Minitrauma

Oftast går det bra för Daisy på MiniSats medan jag kör ett pass. Men de senaste två gångerna ha jag gått därifrån och känt mig som en usel mamma.
Senast ropade de på mig när jag stod i duschen. När "Kan Daisys mamma komma till MiniSats" hördes i högtalarna övervägde jag för en millisekund att springa ut naken. Men att streaka på gymet kanske inte är så poppis så jag slängde på mig kläderna på rekordtid över min blöta lekamen.
Inne på MiniSats möttes jag av Daisy som grät krokodiltårar. När jag frågade vad som hänt sa de att hon varit nöjd i en timme och lekt men nu "hade hon väl fått nog".
 Ålrajt, usel mamma som lämnade sin dotter så länge på MiniSats kände jag då. Man överdriver lätt känslomässigt i den här mammarollen märker jag men det är så de är.

Idag gjorde vi ett nytt försök. Precis när jag kom ut från passet ropade de på Daisys mamma i höagtalarna. Denna gången var jag där på en millisekund och möttes återigen av tårar.
Nu visade det sig att hon fått feber efter vaccinsprutorna som hon fick i går. Hon var så varm och jag kände mig så hemsk som lämnat henne där när hon blev alldeles febrig.
Överdrivet ja, men det är som det är.

Men så kändes det lite bättre när jag satt där svettig och klädde på Daisy jackan och de ropade efter en annan mamma vars bebis var yngre än Daisy och varit där i 15 minuter innan hon tröttnade och grät efter mamma.

En timme triumfar ju ändå en kvart.

Nåväl, nu sover Daisy i sin säng i alla fall, jag har duschat och äter min andra lunch för dagen.