Välkommen hem!

Innan jag åkte till London fick jag höra att Daisy förmodligen skulle vara lite skeptisk mot mig direkt när jag kom hem och visa att hon känt sig lite övergiven där ett tag.
Jag skulle inte förvänta mig leenden och kramar.

Tre dygn senare öppnade jag dörren hemma och möttes av det här:

Nä men heeeej mamma!

Är det dags att komma hem nu va?

Äh, skoja bara. Du ska få en kram.

Håkan fotade alltså när jag klev in genom dörren och jag vet inte, så skeptisk ser hon väl inte ut?

Det bästa av allt? Samma välkomnande får jag varje kväll nu efter jobbet.

…

Tur förresten att jag köpte nya kläder till Daisy i London, för helt ärligt ser den där bodyn lite väl trång ut, byxorna lite för korta och strumporna för små.