Geniförklarad?

Om Daisy hittar en tejpbit, går och öppnar skåpet under diskhon och slänger den aktuella tejpbiten är hon ett geni va?

Om Daisy också tar flaskan med sköljmedel, öppnar facket till tvättmaskinen och försöker hälla i det aktuella sköljmedlet är hon ett geni va?

Bra.
Alternativt lika pedant som sin mamma.

Gyllene Glob

Eftersom Daisy fortfarande sover (två timmar and counting) roar jag mig med att spana in klänningar från Golden Globe-galan (Angelina Jolies var smashing) i natt och youtuba Ricky Gervais öppningstal (löv him!).

Dag 4

Sitter nu på ett old school konditori, omringad av pensionärer som luktar så där som riktigt gamla människor gör. Hur kommer det sig?

Jag väntar på att få hämta Daisy som ska få klara sig själv på förskolan ett par timmar.
Fas två av inskolningen alltså.
Hittills har det gått bra.
Hon grät inte ens när jag gick.
Men satan i gatan vilken läskig känsla det här är.
Ett kvarter bort är mitt barn med en massa andra barn och fröknar och jag har ingen som helst koll.
Tänk om hon är helt förstörd och bara gråter hela tiden som många av de andra barnen har gjort de senaste dagarna.
Eller så leker hon och har inte ens reagerat på att jag inte är där.
Men det betyder ju inte att hon inte saknar mig. Visst?




Roar mig med att titta på tanternas enorma pälshattar. En sådan här hade min farmor.

Den här blödigheten...

Börjar bli pinsam. Kan ju inte ens läsa Aftonbladet längre.
Vad jag hittills lipat över:
• En artikel om en sexårig flicka som hamnade under isen och hennes mamma som stod och hoppade i panik för att krossa isen och hela tiden såg dotterns röda jacka genom isen. Hon lyckades och räddade sitt barn.
Lipen.
• Ingalill Mosanders kolumn om skräcktimmarna på kantrade kryssningsfartyget Costa Concordia.
Lipen.
• Ronnie Sandahls kolumn om Annikas canceroperation.
Lipen.

Insikt: Måste tydligen börja använda vattenfast mascara jämt.

Tha wedding

Efter att ha ätit en våffla i hotellfrukosten som var öppen ända till tolv på söndagar (älskar sånt) är vi nu i rull på väg hem.

Bröllopet i går var så fint och vi kan konstatera att min blödighet tog sig till helt nya nivåer.
Jag nästan fulgrät när jag gratulerade Jon efter vigseln.



Höjdpunkterna under kvällen:
• Att Jons dotter utbrast "Det är som en saga" när de sa ja.
• Att saga sen blev det återkommande temat under kvällen.
• Jessicas mammas tal till sin dotter (bölade igen).
• Björns sång på gitarr till brudparet.
• Att jag satt vid bästa bordet med roligaste sällskapet.


• Att vi dansade jättejättemycket.
• Allsången till "Total Eclipse of the heart" och "Stad i ljus".
• Brudparet.

Mindre lyckat var det kanske att jag satt och var helt fascinerad av killen mittemot under middagen och vi (jag) blev lite mer frispråkiga och någon (jag) utbrast "Men guuuu hur mycket får du ligga egentligen" följt av "har du flickvän" osv på ett väldigt oraggigt men aningen påfluget sätt tills de andra i sällskapet påpekar (när den gudomliga killen gått på toa) att han liksom är lagd åt andra hållet men var för artig för att tillrättavisa mig.
Min gaydar har tappat det.

Alltså...

Med den här beskrivningen i bröllopsprogrammet växer man ju några centimeter.

Just nu:

Poppar musik på extremt hög volym i bilen och laddar för kärleksfest.
Gissar att jag kommer hosta sönder sjutton tal och tappa rösten vid niotiden.
Däremellan... tårar av glädje för mina kära vänner.

Intellektuella så det förslår

Boken vi just nu läser till nästa träff med bokcirkeln ligger etta på DN:s lista.
Så här up to date i den litterära världen har jag nog aldrig varit.

Wish upon a star

Tog med mig vagn och Daisy ut i snöstormen efter dag tre på dagis, allt för jakten på det perfekta halsbandet till min något enkla klänning som jag ska ha på bröllopet i Västerås i morgon.
Älskar att gå på bröllop!
Men det där halsbandet jag spanade in på COS i Köpenhamn var slut i Stockholm. Köpte ett annat ”som reserv” som blåste bort med påsen under vagnen när jag gick över gatan. Stod där på övergångsstället, med barnvagn, och sprang som en dåre efter en liten påse som flög hit och dit som ett löv för vinden.
Jag måste ha sett helt sjuk ut.

