Efter "Fem myror är fler än fyra elefanter". Förstås.
måndag 31 oktober 2011
BubbleGuppies
Världens bästa tv-program enligt Daisy.
Efter "Fem myror är fler än fyra elefanter". Förstås.
Efter "Fem myror är fler än fyra elefanter". Förstås.
Bilder av en måndag
Efter att Daisy sovit tre timmar på förmiddagen och jag hann dammtorka och storstäda hemmet drog vi till Skrapan för att träffa den här skorpan:
Lykke var cool som vanligt och trots sina blott fem veckor har hon redan hittat caféposen.
Daisy är dock inte lika soft och lugn.
Så henne fick vi leka av i Rosenlundsparken.
Där lekte hon bikerbrud.
Hjälpte till att kratta löv.
Hoppade på ett släp med random unge.
Och träffade av an lycklig slump sin kompis Barbro.
Och det var ju toklattjo. Det skiljer bara tre veckor mellan dem och det är festligt att se dem tillsammans eftersom de följer varandra på pricken i utvecklingen.
Lykke var cool som vanligt och trots sina blott fem veckor har hon redan hittat caféposen.
Daisy är dock inte lika soft och lugn.
Så henne fick vi leka av i Rosenlundsparken.
Där lekte hon bikerbrud.
Hjälpte till att kratta löv.
Hoppade på ett släp med random unge.
Och träffade av an lycklig slump sin kompis Barbro.
Och det var ju toklattjo. Det skiljer bara tre veckor mellan dem och det är festligt att se dem tillsammans eftersom de följer varandra på pricken i utvecklingen.
Det tär
Läste nånstans att mammor förlorar 200 timmars sömn under det första året.
200 timmar!
Det är fem arbetsveckor.
Jag blir trött bara jag tänker på det (och av huvudräkningen).
Tur att det bara ändras till vintertid en gång det året...
200 timmar!
Det är fem arbetsveckor.
Jag blir trött bara jag tänker på det (och av huvudräkningen).
Tur att det bara ändras till vintertid en gång det året...
söndag 30 oktober 2011
Högstadieminnen
Tonårskänslorna, högstadiecrushen och minnena från sprayluggstiden som kom över mig nu...
"Alone" med Heart spelas just nu på radio.
Favoriten från skivan "More Power Ballads".
Andra låtar jag lyssnade på då för nästan 20 (!!) år sedan:
• Because I love you (The Postman song) med Stevie B.
• Total Eclipse of the heart med Bonnie Tyler.
• Stay med Shakespeare Sisters.
• Wind of change med Scorpions.
• Forever young med Alphaville.
• November Rain med Guns n Roses.
Fatta tryckarna jag dansat till de låtarna.
"Alone" med Heart spelas just nu på radio.
Favoriten från skivan "More Power Ballads".
Andra låtar jag lyssnade på då för nästan 20 (!!) år sedan:
• Because I love you (The Postman song) med Stevie B.
• Total Eclipse of the heart med Bonnie Tyler.
• Stay med Shakespeare Sisters.
• Wind of change med Scorpions.
• Forever young med Alphaville.
• November Rain med Guns n Roses.
Fatta tryckarna jag dansat till de låtarna.
Sigtuna idag
Under eftermiddagen har vi hängt i Sigtuna. Mata änderna och träffa em gubbe med permobil var en hit.
Kolla änderna!
Nämen morsan, vad gör du där på andra sidan?
Jag hänger på!
Äh, pappa stoppade mig. Men det är soft på den här sidan med. Jag kör principen "en brödbit till änderna, en till mig."
Kolla änderna!
Nämen morsan, vad gör du där på andra sidan?
Jag hänger på!
Äh, pappa stoppade mig. Men det är soft på den här sidan med. Jag kör principen "en brödbit till änderna, en till mig."
Halloween-natt
Natten var en mardröm, som tagen ur en Halloween-film. Okej, något överdrivet men i babyland var den hemsk.
Daisy rubbade sina rutiner i går och sov bara en gång på dagen (i över två timmar). Därför somnade hon på fem röda vid sju-snåret.
Sweeeeet tänkte vi.
Tji tänkte hon.
Vid elva vaknade hon och grät och grät. Vi la över henne i vår säng men inget hjälpte. Sen blev hon pigg så jag var uppe med henne mellan halv ett och två. Sedan vaknade hon en gång i timmen och grät oroligt fram till klockan sex (vintertid) då Håkan gick upp med henne. Jag var rätt nöjd då med att jag bytte bort min sovmorgon i går mot idag.
Men jag vet fortfarande inte vad mardrömsnatten berodde på. Det kan vara:
Daisy rubbade sina rutiner i går och sov bara en gång på dagen (i över två timmar). Därför somnade hon på fem röda vid sju-snåret.
Sweeeeet tänkte vi.
Tji tänkte hon.
Vid elva vaknade hon och grät och grät. Vi la över henne i vår säng men inget hjälpte. Sen blev hon pigg så jag var uppe med henne mellan halv ett och två. Sedan vaknade hon en gång i timmen och grät oroligt fram till klockan sex (vintertid) då Håkan gick upp med henne. Jag var rätt nöjd då med att jag bytte bort min sovmorgon i går mot idag.
Men jag vet fortfarande inte vad mardrömsnatten berodde på. Det kan vara:
- Kaninen. Hon famlade efter den hela tiden i natt och kastade alla andra gosedjur runt sig. Ingen dög.
- Att hon hade ont i magen. Leverans vid halvtvå-snåret.
- Att framtänderna börjar komma. De stora gaddarna är helt synliga nu.
- Att hon är snuvig. Med andra ord svårt att andas?
- Rubbade sovrutiner. Hon är alltså inte redo för att sova endast en gång på dag om hon vaknar mitt i natten och tror det är playtime.
- Tidsomställningen. Okejrå, det är ju inte jetlag utan bara en timme.
Eller så är det all of the above.
På dagens agenda står i alla fall att ringa runt i Globen City på jakt efter eventuell upphittad kanin.
lördag 29 oktober 2011
Yesterday
Det här var igår.
Då fanns kaninen.
Nu finns den inte mer.
Eller den finns men vi vet inte var. Kanske i en soptunna i Globen-området.
Ledsen att jag blir tjatig men det här är faktiskt en katastrof.
Håkan sa att det lät som jorden gått under när jag ringde honom och sa att kaninen var borta. Och det är ungefär så det känns.
Då fanns kaninen.
Nu finns den inte mer.
Eller den finns men vi vet inte var. Kanske i en soptunna i Globen-området.
Ledsen att jag blir tjatig men det här är faktiskt en katastrof.
Håkan sa att det lät som jorden gått under när jag ringde honom och sa att kaninen var borta. Och det är ungefär så det känns.
Rädda Joppe-drama
Dramat som utspelar sig nu är som taget ur barndomsklassikern "Rädda Joppe - död eller levande".
För att barn är det ju katastrof att tappa sitt favoritgosedjur.
Daisy tappade idag sin gosekanin när vi var i Globen Centrum. Det kryllar av folk där och jag blev helt svettig när jag sprang runt bland affärerna vi varit i för att leta.
Jag hittade den inte.
Daisy är fortfarande glatt ovetandes för hon är inte trött ännu då gosekaninen som hon fått av Kicki är obligatorisk.
Så nu sitter vi i bilen på väg till Bruka för att försöka hitta en ny kanin.
Och hoppas att den blir godkänd.
Puh!
…
Uppdatering: Vi köpte en ny kanin men den var inte exakt likadan och mottogs därför med viss skepticism. Eller rättare sagt: Hon kastade den åt helvete. Helvete.
För att barn är det ju katastrof att tappa sitt favoritgosedjur.
Daisy tappade idag sin gosekanin när vi var i Globen Centrum. Det kryllar av folk där och jag blev helt svettig när jag sprang runt bland affärerna vi varit i för att leta.
Jag hittade den inte.
Daisy är fortfarande glatt ovetandes för hon är inte trött ännu då gosekaninen som hon fått av Kicki är obligatorisk.
Så nu sitter vi i bilen på väg till Bruka för att försöka hitta en ny kanin.
Och hoppas att den blir godkänd.
Puh!
…
Uppdatering: Vi köpte en ny kanin men den var inte exakt likadan och mottogs därför med viss skepticism. Eller rättare sagt: Hon kastade den åt helvete. Helvete.
Lördagmorgon
Ett säkert tecken på att jag jobbat långa dagar och saknat min familj är att jag frivilligt tog Daisy imorse och lät Håkan sova vidare trots att det var hans morgon.
Och nu rensar vi klädlådan. Det mesta 74 rensas bort, 80 är kvar och ska fyllas på med 86. Shoppade supersöta klänningar på PoP igår.
Daisy hjälper till genom att slänga ut alla kläder som är för små och jag lagt i en påse. Det här kan ta ett tag...
Typisk grej förresten. I torsdags berättade Linda om att hennes mini kissar igenom blöjan på nätterna. Nu har Daisy gjort det fyra gånger. Det är som att den inte håller tätt eller så har hon kopiösa mängder vätska i kroppen. Kanske dags att byta till blöjstorlek 5.
Intresseklubben antecknar nu va?
Och nu rensar vi klädlådan. Det mesta 74 rensas bort, 80 är kvar och ska fyllas på med 86. Shoppade supersöta klänningar på PoP igår.
Daisy hjälper till genom att slänga ut alla kläder som är för små och jag lagt i en påse. Det här kan ta ett tag...
Typisk grej förresten. I torsdags berättade Linda om att hennes mini kissar igenom blöjan på nätterna. Nu har Daisy gjort det fyra gånger. Det är som att den inte håller tätt eller så har hon kopiösa mängder vätska i kroppen. Kanske dags att byta till blöjstorlek 5.
Intresseklubben antecknar nu va?
fredag 28 oktober 2011
´Cause I´m a klyscha yes I am
Innan jag fick barn hade jag en viss föreställning, eller snarare förhoppning, om hur jag skulle bli som mamma.
En av dem var att INTE bli en hönsmamma och det tror jag att jag har lyckats med. (Det kan dock vara en villfarelse, svårt att veta det själv kanske.)
En annan fördomsfull tanke var att det här med mammagrupper nog bara är sektliknande och jag kommer säkert inte ha så mycket gemensamt med de andra mammorna.
Jag hade fel.
Och det är jag väldigt glad över.
För tjejerna i min mammagrupp visade sig vara roliga, framgångsrika, intelligenta, coola, snygga och fantastiska att hänga med de senaste året.
De har blivit mina vänner.
Och under ett år har de varit lite av min livlina.
I går kväll träffades fem av oss på restaurangen Hemma hos Kaj här i Sjöstan (alla hade krypavstånd hem) för att äntligen ses och kunna tala till punkt, utan att mata sin mini samtidigt och utan att bli svettig av att springa efter en ettåring med hyperenergi.
Mat, vin och diskussioner som kunde påbörjas, utvecklas och avslutas.
Ja, ni har ju fattat vid det här laget att jag tyckte det var grymt härligt.
Ganska många gånger under kvällen konstaterade vi också vilka klyschor vi är. Visst vi pratade jobb, relationer och en mängd andra saker.
MEN större delen av kvällen pratade vi de facto om våra barn, om hur våra män klarade av att vara hemma med våra barn, hur våra barn har utvecklats i jämförelse med varandra, vad de äter nu, hur de sover, hur bajset ser ut, vilken blöjstorlek de har.
Klyschor som sagt.
Och vet ni, det var så otroligt befriande.
För är det någon gång man kan nörda ner sig totalt i mammarollen så är det väl i precis det sällskapet?
Yup, jag klubbar det.
Och längtar tills nästa gång vi ses, förmodligen redan nästa vecka.
Mvh,
En stolt klyscha till morsa
En av dem var att INTE bli en hönsmamma och det tror jag att jag har lyckats med. (Det kan dock vara en villfarelse, svårt att veta det själv kanske.)
En annan fördomsfull tanke var att det här med mammagrupper nog bara är sektliknande och jag kommer säkert inte ha så mycket gemensamt med de andra mammorna.
Jag hade fel.
Och det är jag väldigt glad över.
För tjejerna i min mammagrupp visade sig vara roliga, framgångsrika, intelligenta, coola, snygga och fantastiska att hänga med de senaste året.
De har blivit mina vänner.
Och under ett år har de varit lite av min livlina.
I går kväll träffades fem av oss på restaurangen Hemma hos Kaj här i Sjöstan (alla hade krypavstånd hem) för att äntligen ses och kunna tala till punkt, utan att mata sin mini samtidigt och utan att bli svettig av att springa efter en ettåring med hyperenergi.
Mat, vin och diskussioner som kunde påbörjas, utvecklas och avslutas.
Ja, ni har ju fattat vid det här laget att jag tyckte det var grymt härligt.
Ganska många gånger under kvällen konstaterade vi också vilka klyschor vi är. Visst vi pratade jobb, relationer och en mängd andra saker.
MEN större delen av kvällen pratade vi de facto om våra barn, om hur våra män klarade av att vara hemma med våra barn, hur våra barn har utvecklats i jämförelse med varandra, vad de äter nu, hur de sover, hur bajset ser ut, vilken blöjstorlek de har.
Klyschor som sagt.
Och vet ni, det var så otroligt befriande.
För är det någon gång man kan nörda ner sig totalt i mammarollen så är det väl i precis det sällskapet?
Yup, jag klubbar det.
Och längtar tills nästa gång vi ses, förmodligen redan nästa vecka.
Mvh,
En stolt klyscha till morsa
The Supermoms (hoppas ni inte blir arga för att jag lägger upp en bild på er)
Att höra är väl ändå överskattat?
Dagens roligaste lek är att testa olika hörselskydd.
Den kan nästan pågå i evighet.
Den kan nästan pågå i evighet.
En liten fis
Det här att Daisy kurade upp sig mot Håkan i sängen imorse, med blöjan en centimeter från hans ansikte, och la av en prutt. Det tycker jag är väldigt roligt.
torsdag 27 oktober 2011
Skitdag
Jag har en skitdag. Allt går bara fel. Jag ska inte tråka ut er med detaljer (make sur för väckt unge imorse, satte på blöja fel=kisshaveri, regnar ute, jobbstrul... Ja, ok några detaljer då) men det är skönt att det är fredag.
För mig är det så eftersom jag går av mitt skift idag.
Och så längtar jag tills ikväll.
Denna kväll är precis vad jag behöver.
Då supermoms (ni vet vilka ni är!) ska vi dricka drinkar. Visst?
För mig är det så eftersom jag går av mitt skift idag.
Och så längtar jag tills ikväll.
Denna kväll är precis vad jag behöver.
Då supermoms (ni vet vilka ni är!) ska vi dricka drinkar. Visst?
onsdag 26 oktober 2011
Maria Montazami
Alltså, grodorna som hoppar ur Maria Montazamis mun måste man ju bara älska ändå.
Som i går i Hübinette med tanke på den undersökning som jag bloggade om:
"Jag tror det förstärker kvinnan när hon kan ta sin barnvagn och väska och träffa sin bästa kompis på en latte och bara babbla."
Kvinnokamp-Montazami: 0-1?
Som i går i Hübinette med tanke på den undersökning som jag bloggade om:
"Jag tror det förstärker kvinnan när hon kan ta sin barnvagn och väska och träffa sin bästa kompis på en latte och bara babbla."
Kvinnokamp-Montazami: 0-1?
tisdag 25 oktober 2011
Allvarligt? Allvarligt!
Jag blir mörkrädd av den senaste undersökningen som familjeliv.se gjort.
Den visar att varannan mamma mellan 18 och 29 år vill bli hemmafru.
Mäh! Ursäkta?
Vad hände med högre ambitioner i livet, få en pension, ha ett liv även utanför hemmet?
Detta andas så mycket uråldriga ideal att det är skrämmande.
Är det Svenska Hollywoodfruars fel som glorifierat livet som hemmafru?
Självklart är det inte så enkelt.
Men framförallt ska vi komma ihåg att denna undersökning gjordes på familjeliv.se. En sajt jag svurit mig själv att aldrig gå in på – vare sig under graviditeten eller post bebis.
Den verkar så läskig med sina pekpinnar från andra mammor och så långt i från hur jag själv är som det nästan går att bli.
Självklart är det fantastiskt att vara hemma med sitt barn och vara närvarande som förälder. Men det är det ju för pappan också. Frågan har heller inte ställts så här: Vill du bli hemmaman?
Över 9 000 mammor – och 53 procent mellan 18 och 19 vill bli hemmafru.
Måste. Djupandas. Lite.
Och sen jobba vidare.
För just det ja, jag gillar att ha en egen karriär, utvecklas, tjäna egna pengar och ha arbetskamrater.
Jag är övertygad om att det gynnar vår familj och min lilla dotter också.
Den visar att varannan mamma mellan 18 och 29 år vill bli hemmafru.
Mäh! Ursäkta?
Vad hände med högre ambitioner i livet, få en pension, ha ett liv även utanför hemmet?
Detta andas så mycket uråldriga ideal att det är skrämmande.
Är det Svenska Hollywoodfruars fel som glorifierat livet som hemmafru?
Självklart är det inte så enkelt.
Men framförallt ska vi komma ihåg att denna undersökning gjordes på familjeliv.se. En sajt jag svurit mig själv att aldrig gå in på – vare sig under graviditeten eller post bebis.
Den verkar så läskig med sina pekpinnar från andra mammor och så långt i från hur jag själv är som det nästan går att bli.
Självklart är det fantastiskt att vara hemma med sitt barn och vara närvarande som förälder. Men det är det ju för pappan också. Frågan har heller inte ställts så här: Vill du bli hemmaman?
Över 9 000 mammor – och 53 procent mellan 18 och 19 vill bli hemmafru.
Måste. Djupandas. Lite.
Och sen jobba vidare.
För just det ja, jag gillar att ha en egen karriär, utvecklas, tjäna egna pengar och ha arbetskamrater.
Jag är övertygad om att det gynnar vår familj och min lilla dotter också.
måndag 24 oktober 2011
Bästa stunden
Jag jobbar i skift och de dagar jag jobbar är det nästan elva timmar (7:30-18:00). Det innebär att jag oftast går hemifrån när Daisy fortfarande sussar. Och så kommer jag hem en timme innan hon somnar.
Det är rätt tufft. Jag saknar henne och vet att Håkan drar ett tyngre lass för så långa dagar jobbade inte han när jag var föräldraledig.
Dessa långa dagar längtar jag efter den här stunden allra mest:
Kanske ännu mer när vi gosar och busar i sängen efteråt innan pyjamasen åker på.
...
I kväll blev det dessutom svennig middag med falukorv och stuvade makaroner.
Så gott det är ibland ändå.
Det är rätt tufft. Jag saknar henne och vet att Håkan drar ett tyngre lass för så långa dagar jobbade inte han när jag var föräldraledig.
Dessa långa dagar längtar jag efter den här stunden allra mest:
Kanske ännu mer när vi gosar och busar i sängen efteråt innan pyjamasen åker på.
...
I kväll blev det dessutom svennig middag med falukorv och stuvade makaroner.
Så gott det är ibland ändå.
Apropå resor...
Pappa ringde igår och undrade vad vi gör den 20 september nästa år.
Jag sa att det ju var lite svårt att veta så här långt i förväg.
Men nu vet jag.
Vi ska åka till Turkiet hela storfamiljen.
Det är så långt ifrån "sista minuten" man kan komma va?
Jag sa att det ju var lite svårt att veta så här långt i förväg.
Men nu vet jag.
Vi ska åka till Turkiet hela storfamiljen.
Det är så långt ifrån "sista minuten" man kan komma va?
Rom? Rom!
Det här att resan till Rom är bokad nu och att vi ska bo på ett mysigt, fyrstjärnigt hotell gör mig väldigt glad.
Vin, god mat, sena nätter och sovmorgnar i en drömstad är något att se fram emot det.
Vin, god mat, sena nätter och sovmorgnar i en drömstad är något att se fram emot det.
söndag 23 oktober 2011
Vassarusarru?
En replik som sas på allvar idag:
"Oj, fick du en ananas i huvudet?"
...
Förtydligande: Ingen är skadad.
"Oj, fick du en ananas i huvudet?"
...
Förtydligande: Ingen är skadad.
lördag 22 oktober 2011
Lika som bär
Man vet att man är över 35 när man ägnar en lördagskväll åt att lära sig spela gin rummy.
Jag förlorade mitt livs första omgång mot Hanna och Linda men vann över min make och det är ju ändå huvudsaken.
Vi har också lekt lika som bär. Enligt Linda är Hanna och Lars Stjernkvist är ungefär som hallon och jordgubbar. I en union är de strasberries.
Jag försökte ta en bild på denna liknelse. Hanna blev snygg men Lars lite ljus.
Jag förlorade mitt livs första omgång mot Hanna och Linda men vann över min make och det är ju ändå huvudsaken.
Vi har också lekt lika som bär. Enligt Linda är Hanna och Lars Stjernkvist är ungefär som hallon och jordgubbar. I en union är de strasberries.
Jag försökte ta en bild på denna liknelse. Hanna blev snygg men Lars lite ljus.
Så här ser han ut på bilden:
Lite taskigt av Linda. Ganska taskigt också av Linda att vinna så överlägset över oss andra.
Torget? Torget!
Jag bjöd på en del skratt när mammagruppen skulle ses på Torget igår och jag först trodde de menade gayklubben i Gamla Stan.
Torget de menade är en lekhörna som ligger inne i Stadsmuseet vid Slussen. Och det visade sig vara en riktig guldgruva för minisarna. Förutom att gubben som håller ordning där tar sitt jobb på lite för stort allvar fanns det en massa mysiga vrår med gosedjur, en roddbåt och brygga inomhus, ett matbord i babyhöjd med slammertålig servis och ett bokrum med kakelugn.
Hit kommer vi gå igen - trots att jag blev helt svettig av att jaga Daisy genom alla rum.
Daisy fascinerad av lekkompisarna.
Och de vuxna.
Mysig fåtölj vid bryggan.
Anton och Melvin anammar den andra Torget-stilen.
Daisy visar Alva hur en kakelugn fungerar.
Torget de menade är en lekhörna som ligger inne i Stadsmuseet vid Slussen. Och det visade sig vara en riktig guldgruva för minisarna. Förutom att gubben som håller ordning där tar sitt jobb på lite för stort allvar fanns det en massa mysiga vrår med gosedjur, en roddbåt och brygga inomhus, ett matbord i babyhöjd med slammertålig servis och ett bokrum med kakelugn.
Hit kommer vi gå igen - trots att jag blev helt svettig av att jaga Daisy genom alla rum.
Melvin hittade en låda att hoppa ner i.
I love you baby
Det verkar som att Daisy saknar sin kille.
I morse plockade hon ner fotoramen hon fick av Wile i födelsedagspresent och la den bredvid sig i kuddhörnan.
I morse plockade hon ner fotoramen hon fick av Wile i födelsedagspresent och la den bredvid sig i kuddhörnan.
Wile med sina manboobs och Daisy med sina bilringar.
fredag 21 oktober 2011
Lena Ph
Har glömt berätta om min torsdagskväll out of the ordinary.
Jag var på "Lena Philipssons drömshow på Cirkus” – en födelsedagspresent från min bästis som jag var där med samt MrR och snyggot i like to call Apotekaren.
Eftersom jag är en schlagernörd och med viss förkärlek till Lena Ph var ju förväntningarna höga. Och hon är ju så sjukt snygg Lena och besitter även en kompisk tajming.
Ernst Billgren hade dessutom lyckats göra en scenshow med coola effekter. Jag tror det är Bea Szenfeld som designat kläderna och de var ju snygga men absolut sexigast var Lena i svarta byxor och vitt linne. Är inte det lite kul ändå? Alla tajta fodral till trots.
Jag ska också erkänna att jag fällde en tår till ”Kärleken är evig”. Det var till den låten jag och Håkan gick ut ur kyrkan när vi gifte oss.
När hon sjöng ”Drömmen om dig en gång, drömmen om dig är sann, för alltid, tillsammans” kom den där magiska känslan tillbaka.
Jag var på "Lena Philipssons drömshow på Cirkus” – en födelsedagspresent från min bästis som jag var där med samt MrR och snyggot i like to call Apotekaren.
Eftersom jag är en schlagernörd och med viss förkärlek till Lena Ph var ju förväntningarna höga. Och hon är ju så sjukt snygg Lena och besitter även en kompisk tajming.
Ernst Billgren hade dessutom lyckats göra en scenshow med coola effekter. Jag tror det är Bea Szenfeld som designat kläderna och de var ju snygga men absolut sexigast var Lena i svarta byxor och vitt linne. Är inte det lite kul ändå? Alla tajta fodral till trots.
Dålig bild med Lena i snyggt linne.
Jag ska också erkänna att jag fällde en tår till ”Kärleken är evig”. Det var till den låten jag och Håkan gick ut ur kyrkan när vi gifte oss.
När hon sjöng ”Drömmen om dig en gång, drömmen om dig är sann, för alltid, tillsammans” kom den där magiska känslan tillbaka.
Kärleken är evig.
Första året jag bevakade Melodifestivalen för tidningen var när Lena Ph vann med ”Det gör ont”. En låt jag för övrigt totalt massakerat på karaoke en gång (det finns till och med på film, men bara i min dator, hoppas jag).
I showen kände jag också igen Caroline som körade med Lena. Hon brukar vara med i schlagerkören. Nu var hon gravid och råcool.
Jag fick höra ibland att jag och Caroline var lika. Vi skämtade om det på en efterfest i Globen för några år sedan och tog den här bilden:
Caroline till höger. En annan körtjej till vänster som jag också påstods vara lik. I bakgrunden en glad Christer och hans man Martin.
Okej, dravligt inlägg det här blev men kort sagt var det en grymt kul kväll i går. Och att hänga på nya hotellet Grand Central mittemot Oscarsteatern visade sig också vara en hit. Lite Paris goes New York-känsla där.
Tack bästa L, M & R för igår!
Onepiece
Hur kommer det sig att kedjor som H&M och Lindex har det så trångt på sina barnavdelningar?
Det känns ju inte så smart att man inte kommer fram med vagnen på just en barnavdelning menar jag.
Och att man får köra slalom mellan ställningarna, råka ha ner en drös kläder längs vägen och backa ut om man för ett möte med en annan barnvagn. Och det händer ju rätt ofta.
Sånt har jag tänkt på idag medan jag brände nästan tusen spänn på barnkläder. Hoppla.
Men det var så mycket fina små tygstycken att jag var bara tvungen.
Favoriterna är ballerinaskorna från H&M för Unicef som är små Marc Jacobs-kopior. Och en onepiece.
Daisy är ikväll en liten soft fashionista.
torsdag 20 oktober 2011
Fin nu
Efter en jobbig förmiddag på jobbet fick jag en eftermiddag jag verkligen behövde.
Mitt hår har velat ringa 112 i några veckor nu men ingen har svarat.
Idag tog Marre tag i olyckan som parkerat på skallen.
Före:
Efter:
… Uppdatering: Såg nu att Marre bloggat om mig också.
Mitt hår har velat ringa 112 i några veckor nu men ingen har svarat.
Idag tog Marre tag i olyckan som parkerat på skallen.
Före:
Efter:
Varmt och skönt om stussen
Nylonstrumpbyxor med fleecefoder kan vara den bästa uppfinningen sen brödrosten.
onsdag 19 oktober 2011
Gissa var morfar var i helgen?
Pappa är annars ett Spurs-fan (för er som inte vet är det Tottenham Hotspurs).
Boost your ass off
I bland blir jag så trött på mig själv.
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför jobbstarten, att min hjärna kanske loopar i något slags viloläge och att jag inte ska lyckas prestera.
Vad händer?
Jo, det visar sig vara jättekul att vara tillbaka på jobbet, att jag faktiskt kan komma med idéer (den chocken!), lägga ut jobb med viss tydlighet och samtidigt sprida lite god stämning på redaktionen (det behövs i dessa tider).
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför första mötet med bokcirkeln som var i går. Jag lyckades inte läsa klart boken, jag kände mig värdelös som inte pallade med det och stressade upp mig över att få arga blickar och eventuellt i värsta fall bli utesluten ur bokcirkeln (okej, jag tänkte kanske inte att det skulle gå så långt men worst case scenario osv).
Vad händer?
Det visar sig att jag inte var ensam om att inte ha läst ut boken, det blev ändå väldigt bra diskussioner och jag blev peppad (!) att läsa ut ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Dessutom var det en av de bästa, roligaste och härligaste kvällarna jag varit med om på länge. Jag blev upplyft av de där coola och begåvade brudarna i vår bokcirkel.
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför det föredrag jag hade idag om nyhetsjakt och konsten att vara en bra nyhetsreporter. Jag har, på riktigt, legat sömnlös och tänkt att vad ska jag säga? Jag har väl inget att lära ut.
Vad händer?
Jag håller ett föredrag som faktiskt gick bra. Det kändes som att de uppskattade vad jag sa, skrattade till och med emellanåt och jag hade de facto något att komma med. Enligt uppgift var jag ”grym och alla kände sig väldigt inspirerade”.
Är inte det så himla typiskt många tjejer i allmänhet och mig i synnerhet? Varför ska jag vara så ängslig, få dum ångest över något som faktiskt är en form av talang och inte inse att jag faktiskt har lärt mig ett och annat genom åren som blivit en värdefull kunskapsbank?
Och just ikväll, efter sex dagars jobb med långa dagar ska jag unna mig att se ”Greys Anatomy” istället för pliktskyldigt zappa in ”Aktuellt”.
Beause I´m worth it!
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför jobbstarten, att min hjärna kanske loopar i något slags viloläge och att jag inte ska lyckas prestera.
Vad händer?
Jo, det visar sig vara jättekul att vara tillbaka på jobbet, att jag faktiskt kan komma med idéer (den chocken!), lägga ut jobb med viss tydlighet och samtidigt sprida lite god stämning på redaktionen (det behövs i dessa tider).
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför första mötet med bokcirkeln som var i går. Jag lyckades inte läsa klart boken, jag kände mig värdelös som inte pallade med det och stressade upp mig över att få arga blickar och eventuellt i värsta fall bli utesluten ur bokcirkeln (okej, jag tänkte kanske inte att det skulle gå så långt men worst case scenario osv).
Vad händer?
Det visar sig att jag inte var ensam om att inte ha läst ut boken, det blev ändå väldigt bra diskussioner och jag blev peppad (!) att läsa ut ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Dessutom var det en av de bästa, roligaste och härligaste kvällarna jag varit med om på länge. Jag blev upplyft av de där coola och begåvade brudarna i vår bokcirkel.
I veckor har jag gått och stressat upp mig inför det föredrag jag hade idag om nyhetsjakt och konsten att vara en bra nyhetsreporter. Jag har, på riktigt, legat sömnlös och tänkt att vad ska jag säga? Jag har väl inget att lära ut.
Vad händer?
Jag håller ett föredrag som faktiskt gick bra. Det kändes som att de uppskattade vad jag sa, skrattade till och med emellanåt och jag hade de facto något att komma med. Enligt uppgift var jag ”grym och alla kände sig väldigt inspirerade”.
Är inte det så himla typiskt många tjejer i allmänhet och mig i synnerhet? Varför ska jag vara så ängslig, få dum ångest över något som faktiskt är en form av talang och inte inse att jag faktiskt har lärt mig ett och annat genom åren som blivit en värdefull kunskapsbank?
Och just ikväll, efter sex dagars jobb med långa dagar ska jag unna mig att se ”Greys Anatomy” istället för pliktskyldigt zappa in ”Aktuellt”.
Beause I´m worth it!
Underbart begåvade ungar knäcker
MrR la upp detta klipp på Facebook med barn som härmar Idol-Moas audition.
Jag snor klippet OCH hans kommentar rakt av:
Alltså. Är jag sist? Har alla sett det här? Spot ON! Så här bra imitationer var väl Hey Baberiba och alla de andra inte ens i närheten av. Fan vilka begåvade kids!
Bäst av allt är slutet!
Alltså. Är jag sist? Har alla sett det här? Spot ON! Så här bra imitationer var väl Hey Baberiba och alla de andra inte ens i närheten av. Fan vilka begåvade kids!
Bäst av allt är slutet!
tisdag 18 oktober 2011
Extra blödig?
Antingen är jag extra blödig numer eller bara full av empati.
Men när beskedet kom nyss att Ganna, 91, får stanna i Sverige tills vidare kom det en liten tår.
Men när beskedet kom nyss att Ganna, 91, får stanna i Sverige tills vidare kom det en liten tår.
Anorektisk Barbie
Har ni sett detta?
På Barnens Hus i Umeå har kunderna reagerat på att en Barbie-docka såg skitläskig ut.
Ännu värre än ”vanliga” Barbies alltså.
Daisy ska bara få härliga dockor som har lite att ”ta i”.
Förutom den där Shakira-Barbien hon redan fått av MrR då men den har ju ett samlarvärde i vissa kretsar.
På Barnens Hus i Umeå har kunderna reagerat på att en Barbie-docka såg skitläskig ut.
Ännu värre än ”vanliga” Barbies alltså.
Daisy ska bara få härliga dockor som har lite att ”ta i”.
Förutom den där Shakira-Barbien hon redan fått av MrR då men den har ju ett samlarvärde i vissa kretsar.
Det kom en bild...
På mms hemifrån där Daisy just vaknat efter sin förmiddagslur.
Vad jag vill säga med den här bilden är:
1. Älskar de rosiga kinderna.
2. Man kan aldrig ha för få nappar kring sig.
Vad jag vill säga med den här bilden är:
1. Älskar de rosiga kinderna.
2. Man kan aldrig ha för få nappar kring sig.
Bakläxa
I kväll är det alltså första träffen med boklubben.
Fatta stressen jag känner nu, dels för att jag inte har läst klart Elisabeth Åsbrinks ”Och i Wienerwald står träden kvar”, dels för att boken nu nominerats till AUGUSTPRISET.
Fuck.
Hinner man läsa några hundra sidor på lunchen?
Fatta stressen jag känner nu, dels för att jag inte har läst klart Elisabeth Åsbrinks ”Och i Wienerwald står träden kvar”, dels för att boken nu nominerats till AUGUSTPRISET.
Fuck.
Hinner man läsa några hundra sidor på lunchen?
måndag 17 oktober 2011
Flitens lampa osv
Det här med dryga tiotimmars arbetsdagar tar knäcken på mig. Jag stressar hem, ofta lite tidigare från jobbet, för att hinna hem en timme innan det är dags att lägga Daisy.
Plus att jag tar på mig en massa extra i sann ”duktig flicka”-anda.
Vad jag pysslar med just nu till exempel:
• Sitter och förbereder ett föredrag jag ska ha på onsdag.
• Tänker att jag måste kalla alla inblandade till det där viktiga mötet.
• Funderar över att det är ganska osunt att bli så överdrivet förbannad om jag missar tvärbanan med en sekund för då snor SL tio minuter från min dyrbara tid med min dotter på kvällen.
• Har ångest över att jag inte hunnit prata med mina vänner på flera dagar.
• Har ångest över att det är första träffen i bokcirkeln imorgon och jag är långt (lååångt) ifrån klar med boken.
• Har ångest över att jag inte tränat på två veckor.
• Önskar att det var fredag så att Daisy fick leka med sina kompisar och jag har gjort föredraget, överlevt domedagstorsdagen på jobbet och har varit hos min frisör så att jag ser mer anständig ut.
• Längtar efter en ledig helg.
• Önskar att jag låg och sov nu som min man och dotter gör.
Allvarligt, livet som föräldraledig var ju kämpigt emellanåt för att allt gick i ett med barnet, MEN kalendern var ju ALDRIG full. Det var tider det.
Plus att jag tar på mig en massa extra i sann ”duktig flicka”-anda.
Vad jag pysslar med just nu till exempel:
• Sitter och förbereder ett föredrag jag ska ha på onsdag.
• Tänker att jag måste kalla alla inblandade till det där viktiga mötet.
• Funderar över att det är ganska osunt att bli så överdrivet förbannad om jag missar tvärbanan med en sekund för då snor SL tio minuter från min dyrbara tid med min dotter på kvällen.
• Har ångest över att jag inte hunnit prata med mina vänner på flera dagar.
• Har ångest över att det är första träffen i bokcirkeln imorgon och jag är långt (lååångt) ifrån klar med boken.
• Har ångest över att jag inte tränat på två veckor.
• Önskar att det var fredag så att Daisy fick leka med sina kompisar och jag har gjort föredraget, överlevt domedagstorsdagen på jobbet och har varit hos min frisör så att jag ser mer anständig ut.
• Längtar efter en ledig helg.
• Önskar att jag låg och sov nu som min man och dotter gör.
Allvarligt, livet som föräldraledig var ju kämpigt emellanåt för att allt gick i ett med barnet, MEN kalendern var ju ALDRIG full. Det var tider det.
söndag 16 oktober 2011
Lite att växa i
Förra hösten hade jag problem med hur jag skulle bädda vagnen och vad Daisy skulle ha på sig för att inte frysa.
Så här i efterhand var ju det en lätt nöt att knäcka, dvs mjuk ullig overall och sovpåse.
Men denna höst då?
Sovpåsen är rätt knölig och jobbig i sittdelen.
Dessutom känns det onödigt att sätta på henne värsta overallen för jag tänker ändå inte låta henne springa runt i en lekpark när det ösregnar eller är snorkallt.
Ändå slog jag till på nåt varmt och vattentåligt set häromdagen.
Det visade sig dock vara eh för stort.
Så nu undrar jag: Hur gör ni som har barn i ungefär samma ålder?
Så här i efterhand var ju det en lätt nöt att knäcka, dvs mjuk ullig overall och sovpåse.
Men denna höst då?
Sovpåsen är rätt knölig och jobbig i sittdelen.
Dessutom känns det onödigt att sätta på henne värsta overallen för jag tänker ändå inte låta henne springa runt i en lekpark när det ösregnar eller är snorkallt.
Ändå slog jag till på nåt varmt och vattentåligt set häromdagen.
Det visade sig dock vara eh för stort.
Brandmansstyle.
Så nu undrar jag: Hur gör ni som har barn i ungefär samma ålder?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)