En av dem var att INTE bli en hönsmamma och det tror jag att jag har lyckats med. (Det kan dock vara en villfarelse, svårt att veta det själv kanske.)
En annan fördomsfull tanke var att det här med mammagrupper nog bara är sektliknande och jag kommer säkert inte ha så mycket gemensamt med de andra mammorna.
Jag hade fel.
Och det är jag väldigt glad över.
För tjejerna i min mammagrupp visade sig vara roliga, framgångsrika, intelligenta, coola, snygga och fantastiska att hänga med de senaste året.
De har blivit mina vänner.
Och under ett år har de varit lite av min livlina.
I går kväll träffades fem av oss på restaurangen Hemma hos Kaj här i Sjöstan (alla hade krypavstånd hem) för att äntligen ses och kunna tala till punkt, utan att mata sin mini samtidigt och utan att bli svettig av att springa efter en ettåring med hyperenergi.
Mat, vin och diskussioner som kunde påbörjas, utvecklas och avslutas.
Ja, ni har ju fattat vid det här laget att jag tyckte det var grymt härligt.
Ganska många gånger under kvällen konstaterade vi också vilka klyschor vi är. Visst vi pratade jobb, relationer och en mängd andra saker.
MEN större delen av kvällen pratade vi de facto om våra barn, om hur våra män klarade av att vara hemma med våra barn, hur våra barn har utvecklats i jämförelse med varandra, vad de äter nu, hur de sover, hur bajset ser ut, vilken blöjstorlek de har.
Klyschor som sagt.
Och vet ni, det var så otroligt befriande.
För är det någon gång man kan nörda ner sig totalt i mammarollen så är det väl i precis det sällskapet?
Yup, jag klubbar det.
Och längtar tills nästa gång vi ses, förmodligen redan nästa vecka.
Mvh,
En stolt klyscha till morsa
The Supermoms (hoppas ni inte blir arga för att jag lägger upp en bild på er)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar