Är egentligen inget Håkan-fan. Har snarare gjort en grej av att inte vara det just för att den unisona hyllningen av honom och recensionerna där plussen och lovorden haglar lite får det att vända sig i magen på mig.
För läser man Håkan-recensioner utan att ha sett själva konserten låter det ju som att hela Sveriges recensenter och Håkans publik drabbats av masspsykos.
Eller också är det bara så att han är överjordiskt bra.
Nu tänker jag inte slå på stora trumman och ösa in sex plus men Håkan Hellström var fanimej sjukt jävla bra live.
Så.
Jag verkar dock inte ha varit ensam om att ta min Håkan Hellström-oskuld igår.
Han spelade i Halmstad senast i påskas. På konserten nu frågade han hur många som var där sist. Ett hundratal räckte upp handen.
Håkan blev då lite förbryllad.
- Oj, antingen har jag fått en ny publik eller så tyckte de som såg mig sist att det inte var så bra. Bäst att inte analysera det för mycket kanske.
Ny publik fick han nog bevis på när de största jublen så klart var till "Ramlar", "Kom igen Lena", "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Ungefär de låtarna jag kunde också alltså.
Och "Två steg från paradise".
Håkan. Fin man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar