I bland blir jag så trött på mig själv.
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför jobbstarten, att min hjärna kanske loopar i något slags viloläge och att jag inte ska lyckas prestera.
Vad händer?
Jo, det visar sig vara jättekul att vara tillbaka på jobbet, att jag faktiskt kan komma med idéer (den chocken!), lägga ut jobb med viss tydlighet och samtidigt sprida lite god stämning på redaktionen (det behövs i dessa tider).
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför första mötet med bokcirkeln som var i går. Jag lyckades inte läsa klart boken, jag kände mig värdelös som inte pallade med det och stressade upp mig över att få arga blickar och eventuellt i värsta fall bli utesluten ur bokcirkeln (okej, jag tänkte kanske inte att det skulle gå så långt men worst case scenario osv).
Vad händer?
Det visar sig att jag inte var ensam om att inte ha läst ut boken, det blev ändå väldigt bra diskussioner och jag blev peppad (!) att läsa ut ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Dessutom var det en av de bästa, roligaste och härligaste kvällarna jag varit med om på länge. Jag blev upplyft av de där coola och begåvade brudarna i vår bokcirkel.
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför det föredrag jag hade idag om nyhetsjakt och konsten att vara en bra nyhetsreporter. Jag har, på riktigt, legat sömnlös och tänkt att vad ska jag säga? Jag har väl inget att lära ut.
Vad händer?
Jag håller ett föredrag som faktiskt gick bra. Det kändes som att de uppskattade vad jag sa, skrattade till och med emellanåt och jag hade de facto något att komma med. Enligt uppgift var jag ”grym och alla kände sig väldigt inspirerade”.
Är inte det så himla typiskt många tjejer i allmänhet och mig i synnerhet? Varför ska jag vara så ängslig, få dum ångest över något som faktiskt är en form av talang och inte inse att jag faktiskt har lärt mig ett och annat genom åren som blivit en värdefull kunskapsbank?
Och just ikväll, efter sex dagars jobb med långa dagar ska jag unna mig att se ”Greys Anatomy” istället för pliktskyldigt zappa in ”Aktuellt”.
Beause I´m worth it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar