I går åkte Håkan Österlen runt, gick in på konditorier i Simrishamn, febrade längs vägarna mot Skillinge. Allt i jakt på surdegsbröd till de färska räkorna han köpt.
Jag frågade om det inte gick lika bra med en vanlig baguette.
Han tittade på mig som om jag svurit i kyrkan.
Till slut gav han upp och gick in på ICA, kom ut lika glad som en fotbollstokig femåring som just fått träffa Zlatan.
Han hade hittat surdegsbröd på ICA och triumfen lös i hans ögon.
Nu är jag lite orolig för min man. Är det inte dags att ta den stockholmska surdegsrevolutionen ur honom?
Tur att vi ska vara en månad på västkusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar