I oväntade tider

Är ni förberedda på kanske årets största chock?
I min värld är det så i alla fall.
Jag är gravid.
Med tvillingar.
*paus-för-att-ta-ett-djupt-andetag-av-chock*

14 veckor gamla kottar som ligger och trängs i magen.

Jag och Håkan funderade länge på om vi vill ha ett barn till. Vi längtade ju efter en bebis. Ja, en bebis alltså tänkte vi. Så vi hade lite kul och den 11 mars gjorde jag ett graviditetstest som var positivt. Vi visste inte då hur långt gången jag var så jag fick gå på ett första ultraljud.

Det var som på film.

Jag ligger där med kladd på magen och är spänd för att veta om allt är okej och vem som växer där inne. Det var två barnmorskor (är de det på ultraljudet?) som tittade på skärmen. De körde en runda över magen men hittade inget. Jag blev jätteorolig, ledsen och tänkte att jag fått missfall.
Så fick jag gå och kissa för jag var så stressad att jag glömt detta och blåsan så stor att det var svårt att se något.
När de försökte igen började de mumla med varandra:
"Ser du där?"
"Ja, vänta nu. Är det?"
"Ja, det är det."
Den ena harklar sig. Den andra ler brett.
Och så vänder de blicken mot oss och pekar på skärmen.
"Som ni ser här är det ett hjärta som pickar."
Jag andas ut av lättnad.
"Och här är ett till."
Jag hör Håkan börja gapskratta i bakgrunden.
Jag: "Vad sa du sa du?"
Hon: "Det är två hjärtan. Ni väntar tvillingar."
Jag: "VA???"
Några minuter senare går vi ut därifrån med en remiss till ett nytt ultraljud där det tydligt står DUPLEX. Det hemliga ordet för tvillingar.
Efteråt förväntades jag gå tillbaka till jobbet som om ingenting hade hänt. Det gick inte så bra. Jag och Håkan satt länge inne inne på en grillkiosk, helt tysta, fick ur oss några ljud som knappt var ord och bara tittade på varandra.
Jag var i chock. Håkan också men han var med upprymd medan jag var skräckslagen. Inte blev det bättre av att jag läste det här.
Håkan minuterna efter beskedet.
Dagen efter åkte vi till Tenereiffa och det var nog tur för vi behövde landa lite i det där. Jag får försöka beskriva alla mina känslor någon annan dag. Men nu mår jag bra. Och det känns helt surrealistiskt att det ligger två små krabater i min mage som lipade och vinkade åt oss på ultraljudet i fredags. Just det ja, det är enäggstvillingar.  BOOM! Överraskade?