När jag gick i högstadiet hade jag en LP, ja flera egentligen men speciellt en som jag lyssnade på så mycket på att den borde vara repigare än ett dansgolv.
Det var precis innan cd-skivan kom och man hade så där stora konvolut till skivorna. Så gammal är jag.
I alla fall, min absoluta favorit som alltså gick på högvarv var Wilson Phillips. Jag har känt mig ganska ensam om att tokgilla den där 90-talsgruppen, åtminstone i min umgängeskrets.
Men så var jag på bio förra veckan (första gången sedan Daisy föddes) och såg den kvinnliga motsvarigheten till ”Baksmällan”, dvs ”Bridesmaids”. Sjukt rolig film och jag älskar Sookie från ”Gilmore Girls” i en av rollerna.
Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att Wilson Phillips får en välförtjänt upprättelse i filmen. Barndomsvännerna som filmen handlar om älskar nämligen låten ”Hold on”.
Jag blev på riktigt lycklig av detta och upptäckte att jag fortfarande kan varenda textrad i låten.
Precis som när jag var på Grönan för några år sedan och såg Herreys.
Varenda. Låt. Kunde. Jag. Utantill. Fortfarande.
Till och med ”Varje liten droppe regn”.
Pinsamt men sant.
Men det var ju åttiotal. Wilson Phillips är ju faktiskt nittiotal grymt mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar