Säger som min kollega Tobbe Ek, nuvarande korre i London, att det lätt blir så när man bott där ett tag. Hur ointresserad man än var av fotboll innan (noll intresse både han och jag) börjar man plötsligt titta på matcher frivilligt och undrar vad faan som hände.
I alla fall, ni som trots allt inte gillar fotboll väljer kanske filmen. Jag har sett den två gånger av jobbskäl, fast den är faktiskt helt ok som sådan där fairytalefilm.
Inför ”Stardust”-premiären 2007 fick jag träffa Michelle Pfeiffer som gjorde sin första film på myyyycket länge. Hon var extremt svårintervjuad och svarade mest ”ja” eller ”nej” på frågor eller slingrade sig. Hon gav ett rätt kallt intryck. Hon var ju en av de absolut vackraste människor jag sett och jag blev lite glad över att se att hon hade lite mörk utväxt. Att hon liksom inte ansträngt sig till det yttersta för att vara flawless.
Träffade även Claire Danes (som jag älskar sedan ”Mitt så kallade liv”) och hon var lite goofy så där som man trodde hon skulle vara och grymt snygg. Uppenbarligen besvärad av att prata om sig själv och sitt privatliv och vurmade för att välja New York före Los Angeles för att slippa paparazzi.
Hon hyllade även Charlie Cox som landat huvudrollen mot henne i filmen och han var ju lite av en nobody då.
– Han är bra på att kyssas, sa hon.Träffade ju Charlie Cox också då, 2007. Han fick göra en mängd provtagningar under flera månader för att landa rollen.
– Jag förstår att de tvekade länge eftersom det är en så stor produktion och jag är helt okänd. Jag har tänkt på det varenda dag sedan jag fick rollen för ett år sedan. Jag vet inte hur man förbereder sig för något sånt här. Det är nervöst bara att göra intervjuer.Han fick ju spela mot Robert De Niro som han till en början var rädd för.
– Han ville att jag skulle kalla honom Bob och det gjorde jag då men nu säger jag Mr De Niro. Han är min hjälte. Men han är faktiskt väldigt blyg i verkligheten och säger inte så mycket.Men "Stardust” blev nog inte Charlie Cox stora genombrott. När jag flyttade från London nåt år senare spelade Charlie Cox åter teater på någon liten Londonscen. Hollywood skrek väl inte direkt efter honom som det kändes.
Han var väldigt trevlig att intervjua men jag vet inte om han tog lite illa vid sig över att jag var ännu mer intresserad av att gulla med hans hund som han hade med sig till intervjun.
Charlie Cox och jag.
…
Skrev ut några citat från intervjuerna som fortfarande låg i min dator. Hittade dem inte på aftonbladet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar