Och det livet som en gång var…

Mitt liv just nu är rätt fantastiskt faktiskt.
Förutom skötbordsrealismen (ja, asfaltsborren kör sina attacker fortfarande) är det rätt gött att vara hemma med bebis. Jag blev lite mer nyfrälst än jag trodde av att få barn.
Ändå.
I bland saknar jag mitt gamla liv. Speciellt nu när jag går igenom bloggar och facebook efter helgen som gått och ser att folk gjort så mycket roliga saker.
Jag vill också hänga på en sunkig bar eller trendig klubb (det var lite 50/50 där när det begav sig) med vänner, dansa halva natten, springa på några ytligt bekanta, ringa in några fler vänner, köra nåt shotrace och ha efterfest i min lägenhet på Gullmarsplan.
Vakna dagen efter och inse att man har kompisar som ligger skavfötters i sängen, polare på soffan och nån (Markus) ligger inlindad i mattan på golvet.
Och man gör en storbeställning pizza och de flesta som inte har något bättre för sig stannar hela dagen och man ligger i soffan och snackar skit.

Känner mig egentligen väldigt färdig med det livet.
Ändå.
Saknar det.

Istället satt jag själv varenda kväll hela helgen. Bölade lite i min ensamhet, kollade lite chickflicks, nattade bebis med välling, gick och la mig före midnatt och väcktes vid sjusnåret.
Ändå.
Det är ju galet mysigt att vakna med bebisen bredvid sig, hon är på sitt bästa humör och vi gosar länge i sängen.
Ändå.
Det är inte direkt så att jag ringer en kompis och inleder med frasen: ”Veeeet du vad som hände igår?”.
Att jag bytte fyra bajsblöjor är ju inte direkt lika intressant som att jag (eller valfri person i umgänget) ställde till med en skandal nånstans på småtimmarna.
Livet har på något sätt blivit lite fattigare men ändå så oerhört mycket rikare.
Jag behöver till exempel aldrig tycka att jag är världens tråkigaste som stannar hemma en lördagskväll och missar en massa saker (jag har ju en underbar bebis). Jag behöver heller aldrig ha söndagsångest (jag har ju en underbar bebis) och jag vaknar aldrig så bakfull att jag inte kan lyfta huvudet från kudden (jag har ju en underbar bebis).
Men ändå.