Nu sitter jag här och tänker på ett superfint halsband som Jenny har i två olika färger tror jag till och med. Det vore ju perfekt.
Jag vet att Jenny läser bloggen ibland, önskar just nu att hon satt här i min soffa och ba här låna vad du vill ur mitt smyckeskrin.

Typ så här ser det ut, men med mindre bling.

Köp Aftonbladet

Så här in between jobs är det ändå skönt att se sina idéer publiceras i tidningen.
Vickans gravidmode ligger det mycket jobb bakom så köp Aftonbladet idag och imorgon blir det (hoppas jag) en uppföljning.
För övrigt vill jag väldigt gärna ha en Greta-klänning.
Tänk att få ha en sån på bröllopet imorgon.

Löjligt lätt

Ska det verkligen gå så här lätt?
Är vårt barn ett alldeles speciellt litet geni?
Okej, det senare visste jag ju men att hon nu för sjätte dagen i rad somnar på fem röda utan att man  behöver sjunga vaggvisor, dra i speldosan eller bara sitta där och klappa i en timme är en revolution i det lilla.
I förrgår gjorde hon det när jag inte ens var hemma. I går hos mormor och morfar.
Och de senaste två dagarna har hon inte ens varit på dagis.
Tolv timmar per natt i ett kör. Sedan två timmar mitt på dagen.
Inga probs.
Känner att bakslaget är nära nu.
Mycket nära.

Min tröst i feberdimman

Eftersom jag var ensam hemma i går då maken var på konferens och dottern hos mormor och morfar hade jag makten över fjärrkontrollen.

Soffan står i och för sig så nära tv: nu eftersom Anticimex lagt ut gift längs golvlisterna så jag kunde lika gärna ha tryckt direkt på tv:n.

Anywho.

Min tröst i feberdimman var att jag behövde ju inte röra mig på en massa timmar då det ena braiga programmet efter det andra radade upp sig.

Som ett smörgåsbord.

Så här såg tablån ut:

• Sveriges Mästerkock, TV4 (är lite kär i Marco Manieri men rädd för carmencitan vars största intressen är ”mat, sång och sex”.
• Biggest Loser, TV4 (verkar tuffare i år och tydligen har min kompis Frida haft Olga som PT. Grymmers! Jag vill också ha!).
• Homeland, SVT1 (bästa serien på tv just nu. Punkt).
• Chelsea Hotel, SVT1 (dokumentär som var grymt bra. Tyvärr somnade jag bort sista kvarten. Försökte hitta den nu på SVT Play men den fanns inte. Har ni någon möjlighet, se den!)

Sjukstugan rapporterar

På denna fronten inget nytt.
Förutom att jag sovit sittandes i natt i soffan.
Kunde inte andas annars.
Fick också ha öronproppar för att jag vaknade av mina egna snarkningar.
Det är inte så fashion att vara sjuk.

Dagen som Gud glömde

Det blev ingen dag tre på förskolan. Vi fick vama idag. Vård av sjuk mamma.
Vaknade med nästan trettionio graders feber och en apelsin i halsen.
Under vanliga omständigheter skulle man dra täcket över huvudet och sova bort skiten.
Nu ba upp och hoppa, flytta ut soffa och säng, dammsuga och svabba för att Anticimex ska komma (det där gjorde dock Håkan medan jag... drack te).
Sen åkte Håkan på konferens över natten och jag har tagit hand om en energirik Daisy.
"Teknikern" från Anticimex skulle komma "någon gång mellan 12 och 16" för att lägga ut ett gift som ska utrota vägglössen.
Hoppades på runt tolv.
Teknikern kom efter tre.
Han trodde dock att vi redan utrotat vägglössen och saneringen var "nästan onödig" men "det är lika bra att göra det i förebyggande syfte".
Tog Daisy och vagnen och satte mig på tvärbana och pendeltåg i en timme till mina föräldrar.
Nu har jag lämnat av den här snoriga räkan och hon får inte vistas i vårt hem på ett dygn pga giftet.




Sitter återigen på pendeln, hemåt, och började nästan lipa av tacksamhet när jag såg att mamma lagt Strepsil i påsen till mig.
Hejdå onsdag den 11 januari 2012. Kom aldrig tillbaka.

Out of order

Pga sjukdom.
Inte barnet utan mamman.

Måns Petter

Har ätit middag och hängt hemma hos Hjärtat ikväll. Ätit horans pasta (Putanesca) och andra fina grejer.
Efter "Sveriges Mästerkock" visade TV4 av någon outgrundlig anledning några repriser av "Berg flyttar in".
Vi kom då fram till att Måns Herngrens röst är slående lik Petters. Så där djup och... manlig.
Tror förresten att Måns Zelmerlöw heter just Måns Petter i förnamn.
Avdelning: Onödigt vetande.

Guppieskada

Man vet att man är skadad när man går och nynnar på olika temalåtar till barnprogram och så fort någon ställer frågan ”Vad händer nu?” (oftast i jobbmöten) vill svara ”Det är dags för lunch”.
Men de skulle nog stirra lite snett på mig om jag brast ut i sång hela tiden.

Tyngden på dalskidan typ

Snö innebär så klart invigning av pulkan Daisy fick av oss i julklapp.

Vi mötte också upp Wile och pappa Magnus i slalombacken.

Se upp i backen!

Och en pulkatur efterföljs så klart av after ski på hotellet.

Där blev det pusskalas.

Äntligen lite snö

Som även ligger kvar. Och i huset längst ut till höger bor vi.

Dag 2

Vi är två nöjda pinglor här hemma just nu.
Andra dagen på förskolan gick mycket bättre. Daisy struntade mest i mig, satte sig i fröknarnas knä och lekte.
Jag fick mest underhålla de lite äldre barnen. Det visade sig att jag tydligen är rätt bra på det. Who knew?
Daisy blev inte för trött och hon fick till och med upp lite mat på skeden.
Farliga Ungen inledde morgonen med att gå runt till de andra barnen och säga "Bita? Bita!". Hennes pappa blev rätt nervös.
Vid ett tillfälle drämde Farliga Ungen ner Daisy i golvet också. Men Daisy reste sig bara upp, skakade på huvudet och gick vidare.
Hardcore.



Nöjd.



Sekunden senare mycket trött och sov två timmar i vagnen.

Lallerstedt vs Mannerström

Har jag missat nåt eller är det inte konstigt att ingen reagerat på att Alex Schulman hyllade fel kock i sin lista förrförra fredagen?
Han skrev att han längtade efter Erik Lallerstedt i ”Sveriges Mästerkock” men han måste ju ha menat Leif Mannerström.
Eller är jag helt ute och cyklar här?
Däremot reagerade Resumé på att han hyllade sin fru Amanda i samma lista.

Erlk?

Highfivar mig själv

Det är nästan löjligt hur lätt det gick i kväll.
Förmodligen var hon helt slut efter dagis.
Men jag körde samma ramsa igen, la ner henne i sin säng och gick ut ur rummet.
Fem minuter senare, utan större protester var det tyst och hon sov.
Nu lagar jag kantarellrisotto med extra mycket vitt vin i och ska kolla på efterlängtade nya säsongen av ”Sveriges Mästerkock”.

Första dagen på dagis avklarad

Men först: Varför heter det inte dagis längre utan förskola?

Jag får onda ögat om jag säger dagis i närheten av dagispersonal, f´låt förskolepedagoger (no offence syrran). När jag skulle skriva in Daisy på dagis hittade jag inga dagis inom mils avstånd från där vi bor, just för att de heter förskola. Google it right liksom.

Anywho.

Nu har vi avklarat första dagen på förskolan. Och med ”dagen” menar jag två och en halv timme (9-11:30).

Det började bra, Daisy diggade att se så många polare och lekte enbart med ”killiga” leksaker som bilar, klossar och en trehjuling (tummen upp för hennes egna lilla könskamp).

Sedan kom Farliga Ungen.

Farliga Ungen hade också sin första dag i dag, hade dessutom med sig båda sina föräldrar, men vad hjälpte det. Inom loppet av en halvtimme hade hon bitit två ungar i kinden så de började blöda, smällt till en på truten så hon nästan började blöda näsblod och dunkat en annan i huvudet.

Sedan ägnade jag resten av tiden åt att hålla borta Daisy från Farliga Ungen.

Strax efter tio blev Daisy trött. Och med trött menar jag helt jävla utmattad. Då var det napp och bära runt på henne som gällde. 

Joråsåatte.

Vid lunch fick alla sitta på små stolar (alltså inga barnstolar med stöd). Daisy halkade runt på sin, en unge åkte av och slog i pannan. Alla, A.L.L.A, barn kunde äta själva med sked. A.L.L.A utom Daisy.

