Under mina 36 veckor har jag ofta fått frågan om det är stor skillnad att vänta två jämfört med ett barn.
Hittills har jag svarat psykiskt ja men fysiskt nej.
Nu kan jag svara ja på båda. Jag är numer vaken minst en och en halv timme varje natt pga olika krämpor. I förrgår natt förvärkar, igår natt illamående eftersom jag förmodligen rullat över på rygg i sömnen och nu pga vilda sparkar. Tvilling 1 sparkar rakt på revbenen. Det gör så j ä v l a ont. Oj, där väckte hon visst tvåan också.
Sitter nu upp i sängen eftersom det gör så ont i höften att ligga på sidan.
Så var det visserligen på slutet med Daisy också men inser att skillnaden är att jag har över 4 800 gram bebis i magen samt dubbel uppsättning av armar och ben. Det börjar bli trångt och bökigt att bära på.
Ångrar att jag inte orkade gå på vattengympan igår. Är det rimligt att man ska behöva ha träningsångest i nionde månaden?
Det var det fysiska. Psykiskt är jag fortfarande inte alls van vid eller vän med tanken på att det kommer två bebisar. Men jag litar stenhårt med att modersinstinkten kickar in så fort de tittar ut. Och jag försöker tänka på att det är rätt häftigt och unikt ändå.
Förlåt att jag svamlar men solen har inte gått upp än och jag kämpar här i mörkret mot krämporna.
Faan, nu är jag hungrig också.
(För övrigt undanbedes vänligen frågor om jag känt slemproppen eller om vattnet har gått. Eh jo, jag har fått dessa frågor.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar