Jorå, hjärnan funkar fortfarande

Dök alltså upp på jobbet i dag för några timmars jobb.

Eller jobbträning som vissa (jag?) kallade det.

Möttes av lite olika reaktioner.

En sa att han tyckte det var i går jag gick därifrån med värsta stora gravidmagen och så kom jag tillbaka i dag som om ingenting har hänt.

Nio månader som ett svart hål bara.

Några la huvudet på sned lite medlidande när jag sa att jag inte kommer tillbaka förrän i oktober. Andra tyckte det var lyllos mig.

Många tittade på min läpp och tänkte förmodligen munherpes.

Vissa reagerade knappt på att jag satt där på stolen igen. Allt var som vanligt liksom.

Någon tyckte jag såg smal ut, dvs gravidmagen var borta.

Men det viktigaste av allt var att jag insåg att jag fortfarande kan. 

Jag_kan_jobba_min_hjärna_kan_jobba_jag_kan_tänka_relativt_intelligenta_tankar.

Skönt ändå.

Däremot gick det inte att mejla eller att komma in på intranätet.

Men det var faktiskt inte mitt fel.