellgiftbehandlingar. Hon hade klarat alla tre trots att det var oerhört tufft och skulle precis påbörja strålbehandlingen. Nästa etapp mot ett tillfrisknande. Vi hade fått upp hoppet igen.
Men hon återhämtade sig aldrig riktigt efter den tredje cellgiftbehandlingen. Efter tio dagar fick hon svårt att andas och hon hade smärtor i ryggslutet. Pappa ville att de skulle åka in till sjukhuset. Mamma ville inte vara till besvär. Till slut lät hon sig övertalas. Hade de ringt en ambulans hade hon kanske överlevt. För de hade förmodligen satt ett EKG. Men mamma ville inte vara till besvär. Istället satt hon i väntrummet på akuten och väntade på att få hjälp av en stressad läkare. En stressad läkare som inte hade tid att ställa en ordentlig diagnos. 
Mamma blev inlagd och fick, efter att pappa tjatat, smärtstillande mot sina ryggsmärtor. 
På morgonen blev hon hastigt sämre. Läkarna ringde och bad pappa skynda sig in. Då visste jag att slutet var nära. 
Han möttes i korridoren av läkarna. Jag hann inte in.
Det gick snabbt. Det var försent. De kunde ingenting göra.
Hjärtat var för svagt. 
Efter att jag suttit vid mammas kropp i vad som kändes och förmodligen var timmar fick vi träffa två ur läkarteamet. Den ena tittade på mig med medlidsam blick. Han hade svårt att hitta orden. Den andra satt som på nålar och tittade stressat på sin jourtelefon. Han gick efter fem minuter. Jag frågade den medlidsamme läkaren vad smärtor i ryggslutet är ett tecken på. 
Han svarade att det i kvinnors fall ofta kan vara hjärtinfarkt. 
Varför sattes då inget EKG på mamma? Varför undersöktes hon inte för hjärtinfarkt när hon kom in på akuten?
Det kunde han inte svara på. Han sa: "Men oavsett svaret på den frågan gör det inte att ni får henne tillbaka."

Idag fick pappa ta del av hela rapporten från Södersjukhuset. Den visade att de gjort fel. Att mamma med största sannolikhet dog av hjärtinfarkt och att hon hade en infektion i kroppen som hade behövt antibiotika. Om hon hade fått en ordentlig undersökning hade de upptäckt detta. Men den stressade läkaren på akuten missade det. Om hon hade fått rätt vård direkt hade hon levt idag. 
Rapporten visade också att hon var så gott som fri från cancern. Hon hade vunnit kampen mot sjukdomen. 
Men kroppen tog stryk av behandlingarna. Och hjärtat sa ifrån. Men hjärtat fick inte hjälp. 

Jag har själv legat på akuten på SöS. Det var några år sedan och jag hade fruktansvärda magsmärtor. De där elva timmarna där var hemska och jag minns att både jag och Håkan reagerade på hur uselt det var på akuten på SöS och vilken brist det var på läkare. 
När Daisy hade över 40 graders feber i två veckor förrförra våren var vi på Sachsska barnsjukhuset på SöS fem gånger. Vid två tillfällen kom sjuksköterskorna ut i väntrummet och bad de barnpatienter som inte behövde akut vård att åka hem. Läkarbristen gjorde att väntetiden var på minst fem timmar. Det tog fem besök på SöS innan de röntgade Daisy och upptäckte hennes dubbelsidiga lunginflammation. Trots att jag varje gång vi var där sa att det var något fel med andningen. 
Här kommer förmaningen. Undvik SöS om du kan. Jag kommer aldrig mer att sätta min fot där. De är förmodligen lika hårt belastade som andra sjukhus i länet eller resten av landet. Men utifrån mina personliga erfarenheter är det nog. Jag tänker tillåta mig att bli lite bitter. Hade mamma åkt till ett annat sjukhus hade hon kanske levt idag. 
Men som den där medlidsamme läkaren sa spelar det ingen roll om vi spekulerar i det för det gör ändå inte att jag får mamma tillbaka. 
SöS kommer eventuellt nu att göra en Lex Maria-anmälan mot sig själva. Men inte mot den enskilde läkaren. Jag jobbar i huset bredvid SöS. Varje gång jag går dit nu får jag panikångest för att jag ser sjukhusbyggnaden. Ibland äter jag och mina kollegor lunch på sjukhusets personalrestaurang. Det kommer jag aldrig att kunna göra igen. För jag kommer tänka att i kön kanske jag står bakom läkaren som gjorde att mamma dog.

Jag har hulkgråtit idag. Det har jag gjort många gånger det senaste halvåret. Och det kommer jag att göra många gånger till. Idag fick vi det vi misstänkt och befarat bekräftat. Min mamma dog i onödan. 
Mitt hjärta blöder. Hennes har slutat slå. 

I år talas det om supervalåret. Här kommer uppmaningen. Utnyttja din rösträtt. Sätt dig in i vad de olika partierna vill ha för sjukvård. Rösta för den sjukvården du vill ha i vårt land. 
Rösta med hjärtat.
Och för alla hjärtan som har stannat. 

Veckans kap

... Är helt klart dessa gummistövlar från Hunter till Daisy. Fyndade, oanvända, på Tradera för mer än halva priset. Och gula!

Kuddfest

Apropå Daisys kalashelg, i fredags när vi kom hem från första kalaset ställde hon höga krav: "Jag ska ha alla kuddarna i soffan!"

Just nu:

Majskroksfrukost.

Daisys kalashelg

Den här helgen har varit en riktig kalashelg för Daisy. Hon har varit på kalas både i fredags och idag - hos sina bästa grannkompisar Milla och Elin. Hon har haft playdate med Melvin och hon har inte varit inne många sekunder. När värmen och solen kommer förvandlas vår gata till ett enda stort nöjesfält för barnen. 
Behöver jag tillägga att hon somnade på soffan halv sju? Ovaggad. 

Håkan sabbar bilden på Daisy och Elin före Millas kalas.

Så. Bättre.

Ännu bättre.

På väg till Milla.

Kalas!

La det svinge.

Vid ett obevakat ögonblick stack Daisy över till grannen Olle också.

Klänningen har farmor köpt i Ullared.

Och när bästisen Elin bjöd in till kalas tog Daisy på sig sin finaste klänning med Bamse.

Hon var mycket nöjd.

Alla fyra grannbarnen på Elins kalas.