Vissa (läs: nästan alla) morgnar skulle jag kunna ge en miljon för att få sova en hel natt utan avbrott

Tvillingarna växer snabbare än vi hinner med riktigt. Jag går runt som i en dimma och känner att jag missar en massa i deras utveckling. Men att de nu är för långa för att ligga på tvären går inte att missa. Så nu sover de så här:


Bredvid varandra på kudden i huvudändan med varsin filt. I fotändan har jag gjort en liten skötbädd och så står spjälsängen bredvid mig när jag sover.
Nu kan de båda somna i spjälsängen (oftast samtidigt) och sova 3-5 timmar innan det är dags för första amningen och därefter äter de lite oftare. Det främsta rådet jag fått om tvillingar är att få dem synkade i alla rutiner. Det är förvisso bra men inte optimalt när de vaknar exakt samtidigt på natten och vill ha mat exakt samtidigt. Nu är de lite för stora för att jag ska klara att fortsätta tvillingamma dem. Dessutom har jag oftast en treåring bredvid mig som inte blir alltför glad om en skrikfest kör igång på småtimmarna. Håkan är tillfälligt förpassad till soffan på nedervåningen. Han får helt enkelt inte plats. Egentligen borde man madrassera hela golvet i sovrummet så kunde vi sussa där alla fem i familjen huller om buller. Tills dess kör vi så här. Eller nåt.