Joråsåatte.

En ren allmän reflektion efter första dagen: Inga mammor pratar med mig. Verkligen inga. Men tre pappor sökte kontakt och började prata.

Hur ska jag tolka det?

Nya tag imorgon. Operation väja för Farliga Ungen lär fortsätta.

Note to self:

Om du redan är lite låg, se då inte "Blue Valentine".

Sista kvällen

Både jag och Håkan kände oss väldigt låga nu mot kvällen och Daisy har varit på ett konstigt gnälligt humör.
Jag tror det ligger i luften.
Den där känslan som hänger över oss att (för att använda kungens uttryck in a non dirty way) nu vänder vi blad.
I morgon börjar Håkan jobba igen efter pappaledigheten. Det är första dagen och jag är inte längre där. Vi jobbar inte längre på samma arbetsplats.
I morgon börjar inskolningen på dagis. Hennes Fjällräven-rygga är packad och det kändes som att jag packade ner hennes bebistid däri och drog igen dragkedjan.
Daisy kommer inte bara vara med oss hela dagarna utan (till en början) med en bunt främlingar. En handfull fröknar som jag inte känner och som plötsligt får ansvaret för mitt barn. En hisnande tanke. En surrealistisk realitet som blir verklighet imorgon.
Men som Christer Björkman sjunger: Imorgon är en annan dag.
Så nu ska vi göra det bästa av den här kvällen. Biff Rydberg tillagas just nu i köket så det bådar ju gott.

Godis med eller utan jordnötter innehåller ändå alltid jordnötter

Vi köpte på oss ungefär ett kilo godis på Hemmakväll när vi hyrde filmer (ska äntligen få se Blue Valentine).
I godishyllan fanns en ny sort. När jag läste innehållsförteckningen blev jag snarare äcklad än sugen.
Man vet ju att det är mycket skit i godis men vill helst inte ha det svart på vitt.
Roligt dock: Mot slutet står det att godiset innehåller jordnötter.
Och sen, en rad ner, "OBS! Kan innehålla spår av jordnötter och nötter."
Nähä.

När Daisy sover sover jag

Så när hon slocknade igen vid halv elva så gjorde jag det också.
Då vaknade Håkan och gick upp.
Två och en halv timme senare hade ingen av oss vaknat. Då kände sig Håkan lite ensam och kanske kan han nåt om tankeöverföring för ungefär då vaknade både Daisy och jag.
Vi bestämde oss för att göra något av sista dagen (återkommer till det) så vi åkte till Siggesta Gård på Värmdö. Rekommenderas! Supermysigt med djur, stall, minatyrhus, lantluft och jättebra restaurang med öppen spis (ej barnvänligt) och kritbord (barnvänligt).

Vi hälsade på de här små kaninerna…

Och matade dem med små halmstrån…

Vi hälsade på en katt och testkörde en traktor…

Lät en häst sniffa på oss…

Och testade kritor för första gången…

Det var så kul så det kunde Daisy göra själv medan vi åt Club Sandwich.

Dagen efter

Och om ni undrade vad Daisy hade för sig vid åttasnåret imorse så gick det ungefär ut på att trä klänningen från gårdagskvällen över huvudet och börjar käka salta pinnar.

(Jag fotade som en galning för att hindra mig själv från att somna)

Parmiddag + minis

Parmiddagar nuförtiden är lite annorlunda. Det springs efter små krabater, det kladdas på bordet, det läses sagor…

Det uppstår lite avundsjuka och alla vill sitta i knät (alltså inte alla, inte de vuxna, tror jag i alla fall)…

Det spexas och sätts konstiga saker på huvudet…

Det käkas lego…

Och sen när de små sover kan man gå loss på Spotify, dricka vin, äta efterrätten och prata till småtimmarna och känna sig… vuxen… och nöjd.

Och vid tvåtiden när vi skrattade som mest och kollade på klockan så insåg vi att vi faktiskt glömt att vi har barn. Lätt hänt.

Barbro och hennes föräldrar gjorde vår lördagskväll till en av de bästa på länge. 

I morse avundades jag dem när klockan Daisy ringde klockan åtta och det var min morgon. Barbro sover nämligen alltid tolv timmar, oavsett när man lägger henne.

Ett tecken på att hon är helt frisk...

Är att hon efter några dagars matvägran äter tortellini igen som om det vore den sista måltiden.




When in doubt always go for tortellini carne, inte färsk utan den billigare fulvarianten från exempelvis Willys.