En fis på tvären

Innan jag fick barn fattade jag aldrig nyblivna föräldrars fascination över bebisen bajs och att det var en konstant källa att ösa ur i konversationer.

Nu inser jag att jag blivit en sån där förälder till viss del.

Jag undviker dock att snacka Daisys leveranser med någon annan än min man.

Nu ska jag göra ett undantag så ni som tycker detta är förfärligt och äckligt kan sluta läsa nu.

Så.

I natt har Daisy sovit extremt oroligt. Hon somnade halv åtta men vaknade minst tjugo gånger fram till midnatt och var orolig. Efter midnatt var hon vaken i två timmar och kravlade omkring i sängen, vägrade sova.

Hon ville antagligen röra på sig för att få igång magen. Till slut somnade hon, förmodligen av ren utmattning. 

Stackarn.

Strax efter sju imorse vaknade hon och började gråta flera gånger när hon tog i så hon blev blå i ansiktet.

Stackarn.

Till slut lyckas hon så att säga att lätta på trycket.

Jag byter blöja.

Får bajs på handen.

Sköljer av henne och min hand i badkaret.

Lägger henne på skötbordet.

Tjoff.

Ny leverans.

Sköljer av henne i badkaret.

Sätter henne på golvet.

Byter överdraget på skötbordet.

Tjoff.

Ny leverans.

Över hela badrumsgolvet.

Sköljer henne i badkaret.

Skurar golvet.

Sätter på nytt överdrag på skötbordet.

Sätter på ny blöja.

Tänker att oglammigare än så här blir knappast tillvaron.

Men Daisy är nöjd nu i alla fall.

Fisen på tvären kom ju loss till slut.