Inskolningen

Den här inskolningen har varit den tuffaste av de tre vi gjort med Daisy. Kanske just för att det är hennes tredje också. Det har nog varit för många förändringar på sistone. Ett tecken på det är att hon nu rabblar denna harang för alla nya hon träffar: "Jag har blivit storasyster, jag har tvillingar som heter Lily och Siri, jag fick ont i benet, det kom en stor cykel jättefort och jag åkte ambulans, mormor är en ängel i himlen."

Inskolningen har varat i tio dagar och jag har fått hjälp av svärmor på hemmafronten. Daisy har tidvis varit ledsen och blyg. Också arg eftersom det varit kallt och inte vill vara ute. Problemet då är att de har utepedagogik (ej ur och skur dock) så hon måste vänja sig. Samtidigt har hon aldrig ätit så bra, sovit så gott och varit på så bra humör efter förskolan. Och idag sprang fyra rådjur förbi i skogsbrynet utanför gården. Fatta idyllen.


Daisy har fått ett fint välkomnande och förskolan är väldigt söt där alla barnen leker bra ihop. Men under inskolningen har vi också fått vykort från förrförra fröken och sms från den senaste och det skär i hjärtat för vi saknar dem så.
Jag säger som Daisy: Bit ihop mamma!
Och tänker att det här kommer bli jättebra.

Det här med kompisar kommer nog ordna sig också. Idag hade hon gått runt till alla och frågat "får jag vara med?". Hennes tidigare bästisar på förskolan har varit killar. - Igor och Alexander.
Jag misstänker att det inte blir så nu med tanke på dagens konversation:
Jag: "Har du fått några nya kompisar på förskolan?"
Daisy: "Jag knuffade en kompis idag."
Jag: "Men Daisy man får inte knuffas det vet du ju. Varför gjorde du det?"
Daisy: "Jag knuffade honom för jag gillar inte pojkar. Jag gillar bara tjejer."