Det här med dryga tiotimmars arbetsdagar tar knäcken på mig. Jag stressar hem, ofta lite tidigare från jobbet, för att hinna hem en timme innan det är dags att lägga Daisy.
Plus att jag tar på mig en massa extra i sann ”duktig flicka”-anda.
Vad jag pysslar med just nu till exempel:
• Sitter och förbereder ett föredrag jag ska ha på onsdag.
• Tänker att jag måste kalla alla inblandade till det där viktiga mötet.
• Funderar över att det är ganska osunt att bli så överdrivet förbannad om jag missar tvärbanan med en sekund för då snor SL tio minuter från min dyrbara tid med min dotter på kvällen.
• Har ångest över att jag inte hunnit prata med mina vänner på flera dagar.
• Har ångest över att det är första träffen i bokcirkeln imorgon och jag är långt (lååångt) ifrån klar med boken.
• Har ångest över att jag inte tränat på två veckor.
• Önskar att det var fredag så att Daisy fick leka med sina kompisar och jag har gjort föredraget, överlevt domedagstorsdagen på jobbet och har varit hos min frisör så att jag ser mer anständig ut.
• Längtar efter en ledig helg.
• Önskar att jag låg och sov nu som min man och dotter gör.
Allvarligt, livet som föräldraledig var ju kämpigt emellanåt för att allt gick i ett med barnet, MEN kalendern var ju ALDRIG full. Det var tider det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar