fredag 30 september 2011
Messa? Messa!
Svärmor är här nu och vi tittar på Idol. När Pär Lernström säger att det är dags att börja rösta utbrister hon:
"Vem orkar skicka sms vid den här tiden?"
Man måste ju älska den kommentaren.
För övrigt kan jag meddela att det här med att bara packa för en person (mig själv!) var en promenad i parken.
Det gick helt ärligt på tio minuter och utan ångest.
Den enda ångest jag har är seoarationsångest från Daisy. Tre nätter ska jag vara ifrån henne. Huvva.
Tycker inte ens det är jobbigt att gå upp strax efter fem imorgon bitti. En vanlig lördag nästan ju i mitt nya liv.
Och som jag ska sova på planet sen.
Jag kommer säkert dreggla OCH snarka.
Lykke liten
Idag har vi äntligen fått träffa mitt kusinbarn Lykke, Daisys syssling.
Hon är åtta dagar gammal och vägde 3900 gram och var 52 cm lång när hon kom.
Med andra ord var hon ganska exakt samma size som Daisy var när hon föddes.
Men man glömmer lätt hur det var.
För nu känns det helt ofattbart att min dotter var så där liten för ett år sedan.
Ett år är ju bara pjffft. Så fort går det.
Eller så kan man säga att det var knappt sju kilo sen.
Och nu sitter dunderklumpen på en leksaksbil och chillar.
Lykke liten och trött.
Daisy halvstor och vild.
Hon är åtta dagar gammal och vägde 3900 gram och var 52 cm lång när hon kom.
Med andra ord var hon ganska exakt samma size som Daisy var när hon föddes.
Men man glömmer lätt hur det var.
För nu känns det helt ofattbart att min dotter var så där liten för ett år sedan.
Ett år är ju bara pjffft. Så fort går det.
Eller så kan man säga att det var knappt sju kilo sen.
Och nu sitter dunderklumpen på en leksaksbil och chillar.
Lykke liten och trött.
Daisy halvstor och vild.
Hjälpa eller stjälpa?
Jag fick lite "hjälp" att packa inför London.
(Jag vet... Garderoben behöver rensas).
(Jag vet... Garderoben behöver rensas).
Piss
Klockan är bara halv åtta men detta har hänt hittills:
Daisy vaknade 05:46 och tyckte att det då var dags att gå upp, hon får ett stadigt grepp om kaffekoppen och spiller kaffe över hela mig (inte sig själv dock tack och lov), hon käkar jord ur en kruka, Aftonbladet skickar ut ett pressmeddelande om att 65-85 tjänster ska bort, Daisy häller välling i Håkans arbetsväska, hon vägrar äta frukost.
Kan vi spola fram till lördag direkt?
Daisy vaknade 05:46 och tyckte att det då var dags att gå upp, hon får ett stadigt grepp om kaffekoppen och spiller kaffe över hela mig (inte sig själv dock tack och lov), hon käkar jord ur en kruka, Aftonbladet skickar ut ett pressmeddelande om att 65-85 tjänster ska bort, Daisy häller välling i Håkans arbetsväska, hon vägrar äta frukost.
Kan vi spola fram till lördag direkt?
torsdag 29 september 2011
Däckat nu
Först lek på MiniSats i en timme, sen lek på Dieselverkstan i Sickla med Alva och sen ännu mera häng med Alva och Ruben i lekparken...
Daisy har däckat nu. Jag kollar på True Blood istället för att göra saker jag borde göra.
I bland kan mamman vara trött också. Ganska ofta faktiskt.
Daisy har däckat nu. Jag kollar på True Blood istället för att göra saker jag borde göra.
I bland kan mamman vara trött också. Ganska ofta faktiskt.
Kämpa? Kämpa!
Spinning-passet idag var så in i röven jobbigt. Trodde nästan att jag skulle trilla av cykeln.
Hoppades denna gång att MiniSats faktiskt skulle ropa på Daisys mamma i högtalarna så jag hade en anledning att bryta tidigare.
Men nej, nu var Daisy hur nöjd som helst och jag hann duscha, sminka mig och hela baletten.
Daisy vill tydligen också att hennes mamma ska bli smal och snygg.
Hoppades denna gång att MiniSats faktiskt skulle ropa på Daisys mamma i högtalarna så jag hade en anledning att bryta tidigare.
Men nej, nu var Daisy hur nöjd som helst och jag hann duscha, sminka mig och hela baletten.
Daisy vill tydligen också att hennes mamma ska bli smal och snygg.
Kom nu´rå!
Den här vill jag ju ha! En bok av Göran Everdahl om alla barnprogram jag gillade och blev lite rädd av som liten.
Fablernas Värld, Vilse i Pannkakan, Drutten, Televinken… Hoppas, hoppas Professor Balthazar är med också.
Fablernas Värld, Vilse i Pannkakan, Drutten, Televinken… Hoppas, hoppas Professor Balthazar är med också.
onsdag 28 september 2011
Resten av föllsedan
Daisys fortsatte födelsedagen med att spexa hemma hos Lotta och Elsa:
Sen kom gänget på middag och hälften av dem försökte få Daisy att titta in i kameran.
Elsa gav Daisy så många kramar att hon blev lite blyg och det var lite svårt att fånga dem båda på bild.
De lyckades till slut.
Daisy ville inte riktigt gå och lägga sig utan trivdes bra i Markus knä.
Efter första läggningsförsöket fick hon vara uppe en stund till och prova tröjorna hon fick av MrR ovanpå pyjamasen. Texten ”Candy Monster” passar ju bra efter morgonen bravader.
Nu sover ettåringen. Det gör snart hennes föräldrar också.
Tips? Tips!
Läste på en annan blogg om en mamma som inte hittade febertermometern till sin lille son.
Hon fick det här tipset i en kommentar:
Och ungefär där blev jag rätt glad över att ha en tjej.
Hon fick det här tipset i en kommentar:
Och ungefär där blev jag rätt glad över att ha en tjej.
Blöja? Blöja!
Ungefär just nu för ett år sedan:
En sköterska kommer in på vårt rum på BB Stockholm, Daisy är drygt sex timmar gammal och ligger emellan oss i sängen. Under sin filt. Naken.
"Men har ni inte satt på henne en blöja än?", frågar sköterskan.
Vårt svar:
"Nej, vi vet inte hur man gör."
Sann historia.
(Och jo, alla inlägg idag kommer handla om Daisys födelsedag.)
Födelzzzzzzzzzedag
Daisy fångar inte dagen direkt på sin ettårsdag.
Hon valde att ta en förmiddagslur på nästan tre timmar. Jag hann se två True Blood-avsnitt vilket ju var trevligt.
Och Daisy har äntligen bajsat.
Om ni undrade alltså.
Nu väljer vi att fira med falukorv till lunch.
Hon valde att ta en förmiddagslur på nästan tre timmar. Jag hann se två True Blood-avsnitt vilket ju var trevligt.
Och Daisy har äntligen bajsat.
Om ni undrade alltså.
Nu väljer vi att fira med falukorv till lunch.
I dag är ingen vanlig dag…
För i dag är det Daisys födelsedag.
Den började med att hon vaknade 05:43. Det vill säga exakt den tiden då hon föddes för ett år sedan. Jag var tvungen att gnugga gruset i ögonen ett par extra gånger när jag såg siffrorna på klockradion i morse. Jag gick in och buffade lite på henne, hon tog nappen och somnade om en timme till.
Jag låg och tänkte på alla de känslor som rusade genom kroppen för exakt ett år sedan. Euforin över att hon äntligen var ute, lättnaden över att den enorma smärtan försvann i samma sekund, glädjen över att hon var så perfekt och… ja minnet av att det första hon gjorde var att bajsa mig på magen.
Det ironiska är att hon gått runt hela morgonen och gnällt för att hon för en gångs skull inte lyckas bajsa och därför har magknip stackarn.
Nog skitsnackat…
Jag vet inte om det var en slump att hon vaknade just 05:43 men slumpen fortsatte spela spratt i morse. Daisy gick fram till sin bokhylla och plockade fram två böcker som hon inte brukar ta fram annars. Det var en bok som började med två födelsedagssånger – och så hennes egen bok som jag skrivit i.
Ovanligt lyckad slump eller överdrivet intelligent unge?
Sedan väckte vi pappa och det var dags att öppna paket.
Den började med att hon vaknade 05:43. Det vill säga exakt den tiden då hon föddes för ett år sedan. Jag var tvungen att gnugga gruset i ögonen ett par extra gånger när jag såg siffrorna på klockradion i morse. Jag gick in och buffade lite på henne, hon tog nappen och somnade om en timme till.
Jag låg och tänkte på alla de känslor som rusade genom kroppen för exakt ett år sedan. Euforin över att hon äntligen var ute, lättnaden över att den enorma smärtan försvann i samma sekund, glädjen över att hon var så perfekt och… ja minnet av att det första hon gjorde var att bajsa mig på magen.
Det ironiska är att hon gått runt hela morgonen och gnällt för att hon för en gångs skull inte lyckas bajsa och därför har magknip stackarn.
Nog skitsnackat…
Jag vet inte om det var en slump att hon vaknade just 05:43 men slumpen fortsatte spela spratt i morse. Daisy gick fram till sin bokhylla och plockade fram två böcker som hon inte brukar ta fram annars. Det var en bok som började med två födelsedagssånger – och så hennes egen bok som jag skrivit i.
Ovanligt lyckad slump eller överdrivet intelligent unge?
Sedan väckte vi pappa och det var dags att öppna paket.
Paket på sängen så klart.
Och snörena var roligast så klart.
Men en maraccas är ju aldrig fel.
Och stora paket är ju kul.
Men vad är det för nåt mamma?
Ett Teletubbies-hus!
Because I´m worth it
I vanliga fall brukar Daisy gå raka vägen till sin leksakskorg på morgonen och rota runt.
Men i morse var det ovanligt tyst.
Det visade sig att hon hittat godisskålen.
Är det någon gång man ska testa godis för första gången så är det väl på sin första födelsedag?
En dödskalle med hallon- och lakritssmak tack!
tisdag 27 september 2011
Dagens lista
Vad jag gjort idag:
- Tränat bodypump och har redan ont i rumpan vilket vittnar om att monstruös träningsvärk väntar imorgon.
- Tagit hand om febrig bebis.
- Skickat i väg maken att köpa en bilbarnstol via Blocket.
- Läst ”Nämen Benny” tre gånger för Daisy och ”Bä bä vita lamm” över sju gånger.
- Insett att jag och maken kan det där avsnittet av Bumbibjörnarna som Daisy gillar utantill vid det här laget.
- Pratat med L om hur fasansfull Gunilla Persson är med sin dotter i ”Svenska Hollywoodfruar”.
- Konstaterat att tjejerna i ”Idol” är så överlägsna grabbarna i år.
- Kommit på att den enda åsikt jag egentligen lyssnar på i Idol-juryn är Alexander Bards.
- Insett att jag inte är så jävla mycket värd för vissa.
- Lagat väldigt god pasta.
- Återigen svurit över Tradera och hur ovärdigt det är att sälja där.
- Trixat med dagisplats.
- Tänkt på att exakt nu för ett år sedan satte monstervärkarna i gång.
- Till sist: Om åtta och en halv timme är det ett år sedan Daisy föddes.
Minitrauma
Oftast går det bra för Daisy på MiniSats medan jag kör ett pass. Men de senaste två gångerna ha jag gått därifrån och känt mig som en usel mamma.
Senast ropade de på mig när jag stod i duschen. När "Kan Daisys mamma komma till MiniSats" hördes i högtalarna övervägde jag för en millisekund att springa ut naken. Men att streaka på gymet kanske inte är så poppis så jag slängde på mig kläderna på rekordtid över min blöta lekamen.
Inne på MiniSats möttes jag av Daisy som grät krokodiltårar. När jag frågade vad som hänt sa de att hon varit nöjd i en timme och lekt men nu "hade hon väl fått nog".
Ålrajt, usel mamma som lämnade sin dotter så länge på MiniSats kände jag då. Man överdriver lätt känslomässigt i den här mammarollen märker jag men det är så de är.
Idag gjorde vi ett nytt försök. Precis när jag kom ut från passet ropade de på Daisys mamma i höagtalarna. Denna gången var jag där på en millisekund och möttes återigen av tårar.
Nu visade det sig att hon fått feber efter vaccinsprutorna som hon fick i går. Hon var så varm och jag kände mig så hemsk som lämnat henne där när hon blev alldeles febrig.
Överdrivet ja, men det är som det är.
Men så kändes det lite bättre när jag satt där svettig och klädde på Daisy jackan och de ropade efter en annan mamma vars bebis var yngre än Daisy och varit där i 15 minuter innan hon tröttnade och grät efter mamma.
En timme triumfar ju ändå en kvart.
Nåväl, nu sover Daisy i sin säng i alla fall, jag har duschat och äter min andra lunch för dagen.
Senast ropade de på mig när jag stod i duschen. När "Kan Daisys mamma komma till MiniSats" hördes i högtalarna övervägde jag för en millisekund att springa ut naken. Men att streaka på gymet kanske inte är så poppis så jag slängde på mig kläderna på rekordtid över min blöta lekamen.
Inne på MiniSats möttes jag av Daisy som grät krokodiltårar. När jag frågade vad som hänt sa de att hon varit nöjd i en timme och lekt men nu "hade hon väl fått nog".
Ålrajt, usel mamma som lämnade sin dotter så länge på MiniSats kände jag då. Man överdriver lätt känslomässigt i den här mammarollen märker jag men det är så de är.
Idag gjorde vi ett nytt försök. Precis när jag kom ut från passet ropade de på Daisys mamma i höagtalarna. Denna gången var jag där på en millisekund och möttes återigen av tårar.
Nu visade det sig att hon fått feber efter vaccinsprutorna som hon fick i går. Hon var så varm och jag kände mig så hemsk som lämnat henne där när hon blev alldeles febrig.
Överdrivet ja, men det är som det är.
Men så kändes det lite bättre när jag satt där svettig och klädde på Daisy jackan och de ropade efter en annan mamma vars bebis var yngre än Daisy och varit där i 15 minuter innan hon tröttnade och grät efter mamma.
En timme triumfar ju ändå en kvart.
Nåväl, nu sover Daisy i sin säng i alla fall, jag har duschat och äter min andra lunch för dagen.
måndag 26 september 2011
Möte med en kändis
Längesen jag körde den här rubben.
Men nu är jag helt inne i fjärde säsongen av ”True Blood” och tänkte berätta om när jag intervjuade Stephen Moyer, aka Bill Compton i serien, för tre år sedan.
Serien hade då precis börjat sändas och börjat puttra fint bland kritikerna och succén var precis bakom hörnet.
Det stora buzzet var i stället kring huruvida Stephen Moyer de facto hookat upp med Anna Paquin, aka Sookie Stackhouse, i serien.
Stephen Moyer var en rolig prick och eftersom jag var svensk journalist ville han gärna prata om sin polare Alexander Skarsgård och alla upptåg de haft för sig. Enligt Moyer hade han, Anna Paquin och Alex Skarsgård en egen Facebook-grupp där bara de tre var medlemmar och skrev en massa skämt till varandra.
Jag antar att Stephen Moyer inte skulle vara lika öppenhjärtlig och frispråkig i dag om jag intervjuade honom. Det blir lätt så när Hollywoodstjärnorna blir riktig stora och en massa restriktioner läggs på dem.
Han hade dock en restriktion och det var att han inte fick prata om Anna Paquin eller svara på om de var ett par.
Men det löste han genom att ta mig åt sidan efter intervjun och säga att han var tvungen att säga så.
Och visade med ett stort leende att jo, de var ett par.
Det gick inte att hålla hemligt så himla länge heller och nu är de ju förlovade.
Ni kan läsa den tre år gamla intervjun här.
Jag hade en egen krönika också när jag var korre i London. Då skrev jag om mötet men hittar den inte nu på nätet, bara i min dator.
Skäms lite nu men vad faan man måste bjuda på sig själv. Och tänk på att det här alltså är skrivet för tre år sedan...
LONDONKRÖNIKA:
Rött.
Blodrött.
Världen har åter gått loss på vampyrerna.
Och jag är fast i deras gaddar.
Först skruvar han lite på sig och småler.
Svaret blir flyende och Stephen Moyer låtsas om att han inte hört något om ryktena. Skulle han och Anna Paquin vara ett par? En slags variant av inga kommentarer blir snabbt ett konkret nej.
Efter intervjun tar Stephen Moyer mig åt sidan. Hans blick är lika intensiv som i ”True Blood” och leendet lika mystiskt.
– Du, jag är ledsen för det där. Men jag kan säga till dig nu efteråt att jag var tvungen att svara så. Tvungen alltså, säger han och blinkar med ena ögat.
Aha, en härlig bekräftelse på att de faktiskt är ett par och i det lilla känns det ändå som något av ett scoop.
Förmodligen anser tv-bolaget HBO det är dålig publicitet att avslöja att deras två huvudkaraktärer är ett par.
Men Stephen Moyer vågar ändå säga det på sitt sätt.
Han är något så sällsynt som en oförstörd skådespelare. Flosklerna har inte intagit hans vokabulär ännu. Det han säger är faktiskt intressant och han berättar öppet om i stort sett allt i sitt liv.
Hollywoods klor har inte greppat tag i honom.
Men hans gaddar har greppat tag i tittarna.
Denna hunk spelar vampyr i tv-serien ”True Blood”. Anna Paquins karaktär blir förälskad i honom fastän hon är människa och han en död man som lever på blod. Serien är faktiskt smått fantastisk och vänder fördomarna (om man nu har sådana) kring vampyrer på ända. Serien går ut på att vi inom en inte allt för avlägsen framtid lever sida vid sida med vampyrer som nu dricker syntetiskt blod.
De tål vitlök, de kan stå framför ett kors i kyrkan och de fastnar faktiskt på bild.
Men de kan inte kliva in i någons hem så vida de inte blir inbjudna.
Precis som i ”Låt den rätte komma in” alltså. En av få riktigt bra filmer jag sett i år.
Unga Lina Leandersson, som spelar Eli, tokhyllas (med rätta!) i The Independent och en amerikansk version av filmen är redan planerad.
Det där med vampyrer är en trend som tycks gå i cykler. Och varje gång är jag lika skeptisk.
Efter ”En vampyrs bekännelser” 1994 med Tom Cruise och Brad Pitt var blodtörstiga varelser superhett. Likadant var det 1987 med Kiefer Sutherland i ”The Lost Boys”.
Nu är det dags igen. I höst har två vampyrfilmer haft premiär, John Ajvide Lindqvists suveräna bok har fått en revival och här i England sämds förutom ”True Blood” vampyrserien ”Twilight”.
För inte allt för länge sedan tänkte jag att det där med vampyrer inte alls känns spännande eller kul.
Men den här gången är jag fast.
Och jag längtar redan tills trenden kommer tillbaka nästa gång. Tills dess fortsätter jag sitta som klistrad framför Stephen Moyers bleka uppsyn.
Anna Paquin är en lyckligt lottad kvinna.
Men nu är jag helt inne i fjärde säsongen av ”True Blood” och tänkte berätta om när jag intervjuade Stephen Moyer, aka Bill Compton i serien, för tre år sedan.
Serien hade då precis börjat sändas och börjat puttra fint bland kritikerna och succén var precis bakom hörnet.
Det stora buzzet var i stället kring huruvida Stephen Moyer de facto hookat upp med Anna Paquin, aka Sookie Stackhouse, i serien.
Stephen Moyer var en rolig prick och eftersom jag var svensk journalist ville han gärna prata om sin polare Alexander Skarsgård och alla upptåg de haft för sig. Enligt Moyer hade han, Anna Paquin och Alex Skarsgård en egen Facebook-grupp där bara de tre var medlemmar och skrev en massa skämt till varandra.
Jag antar att Stephen Moyer inte skulle vara lika öppenhjärtlig och frispråkig i dag om jag intervjuade honom. Det blir lätt så när Hollywoodstjärnorna blir riktig stora och en massa restriktioner läggs på dem.
Han hade dock en restriktion och det var att han inte fick prata om Anna Paquin eller svara på om de var ett par.
Men det löste han genom att ta mig åt sidan efter intervjun och säga att han var tvungen att säga så.
Och visade med ett stort leende att jo, de var ett par.
Det gick inte att hålla hemligt så himla länge heller och nu är de ju förlovade.
Ni kan läsa den tre år gamla intervjun här.
Jag hade en egen krönika också när jag var korre i London. Då skrev jag om mötet men hittar den inte nu på nätet, bara i min dator.
Skäms lite nu men vad faan man måste bjuda på sig själv. Och tänk på att det här alltså är skrivet för tre år sedan...
LONDONKRÖNIKA:
Rött.
Blodrött.
Världen har åter gått loss på vampyrerna.
Och jag är fast i deras gaddar.
Först skruvar han lite på sig och småler.
Svaret blir flyende och Stephen Moyer låtsas om att han inte hört något om ryktena. Skulle han och Anna Paquin vara ett par? En slags variant av inga kommentarer blir snabbt ett konkret nej.
Efter intervjun tar Stephen Moyer mig åt sidan. Hans blick är lika intensiv som i ”True Blood” och leendet lika mystiskt.
– Du, jag är ledsen för det där. Men jag kan säga till dig nu efteråt att jag var tvungen att svara så. Tvungen alltså, säger han och blinkar med ena ögat.
Aha, en härlig bekräftelse på att de faktiskt är ett par och i det lilla känns det ändå som något av ett scoop.
Förmodligen anser tv-bolaget HBO det är dålig publicitet att avslöja att deras två huvudkaraktärer är ett par.
Men Stephen Moyer vågar ändå säga det på sitt sätt.
Han är något så sällsynt som en oförstörd skådespelare. Flosklerna har inte intagit hans vokabulär ännu. Det han säger är faktiskt intressant och han berättar öppet om i stort sett allt i sitt liv.
Hollywoods klor har inte greppat tag i honom.
Men hans gaddar har greppat tag i tittarna.
Denna hunk spelar vampyr i tv-serien ”True Blood”. Anna Paquins karaktär blir förälskad i honom fastän hon är människa och han en död man som lever på blod. Serien är faktiskt smått fantastisk och vänder fördomarna (om man nu har sådana) kring vampyrer på ända. Serien går ut på att vi inom en inte allt för avlägsen framtid lever sida vid sida med vampyrer som nu dricker syntetiskt blod.
De tål vitlök, de kan stå framför ett kors i kyrkan och de fastnar faktiskt på bild.
Men de kan inte kliva in i någons hem så vida de inte blir inbjudna.
Precis som i ”Låt den rätte komma in” alltså. En av få riktigt bra filmer jag sett i år.
Unga Lina Leandersson, som spelar Eli, tokhyllas (med rätta!) i The Independent och en amerikansk version av filmen är redan planerad.
Det där med vampyrer är en trend som tycks gå i cykler. Och varje gång är jag lika skeptisk.
Efter ”En vampyrs bekännelser” 1994 med Tom Cruise och Brad Pitt var blodtörstiga varelser superhett. Likadant var det 1987 med Kiefer Sutherland i ”The Lost Boys”.
Nu är det dags igen. I höst har två vampyrfilmer haft premiär, John Ajvide Lindqvists suveräna bok har fått en revival och här i England sämds förutom ”True Blood” vampyrserien ”Twilight”.
För inte allt för länge sedan tänkte jag att det där med vampyrer inte alls känns spännande eller kul.
Men den här gången är jag fast.
Och jag längtar redan tills trenden kommer tillbaka nästa gång. Tills dess fortsätter jag sitta som klistrad framför Stephen Moyers bleka uppsyn.
Anna Paquin är en lyckligt lottad kvinna.
Jag och Stephen Moyer.
Duktig flicka
Eftersom Daisy inte sa ett pip när hon fick två sprutor på ettårskontrollen idag firar vi med yoghurtglass.
Glass i stora lass.
Mer! Vi fick en hemläxa också till nästa gång. Då ska hon ha lärt sig att peka ut alla kroppsdelar.
Vi har ett halvår på oss för denna uppgift.
Antar att det är basic stuff som näsa, mun, mage, fot etc och inte avancerade grejer som snopp, snippa, tonsiller och knäveck.
Vi har ett halvår på oss för denna uppgift.
Antar att det är basic stuff som näsa, mun, mage, fot etc och inte avancerade grejer som snopp, snippa, tonsiller och knäveck.
Stylish
Daisy vaknade efter sin förmiddagslur på lika gott humör som vanligt men med ovanligt stylish frisyr.
Tvättmonstret äter långsamt upp mig inifrån
Vissa dagar känns det som att jag tvättar dygnet runt.
I morse tänkte jag att de här gråa strumpbyxorna har jag ju bara haft en dag så de funkar igen.
Tänkte jag alltså.
Tills jag tog på mig dem och upptäckte blåbärsfläckar under fötterna och vällingspår på låren.
In i maskinen bara.
I morse tänkte jag att de här gråa strumpbyxorna har jag ju bara haft en dag så de funkar igen.
Tänkte jag alltså.
Tills jag tog på mig dem och upptäckte blåbärsfläckar under fötterna och vällingspår på låren.
In i maskinen bara.
Presentregn
Det fanns ingen hejd på alla fina paket Daisy fick i lördags. Och då fyller hon ändå inte år förrän på onsdags då hon får det största paketet.
Här är några av de presenter Daisy fick:
Här är några av de presenter Daisy fick:
- Två Fjällräven Kånken Mini-ryggsäckar (en lila och en militärgrön. Båda lika fina så beslutsångesten är svår över vilken jag ska lämna tillbaka. Tror dock att Daisy redan tuggat sönder etiketten på den lila så det lutar åt att det måste bli den)
- En docka (den ni såg i filmen i går)
- Ett par söta blommiga byxor med tröja till
- En lila plyschklänning från favvoaffären i Halmstad
- Två dvd-filmer (Pingu och Mora Träsk)
- En cool denimmössa med öronlappar från Cheap Monday + en tröja från samma märke
- En svart låda från Brio som man ska passa klossar i (superhipp bland Sofo-föräldrar sa expediten när Markus T köpte den. Mycket rolig kommentar!)
- Ett förkläde i favvomönstret och bakprylar för barn (succé för övrigt)
- En egendesignad bok som handlar om Daisy
- Ett inramat foto på Wile där det stod ”I love you baby” + rosaglittriga öronmuffar som han valt
- Boken ”Frihet” av Jonathan Franzen där Markus Larsson skrivit jättefint på insidan till Daisy när hon blir äldre och kan läsa den
- En handdocka i form av en anka
- En barnbok med tittluckor
- Ett eget fondkonto
- Aktier
Tack alla fina och extremt givmilda vänner och familjemedlemmar som kom!
söndag 25 september 2011
Horror
När barnen somnat i går roade vi oss lite med de leksaker som Daisy fått i present.
Speciellt en docka som hon fick av sin gudfar var rolig att göra korta skräckfilmer med. Dessa skickade vi sedan till en kollega som knappt kunde somna efter våra mästerverk.
Här är ett smakprov:
(Och förlåt käre svåger för att vi hade så roligt med den dyra dockan du köpt till Daisy. Hon gillar den!)
Speciellt en docka som hon fick av sin gudfar var rolig att göra korta skräckfilmer med. Dessa skickade vi sedan till en kollega som knappt kunde somna efter våra mästerverk.
Här är ett smakprov:
(Och förlåt käre svåger för att vi hade så roligt med den dyra dockan du köpt till Daisy. Hon gillar den!)
Kalas!
Daisys första kalas i bilder:
Ena fatet med cupcakes. Det fanns ett till med blåbärsmuffins och minimarshmallows på frostingen.
Enligt Mia såg alla ut att vara från ett café vilket gjorde mig väldigt stolt eftersom det var första gången jag bakade. Alltså inte överhuvudtaget men cupcakes.
Daisy fick många paket som även vovven Sigge var intresserad av.
Sen kom det ännu fler gäster och ännu fler paket och då hade Daisy börjat få in snitsen.
Och då fortsatte festen för de vuxna…
Söndagspromenad
Just nu är vi i Gamla stan och tittar på turister.
Upptäckte att Daisy tydligen öppnat ett ställe här.
Så nu fick alla som sagt att "Daisy kan hon inte heta det är ju en hamburgerrestaurang" vatten på sin kvarn.
Upptäckte att Daisy tydligen öppnat ett ställe här.
Så nu fick alla som sagt att "Daisy kan hon inte heta det är ju en hamburgerrestaurang" vatten på sin kvarn.
lördag 24 september 2011
Första tårtan
Kalaset pågår fortfarande men födelsedagsbarnet sover efter en händelserik dag med sjukt många paket.
Och så tårta så klart. Likadan tårta jag hade när jag var liten efter bestemors gamla recept.
Traditioner är till för att hållas.
Och så tårta så klart. Likadan tårta jag hade när jag var liten efter bestemors gamla recept.
Traditioner är till för att hållas.
fredag 23 september 2011
Det har varit varmt vid ugnen idag
Joråsåatte det här är status nu:
36 muffins och 40 minipajer senare sitter jag i soffan med ett glas rött.
Faan, att jag alltid ska överdriva så. När Daisy fyller två ska jag bjuda på Mariekex. Bara.
Mvh,
Leila - som checkar ut nu.
(ska bara göra lite frosting imorgon bitti först.)
PS. Fatta pinsamt om allt smakar skit imorgon. Har inte provsmakat nåt ännu. DS.
36 muffins och 40 minipajer senare sitter jag i soffan med ett glas rött.
Faan, att jag alltid ska överdriva så. När Daisy fyller två ska jag bjuda på Mariekex. Bara.
Mvh,
Leila - som checkar ut nu.
(ska bara göra lite frosting imorgon bitti först.)
PS. Fatta pinsamt om allt smakar skit imorgon. Har inte provsmakat nåt ännu. DS.
Svårt att blogga idag
Har mjöliga händer och bakar för fullt inför ettårskalaset.
Mvh,
Leila Lindholm
Mvh,
Leila Lindholm
torsdag 22 september 2011
Tradera - it does not go both ways
Gjorde det där jag hånat och ifrågasatt tidigare.
Jag har sålt barnkläder på Tradera. För ärligt talat, vi badar i barnkläder här hemma.
Men jag fick ju mina farhågor bekräftade.
Det jag själv älskar med Tradera som köpare, dvs att man kan göra fynd, hatar jag som säljare.
Har nu slumpat i väg BabyGap-tröjor och fina klänningar och gud vet vad för en spänn stycket.
Så fick man det bekräftat då.
Att jag hade rätt från början alltså.
PS. Lykke du kommer bli one lucky and very stylish baby som ska få ärva så mycket. DS.
Jag har sålt barnkläder på Tradera. För ärligt talat, vi badar i barnkläder här hemma.
Men jag fick ju mina farhågor bekräftade.
Det jag själv älskar med Tradera som köpare, dvs att man kan göra fynd, hatar jag som säljare.
Har nu slumpat i väg BabyGap-tröjor och fina klänningar och gud vet vad för en spänn stycket.
Så fick man det bekräftat då.
Att jag hade rätt från början alltså.
PS. Lykke du kommer bli one lucky and very stylish baby som ska få ärva så mycket. DS.
Kroppen som aldrig kommer åter
Kollade mina gamla profilbilder på Facebook och kom över en bild från min möhippa. Jag tränade med PT inför mitt bröllop, följde en strikt diet och gick powerwalks varje dag.
Nu ser jag mer ut som statyn till höger, speciellt över magen.
Och ikväll åt jag en Calzone till middag. God som attan var den och så långt ifrån den GI-diet jag egentligen går på som man kan komma.
Hej självdisciplin, kom tillbaka till mig!
Och min före detta tajta kropp också! Helst bara så där utan ansträngning.
Tack på förhand.
Nu ser jag mer ut som statyn till höger, speciellt över magen.
Och ikväll åt jag en Calzone till middag. God som attan var den och så långt ifrån den GI-diet jag egentligen går på som man kan komma.
Hej självdisciplin, kom tillbaka till mig!
Och min före detta tajta kropp också! Helst bara så där utan ansträngning.
Tack på förhand.
Those were the days not so long ago.
Uppigenbara
Håkan i dag:
”Det är det som är så skönt med dig. Du blir jävligt sjuk, men det håller oftast bara i sig i ett dygn.”
Sant.
Håkan igen:
”Erkänn ändå att du tyckte det var väldigt skönt att ligga i sängen hela dagen i går och sova.”
Sant.
Det kändes som att jag gick i skolan igen och mamma var hemma och tog hand om mig. Glömde nästan bort att jag själv är mamma.
”Det är det som är så skönt med dig. Du blir jävligt sjuk, men det håller oftast bara i sig i ett dygn.”
Sant.
Håkan igen:
”Erkänn ändå att du tyckte det var väldigt skönt att ligga i sängen hela dagen i går och sova.”
Sant.
Det kändes som att jag gick i skolan igen och mamma var hemma och tog hand om mig. Glömde nästan bort att jag själv är mamma.
Breaking News
Daisy har fått en ny syssling för bara ett par timmar sedan.
Välkommen till världen fina Lykke!
Välkommen till världen fina Lykke!
onsdag 21 september 2011
En hobby för ett visst par vi känner
Daisys nya grej är att titta på flygplan som flyger över vårt hus. Hon sitter vid fönstret, pekar exalterat och säger: Dä! Dä!
Borde kanske ladda ner app:en Flightradar24 till henne så hon vet vart planet är på väg.
Oklart dock varför hon vill flasha blöjan för passagerarna.
Borde kanske ladda ner app:en Flightradar24 till henne så hon vet vart planet är på väg.
Oklart dock varför hon vill flasha blöjan för passagerarna.
1+1=3
Efter en heldag i sängen (och ett True Blood-avsnitt) mår jag lite bättre. Men. I ärlighetens namn beror det nog på att jag tagit Ipren OCH Alvedon. Förutom att jag använder Daisys supersnabba febertermometer följer jag även hennes barnläkares råd vid feber: dvs varva Ipren och Alvedon.
Enligt barnläkaren blir ekvationen då: 1+1=3.
Alltså supereffektivt.
Bonus: Har knappt känt av mensvärken jag har också.
Out of order
Feberfrossan Allan attackerade mig i natt. Jag är nu nere för räkning känns det som.
Och Håkan var tvungen att jobba pga viktigt möte.
Så nu är Daisys mormor inkallad som en räddare i nöden.
Min plan för resten av dagen: Sova bort skiten.
tisdag 20 september 2011
Lika som bär
Jag måste medge att jag är lite hooked på Idol just nu. Slutaudition är alltid roligast att se, mycket roligare än fredagsfinalerna. Efter att ha sett några program kom jag på mig själv med att tycka att många av dem redan är lik en kändis. Så jag gjorde ett litet axplock av ”lika som bär” (feel free att sno Olivia haha).
Håller ni med om likheterna? Har ni fler?
Roshana = Jennifer Brown
Leonard = Zac Efron
Emil Elton = Cecilia Frodes okända barn
Josefine Nilsson = Anna Paquin
Denise = Inger ”Pippi” Nilssons okända dotter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)