Så i går läste jag på lite i den där barnboken jag kallar bibeln. Hittills har Daisy prickat av punkt efter punkt i faserna som beskrivs i boken. Och japp, det stämde denna gången också.
Den kallas kategorifasen och inträffar omkring vecka 37 (mellan trettiosex och fyrtio).
Daisy är snart 37 veckor och här är några av kännetecknen som vi kan pricka av (alltså utdrag ur boken):
• Vill helst äta själv och klämma på all mat för att känna konsistensen.
• Är ombytlig och kan ena dagen vilja äta massor för att nästa matvägra.
• Klamrar sig oftare fast vid dina kläder
• Är glad ena stunden och skriker nästa
• Skriker oftare, är oftare kinkig eller gnällig, rastlös och otålig
• Blygare mot främlingar
• Vill att den fysiska kontakten ska vara ”tätare” eller ”närmare”
• Sover dåligt (vaknar oftast tidigare på morgonen och har svårare att somna på kvällen)
• Verkar oftare ha mardrömmar
• Tappar aptiten
• Jollrar mindre
• Sitter ibland tyst och dagdrömmer
• Vägrar att bli ombytt
• Vill oftare ha kramleksaker
Den enda punkten vi INTE kan pricka av:
• Är mindre livlig
Det står också att föräldrarna kan vara helt slutkörda efter den här fasen och det kan jag lugnt gå med på. Men vi är ju två också som hjälps åt och vi har just nu farmor och farfar som hjälp.
Det kunde ju vara värre.
Som den här mamman som är citerad i boken till exempel:
Det känns hopplöst ibland när hon är uppe till midnatt, även om hon leker och är glad. När hon äntligen har somnat kollapsar jag fullständigt. Jag känner mig utpumpad och kan inte tänka klart. Min man ger mig inget som helst stöd. Han blir sur för att jag ägnar mig så mycket åt henne. Han tycker att jag bara ska ”låta henne skrika”.
Ninas mamma, vecka 37
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar