Men nu är jag helt inne i fjärde säsongen av ”True Blood” och tänkte berätta om när jag intervjuade Stephen Moyer, aka Bill Compton i serien, för tre år sedan.
Serien hade då precis börjat sändas och börjat puttra fint bland kritikerna och succén var precis bakom hörnet.
Det stora buzzet var i stället kring huruvida Stephen Moyer de facto hookat upp med Anna Paquin, aka Sookie Stackhouse, i serien.
Stephen Moyer var en rolig prick och eftersom jag var svensk journalist ville han gärna prata om sin polare Alexander Skarsgård och alla upptåg de haft för sig. Enligt Moyer hade han, Anna Paquin och Alex Skarsgård en egen Facebook-grupp där bara de tre var medlemmar och skrev en massa skämt till varandra.
Jag antar att Stephen Moyer inte skulle vara lika öppenhjärtlig och frispråkig i dag om jag intervjuade honom. Det blir lätt så när Hollywoodstjärnorna blir riktig stora och en massa restriktioner läggs på dem.
Han hade dock en restriktion och det var att han inte fick prata om Anna Paquin eller svara på om de var ett par.
Men det löste han genom att ta mig åt sidan efter intervjun och säga att han var tvungen att säga så.
Och visade med ett stort leende att jo, de var ett par.
Det gick inte att hålla hemligt så himla länge heller och nu är de ju förlovade.
Ni kan läsa den tre år gamla intervjun här.
Jag hade en egen krönika också när jag var korre i London. Då skrev jag om mötet men hittar den inte nu på nätet, bara i min dator.
Skäms lite nu men vad faan man måste bjuda på sig själv. Och tänk på att det här alltså är skrivet för tre år sedan...
LONDONKRÖNIKA:
Rött.
Blodrött.
Världen har åter gått loss på vampyrerna.
Och jag är fast i deras gaddar.
Först skruvar han lite på sig och småler.
Svaret blir flyende och Stephen Moyer låtsas om att han inte hört något om ryktena. Skulle han och Anna Paquin vara ett par? En slags variant av inga kommentarer blir snabbt ett konkret nej.
Efter intervjun tar Stephen Moyer mig åt sidan. Hans blick är lika intensiv som i ”True Blood” och leendet lika mystiskt.
– Du, jag är ledsen för det där. Men jag kan säga till dig nu efteråt att jag var tvungen att svara så. Tvungen alltså, säger han och blinkar med ena ögat.
Aha, en härlig bekräftelse på att de faktiskt är ett par och i det lilla känns det ändå som något av ett scoop.
Förmodligen anser tv-bolaget HBO det är dålig publicitet att avslöja att deras två huvudkaraktärer är ett par.
Men Stephen Moyer vågar ändå säga det på sitt sätt.
Han är något så sällsynt som en oförstörd skådespelare. Flosklerna har inte intagit hans vokabulär ännu. Det han säger är faktiskt intressant och han berättar öppet om i stort sett allt i sitt liv.
Hollywoods klor har inte greppat tag i honom.
Men hans gaddar har greppat tag i tittarna.
Denna hunk spelar vampyr i tv-serien ”True Blood”. Anna Paquins karaktär blir förälskad i honom fastän hon är människa och han en död man som lever på blod. Serien är faktiskt smått fantastisk och vänder fördomarna (om man nu har sådana) kring vampyrer på ända. Serien går ut på att vi inom en inte allt för avlägsen framtid lever sida vid sida med vampyrer som nu dricker syntetiskt blod.
De tål vitlök, de kan stå framför ett kors i kyrkan och de fastnar faktiskt på bild.
Men de kan inte kliva in i någons hem så vida de inte blir inbjudna.
Precis som i ”Låt den rätte komma in” alltså. En av få riktigt bra filmer jag sett i år.
Unga Lina Leandersson, som spelar Eli, tokhyllas (med rätta!) i The Independent och en amerikansk version av filmen är redan planerad.
Det där med vampyrer är en trend som tycks gå i cykler. Och varje gång är jag lika skeptisk.
Efter ”En vampyrs bekännelser” 1994 med Tom Cruise och Brad Pitt var blodtörstiga varelser superhett. Likadant var det 1987 med Kiefer Sutherland i ”The Lost Boys”.
Nu är det dags igen. I höst har två vampyrfilmer haft premiär, John Ajvide Lindqvists suveräna bok har fått en revival och här i England sämds förutom ”True Blood” vampyrserien ”Twilight”.
För inte allt för länge sedan tänkte jag att det där med vampyrer inte alls känns spännande eller kul.
Men den här gången är jag fast.
Och jag längtar redan tills trenden kommer tillbaka nästa gång. Tills dess fortsätter jag sitta som klistrad framför Stephen Moyers bleka uppsyn.
Anna Paquin är en lyckligt lottad kvinna.
Jag och Stephen Moyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar