Hört på Centralen

Tant som pratar i telefon:
"Och dödsannonserna på söndagar är ju roliga".

Avdelning: "Vad vi ska fylla tidningarna med i framtiden?"

Lika som bär

I alla fall när det kommer till frisyren, eller rättare sagt hårfästet.

Lat much?

Vi har varit i lekparken i en och en halv timme.
Ungefär 80% av tiden har Daisy suttit så här och låtit random unge eller jag skjutsa runt henne.
Visste inte att hon gått och blivit lat på 14 månaders höst.

Det bästa man har...

... sätter sig gärna på bordet. Eller hur var det nu?

Rom dag 3

Vi hängde vid Colosseum.

Tittade på romersk graffitti.

Ställde oss i motljus i olika gränder.

Tyckte de kunde byggt lite högre pelare på romartiden.

Och plötsligt var vi tillbaka vid Fontana di Trevi och kastade i ett mynt för good luck.

Cirkeln är sluten.

Rom dag 2

Vi åkte till Vatikanen.

Och det var en strålande dag så vi satt först i solen några timmar och drack öl…

… innan vi gick in i Peterskyrkan och tog på foten och önskade något.

… bad om syndernas förlåtelse för att vi druckit öl innan vi gick in i kyrkan.

Och fnissade lite åt deras arbetsuniformer.

Smygplåtade i Sixtinska kapellet (ser ni händerna?) innan vi gick ut och satte oss i deras trädgård bland citronträden och drack mer öl. För det fick man.

Rom dag 1

Jag tänkte bjussa på de riktigt turistiga bilderna från Rom. För turista det gjorde vi en masse.

Som här där jag står framför den mätliga kyrkan som amerikanerna kallade ”The Wedding Cake” under andra världskriget.

Den obligatoriska bilden vid Fontana de Trevi.

Vid den ”lilla tavlan” nästan högst upp på Spanska trappan.

Utsikten högst upp från Spanska trappan.

Packat och klart

Nästa gång ni ska ut och flyga mamma då vill jag med.
Okej?

Med tanke på inlägget igår kväll

När Daisy gick upp imorse: 06:32
När jag gick upp imorse: 06:32
När svärmor gick upp imorse: 06:32
När Håkan gick upp imorse: 07:30

Dagens bästa kommentar

Vi har alltså varit borta i fyra dagar och tre nätter. Svärmor som är 70+ har ensam tagit hand om Daisy dygnet runt. Plockat leksaker, varit ute i timmar, vyssjat, vakat på nätterna, fixat mat, lekt, ja ni fattar. Hon har sett till att Daisy mått prima.

Jag och Håkan har njutit av Rom och sovit. Oj, vad vi har sovit.
Jag kände inte riktigt igen mig själv i spegeln imorse för jag såg så annorlunda ut. Så fräsch.
Insåg att jag var utsövd. Att påsarna under ögonen var borta.

Okej, med detta i bakhuvudet säger alltså Håkan vid elva-rycket ikväll att det är hög tid att gå och lägga sig för han ska ju jobba imorgon och gå upp redan halv åtta.

Svärmor:
- Jaså, men det var ju inte så tidigt.

Word.

På smällen?

Här kommer en lektion i hur man får en hel italiensk restaurang att tro att man är gravid.
Vi kan kalla restaurangen Checco i Trastevere. För det heter den.

Börja med att säga att du nöjer dig med Pellegrino.
Låt maken beställa in en halv flaska vin och provsmaka inte ens.

Peta i förrätten.

Ät inte ens hälften av varmrätten eftersom du mår lite illa.

Neka en dubbel espresso fast maken tar in en.

Beställ hemmagjord glass till efterrätt och återge nästan scenen ur "När Harry mötte Sally" för att den är så god.

Ät upp hela glassen - trots att det var fyra skopor och du egentligen är mätt.

Möt de välmenande leendena från servitörerna.
Hör amerikanskor vid bordet bredvid viska "pregnant".

Drick upp Pellegrinon även ur makens glas.

...
Förtydligande: Jag är alltså inte gravid.

Saknar

Pratade med Daisy nu på morgonen och började gråta av saknad.
Min kompis kallar det längtsmärta och exakt så känns det.
Imorgon åker vi hem.
Det blir en lång dags färd mot Daisy.

Roma calling!

Får sol på nosen på gränsen till Vatikanen.

Rom so far

Har sedan igår morse:
• Vinkat av Daisy hemma med farmor. Mamma separationsångest, dotter glad.
• Flugit till Rom.
• Checkat in på fint hotell med gigantiskt badrum.
• Vandrat runt som i en filmkuliss.
• Sett Colosseum, Forum Romanum, Fontana di Trevi och gått upp och ner för Spanska trappan.
• Njutit av 19 grader och sol.
• Ätit Caprese och pasta.
• Druckit rödvin, cappuccino och limoncello.
• Köpt en klänning som skrek ut mitt namn.
• Vaknat kvart i sex och saknat dottern enormt.
• Somnat om.
• Räknat ut att jag nu sovit över tio timmar sedan jag kom till Rom (vilket behövdes efter en ångestladdad vecka) och ligger nu och stirrar på kristallkronan i taket.



Lite frulle och ett besök hos påven på det här kanske?
Ja, så får det bli.

Bra prognos

Varmast i hela Europa just nu alltså.
Viva la Roma! Imorrn ses vi.

Hahahaha

Det här slår ju en överkryssad geting med häst(!)längder.

Lycka är:

Att komma hem till den här krabaten.

Spara eller slösa

Det här imaginära blöjberget man börjar bygga efter att ha fått barn börjar bli väldigt högt nu.
Och dyrt.
Därför rullade dollartecknen i ögonen när jag såg blöjorna på Lidl.
Okej, jag överdriver lite nu men det är ändå ett fynd att ett paket med 50 blöjor där är 30 spänn billigare än Liberos.
Och minst lika bra.

Konsten att kasta sten i glashus

Ibland blir man lite trött på Aftonbladets läsare. Att de inte kan anstränga sig att skriva något vettigare om de väl tar sig tid att kommentera en artikel - med namn och allt.

Här nedan ser vi alltså hur min kompis och kollega Jon Forsling får sig en oförtjänt skopa kritik av en viss Johan Westman.
Denne Johan Westman är alltså säljare på Shell och har en något udda profilbild på Facebook. Och med den utgångspunkten väljer han att fälla följande kommentar:



Kommentarer överflödiga?

Menyer är till för att hållas

Såhär en trist måndag på väg hem från jobbet kan det vara upplyftande att se tillbaka på vad som bjöds i helgen.

Fredag:
Färsk hummer, räkor, chiliaioli och ett krispigt Chablis (hemma).

Lördag:
Toast Skagen till förrätt.
200 g oxfilé med tre olika sorters peppar, ångkokta grönsaker och pommes frites till varmrätt.
Crème brulé till efterrätt.
(På hotellet).

Söndag:
Ångkokt torsk med pepparrot, räkor och smörsås (på hotell Grand Central).

Lyx som man inte kan unna sig varje helg.
Förutom nästa helg då alla middagar serveras i Rom.
Jopphejdijoppheida.

Spamalot

Okej, här kommer mitt betyg av Spamalot.
Musikalen får tre starka plus (paus här för gapskratt bland mina vänner).
Ärligt, den var bra men är inga fem plus i min värld.
Den var betydligt bättre när jag såg den i West End även om likheterna var många. Nina Söderquist (som var anledningen till att jag såg musikalen i London då jag skulle intervjua henne) spelar till exempel Lady of the Lake här också.

Jag svamlar nu. Skärpning.
Så här: Jag tror att betyget blivit bättre om inte hela upplevelsen grusades av vissa i publiken.
Och med vissa menar jag speciellt en tant som satt precis bakom oss. Hon började skratta i samma sekund som ridån gick upp.
Hon ville så gärna ha roligt, riktigt njuta av den här musikalen att hon överdrev något enormt i sina garv. Det ooohades och aaahades åt allt på scen och jag gav henne onda ögat i pausen. Det hjälpte inte.

Det fanns många i publiken som damen i rosa blus och blommig stickad tröja.
I deras värld var verkligen Spamalot fem plus för de ville så krystat gärna ha roligt.
Cynisk much?

Men vi ska inte sitta här på höga hästar min man och jag.
Vi skrattade ju faktiskt mest åt en ko som kastades över en mur.

Just nu:

Häng på Hotel Grand Central före Spamalot.

Lyx? Lyx!

Har just checkat in på Park Inn och har utsikt från 13:e våningen. Cashar in vinsten och ska snart rulla ner till restaurangen och äta trerätters.

Ungefär 300 meter bort lattjar Daisy hemma med mormor och morfar.

Man ska ju turista i sin egen stad. Vi turistar i vår egen stadsdel.

Inget fel med det.

Clash of the Klans

I gårdagens Nöjesbladet kunde ni läsa om klanerna Schulman/Wahlgren. Min idé. Gillar ni den?

Leklördag

Blecktornsparken och sen lunch på Bagel Street.
Vid bordet bredvid satt Christer Björkman och lyssnade på låtar. Det ryckte lite i skrivnerven.

Christer who?

Fräcka fredag

Det var länge sen jag var med på babysim. Numer är det bara Håkan som går med Daisy (att han försöker skolka varje gång ska jag berätta om en annan dag).

I dag var vi där tillsammans i alla fall på en öppen tid eftersom Håkan (suprise!) checkade ut i förtid en gång.

Det var sjukt härligt men också en ögonöppnare för mig att se hur stor Daisy faktiskt har blivit. Jag har ju inte varit där med henne sen tidigt i våras.

Men hon är fortfarande en liten baddare i vattnet och ville åka vattenrutschbanan en miljon gånger.

Och vilka är vi att säga nej till det?

One Day

I går var jag på bio för andra gången sedan Daisy föddes.
Sorgligt men sant.
Men hey, hellre två gånger än ingen gång.
Extra plus i kanten också att det var med två av superbrudarna från min mammagrupp. Yes, vi kan umgås även utan våra appendix.
Skönt.

Vi såg ”En dag”. En av mina favoritböcker av David Nicholls och ja, den måste läsas på engelska. Även om bästa Markus Larsson är citerad på den svenska pocketupplagan.
Lika givet som att man i Bullen säger ”som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet" så var inte filmen bättre än boken.

Men det var ändå bra. Tre plus säger jag nu och mina kompisar skrattar högt eftersom jag är världens sämsta filmkritiker för att jag ger de flesta filmerna tre plus.

Grejen är ju att har man läst boken så vet man vad som händer. Att det kommer något oväntat som vänder allt upp och ner.

Och jag satt liksom på nålar och väntade på att det där momentet skulle komma och se hur publiken reagerade. Och det bölade och snörvlades högljutt kan jag säga.

Jag fick torka tårarna också.

Det är grejen med ”En dag”. Alla som läst den vet.

När jag ser någon läsa boken på tunnelbanan och ser att de inte kommit så långt får jag nästan hindra mig från att inte säga åt personen ifråga att fortsätta läsa boken hemma eftersom reaktionen är svår att förutspå.

Och en oförutsägbar reaktion är kanske inte något man vill utsätta sig för på t-banan.

Anywho, ni som inte läst eller sett ”En dag”… har jag byggt upp förväntningarna lite nu?

Bra. 

Läs! Se!

Det var några röjiga timmar...

... där på morgonen. Men nu sover hon igen.

Morgontv

Vi har uppräckt "Pingvinerna på
Madagaskar". Bra skit.

En torsdag i bilder

Mina dagar när jag är ledig ser i stort sett ut så här:


Vi går en promenad. Med vi menar jag jag och Daisy. Och det innebär att jag går åt ett håll och att Daisy då alltid vill gå åt det andra hållet.


Den här lilla backen var en utmaning och det gällde att ha tungan rätt i mun.


Klarar man backen förtjänar man en blomma.


Sedan gick vi till biblioteket där Daisy bjöd på en egen show och jag åter fick praktisera konsten att konversera med andra mammor.


Och så satt vi och valde ut några böcker, skaffade ett lånekort och gick hem och slocknade en stund båda två.

Frukost

Trodde jag skulle få ha min smoothie ifred.
Jag trodde fel.

Socialt geni?

Dessa dagar när jag gått av ett mastodontpass och får vara hela tiden med mitt barn infinner sig ett enormt lugn inom mig.
Och jag har all ork i världen att mata änder, låta Daisy gå själv trots att det tar en timme att gå tio meter och det ändå blir åt fel håll, sitta och sjunga, läsa böcker, laga mat, diska, bada, lägga.

I dag träffade jag en kollega på Nacka Forum när Daisy hade playdate med Wile (sin blivande man). Kollegan och hans tjej väntar barn och han var lite förundrad över hur alla föräldrar där i lekhörnan var så sociala.
– Är det så att alla föräldrar börjar prata med varandra? frågade han.
Och så är det ju. Osvenskt men sant.
Barnen dänger till varandra i huvudet, ger varandra en kram eller härmar den andras stil och föräldrarna börjar skratta och det blir liksom konstigt om man inte säger något.
Vissa berättar ju sitt livs historia på fem röda, andra börjar någon slags jämförar-tävling bebbarna emellan.
Jag har insett att jag är rätt värdelös på det där.
Jag svarar på en massa frågor men kommer på att jag glömmer ställa några tillbaka (vilket kan tyckas underligt eftersom jag är journalist).
Den absolut vanligaste reaktionen jag får om Daisy är:
– Oj, vad duktig hon är på att gå.
Då svarar jag, ALLTID:
– Ja, hon var tidig och började gå redan när hon var tio månader. Och det är ju på gott och ont.
Och så ett krystat garv på det.
Måste jobba på det där känner jag.
Utöka repertoaren lite så att säga.

Mamma, snacka nu med den andra morsan där borta i lekhörnan. Och ställ intelligenta frågor så jag slipper skämmas för dig. Ok?

Asså, kära päron. Fattar inte ni att vi är rätt trötta nu efter att ha röjt i lekhörnan med varandra OCH andra barn och dessutom fått smila upp oss för andra föräldrar eftersom ni inte gör ert jobb. Trött man blir, eller hur Wile?