Känslan nu: Vad skönt att det är juni. Då måste det bli bättre.
För det måste bli bättre. Alternativet kommer att äta upp mig.
Alla "tänk om" håller redan på att förgöra mig.
Maj går till historien som den värsta månaden sedan december. Och då var december den värsta månaden i mitt liv.
Denna maj har jag varit på kyrkogården där mamma förts till sista vilan, jag har fått ta del av en sjukhusrapport som visade att hon hade kunnat räddas, jag har upplevt min första mors dag utan henne och halvårsdagen sedan hon dog.
Hejdå maj. Du tog mig med full kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar