Lyckoruset jag känner nu bubblar lika mycket som kolsyrepatronen i en sodastream.
Har just bokat en resa till London i början av oktober. Det sista jag gör innan jobbet sparkar i gång.
Och jag reser alldeles själv - utan man och barn. Saknaden efter Daisy (och Håkan) kan kanske bli ohanterlig men jag kan ju alltid trösta mig med pints, god mat, shopping, träning med min gamla PT, häng i Kensington och ligga på korresoffan igen i min gamla lägenhet och titta på Tobbe när han jobbar.
Ja, se det ska ja göra.
....
Med tanke på mitt förra inlägg dessutom: det går fort i hockey osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar