Det kändes som i går men också som en evighet sen

– Ska inte ni skaffa barn snart?

Jag hatar verkligen den frågan. Den är oförskämd, okänslig och inte minst privat. Och vad ska man svara? Det kan ju bli något av följande alternativ:

1. Jo, jag är faktiskt gravid redan men har inte sagt det till någon än eftersom det är så tidigt.
2. Jo, vi har försökt i flera år men det går inte.
3.  Jo, men jag fick missfall i går.
4. Jo, vi lägger alla våra besparingar på IVF just nu så håll tummarna.
5. Nej.

Vad jag vill komma till är att det kan ju finnas en rad omständigheter kring just barn-frågan så det är inget man blurrar ur sig över en lunch bara eller så.
Tycker jag.
Så jag hoppas att det inte var så jag gjorde med min kollega Mirja. Jag tror inte det utan det kom nog fram mer naturligt i en diskussion någon gång på redaktionen.
Mirja och jag jobbade ihop varje dag var gravid och hon såg min mage växa.
Vi är båda gifta och lika gamla men Mirja sa gång på gång att hon inte ville ha barn. Inte än i alla fall.
Så som jag sa väldigt länge med andra ord.
I dag träffades vi. Hon med sin åtta veckor gamla Ellen. Och jag med min sju månader gamla Daisy.
Två stolta mammor som undrar hur vi någonsin kunde ha tvekat.
Tänk så det kan bli.

Nyvaken Ellen.

Ellen var så liten och… ny. Minns knappt när Daisy var så liten ändå var det inte så längesen.

Idag kändes hon som en jättebebis i jämförelse.