Jag älskar att fylla år. Jag älskar överraskningar och jag älskar att få paket.
Barnsligt kan tyckas och inte helt förenligt med det faktum att jag imorgon fyller 35.
Men jag längtar och min man, som känner mig, har inlett firandet redan ikväll. Han lagar min favorit rårakor, har serverat ett gott glas vitt som är lent som smör i munnen och beordrat mig att inte röra mig från soffan.
Det börjar bra det här firandet.
För jag har faktiskt en del att ta igen.
Förra året hade jag en riktigt rövig födelsedag.
Daisy var knappt två veckor gammal (det var ju underbart i och för sig), Håkan var bortrest på konferens, jag hade inte en inplanerad fest som jag brukar, det enda som fanns på agendan den dagen var ett besök på BVC och att amma.
Till saken hör att rätt många glömde att höra av sig den dagen också.
En kompis kom förbi på kvällen med take out så att jag i alla fall skulle få äta gott med fint sällskap. Men vi hann knappt sätta gaffeln i maten innan hon fick ett krissamtal och var tvungen att dra.
Så satt jag där igen ensam och tyckte rätt synd om mig själv.
Så ska det inte bli imorgon. För det första är Håkan ledig och jag vet att jag kommer få paket.
Har dock ingen fest inplanerad men jag orkar inte ta tag i det. Jag har fixat dop, 40-årsfest och ettårskalas och hela tjottabalongen i år.
Nu vill jag bara bli bjuden på fest. Ja, det önskar jag mig.
Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar