I går satt jag och Håkan i gräset och pratade om vilken tur vi haft. Att Daisy ”bara” varit sjuk två gånger (magsjuka och tredagarsfeber) och att vi aldrig behövt ringa Sjukvårdsupplysningen eller åka in till akuten med henne.
Att hon klarat sig från olyckor och jobbiga sjukdomar som rs-virus.
Jag berättade att jag nu bara går och väntar på att något ska hända, t ex att hon ramlar ur sängen, sätter i halsen eller trillar ur vagnen och gör sig illa.
– Säg inte så där, sa Håkan.
För då händer det ju.
I morse hände det.
Vaknade av en duns och ett skrik. Daisy hade tagit en kryptur över barriären av kuddar och täcken och trillat ur sängen. Jag flög upp med andan i halsen. Hon hade dock landat mjukt på en stor kudde och överkastet som låg på golvet.
Inte en skråma, bara lite skraj och hon var okej efter några sekunder.
Men från och med nu ska jag hålla käften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar